Inlägg

Visar inlägg från 2008

A language of distance, et une langue pour la naïve

Bild
"Jag är inte samma person på svenska som på tyska", sa min kursare Doris en gång, när vi pratade om sambandet mellan språk och identitet.

En sak som fascinerar mig med alla språk jag talar, är att de på något sätt har varsin laddning. Språk är identitet, och även de språk som jag inte räknar som en del av min egen identitet, ger mig en ny självbild när jag använder dem. Jag har inte två fullständiga språk som Doris har, utan istället har jag ett modersmål och två främmande språk som jag använder i begränsade domäner.

Engelska använder jag ofta när jag tänker tillbaka på saker jag varit med om. På engelska kan jag redogöra för detaljerade händelseförlopp utan att lägga någon känsla i dem. Jag känner inte på engelska. Engelskan fungerar därför bra som ett verktyg för att distansera mig från saker. Saker jag rodnar när jag berättar om på svenska, kan jag tackla genom en översättning.
Att jag inte känner på engelska blev väldigt tydligt med en kille jag hängde ihop med ett tag. Så…

Manliga män buttfuckar

Det kliar i min inre språkvetare varje gång jag spelar spel med mina killkompisar. Anledningen är ett litet verb, klart inplockat från engelskan, som används så fort någon saboterar för någon annan i spelet. Verbet i fråga är attbuttfucka.
"Men åh, nu buttfuckar du mig igen!"
"Känn dig buttfuckad!"

Analsexreferenser av den här typen verkar inte vara helt sällan förekommande i många mäns språkbruk. Alla vet vad uttrycket tappa tvålen i duschen syftar på och att det inte är någonting trevligt, och vem har inte hört någon klaga över att han blir rövknullad av chefen när det är för mycket på jobbet?

Med största sannolikhet bottnar det här i en föreställning om att analsex gör jävligt ont, och en rädsla av att bli utsatt för någonting så förnedrande som att bli penetrerad. Det är manligt att fjärma sig från så fjolliga saker som att vara mottagande part i sängen, och det är manligt att komma med brölkommentarer av typen höhö, analen är enkelriktad. Man är ju ändå en heteros…

God jul

Bild
Då var julen avklarad för det här året, och den har förflutit ovanligt lugnt och stillsamt. Till skillnad från rätt många av mina vänner och bekanta, verkar det som, tycker jag faktiskt att den här högtiden är rätt trevlig. I år har vi firat hemma med bara den närmaste familjen: jag själv, systern, mamma och kattungarna.

Katterna har aldrig firat jul förr, och vi hade Piff och Puff-lajv här natten före julafton, när granen var nyklädd och några upptäckt hur många roliga, blanka, runda kattleksaker som hängde i den! Ett par dagar senare har fem kulor gått sönder, och resten hänger utom räckhåll på grenarna högt upp. Istället är det stillsamt krig på julgransmattan.

Ett par dagar före julafton åkte jag på en rejäl omgång halsfluss. Köpte penicillin till mig själv i julklapp, men kan vara social i omgångar om jag går på en rejäl dos alvedon. Det känns inte så fasligt illa att vara sjuk på jullovet faktiskt, det ger mig en legitim anledning till att sova till sent på eftermiddagen. Imorgon…

Av alla bisarra namn

Häromkvällen postade en användare en rätt rolig länk i IRC-kanalen jag hänger i (#sverok@quakenet). Det var frågan om en namngenerator, där man kunde skriva in föräldrarnas namn för att få tips på barnens. Uppenbarligen var generatorn statistiskt baserat på något sätt, ju vanligare namn föräldrarna har desto ovanligare blir barnens. Tyvärr är den inte helt bra, utan förhoppningsvis under utveckling. Bland annat så får man bara ett namnförslag per kombination av föräldrarnas namn. Jag lekte med den lite, och konstaterade att den ville ha mina föräldrars unge till att heta Heidi. Jag gillar inte riktigt det namnet, och är glad att jag har sluppit det. Kombinationen av mina morföräldrars namn resulterade i rekommendationen Helena, vilket jag tyckte var rätt sött, med tanke på att det är min mammas och mitt gemensamma andranamn, och ett namn jag tycker väldigt mycket om.
Sajten som har hand om namngeneratorn, Svenska Namn, länkar direkt till forumet på Allt för föräldrar. Det är ganska und…

Fulpoäng

Det här med fulpoäng är en typisk jämförelse som kommer upp med jämna mellanrum när man sitter i en blandad bekantskapskrets och pratar om sex, jag tror att det är ofrånkomligt. Och jag tycker att de är ganska fascinerande på ett sätt. Det handlar liksom om att omsätta sin promiskuösitet till en siffra.

Om det är någon som inte vet hur man räknar ut fulpoäng så finns det två sätt. Antingen så räknar man ut differensen i ålder mellan sig själv och den person man legat med som ligger längst bort i ålder, varefter man multiplicerar den siffran med antalet personer man har haft sex med. Alternativet är att man tar åldersskillnaden mellan den yngsta och den äldsta person man gjort det med, gånger antalet personer då.
Är man lat så använder man en uträknare.

Det intressanta är ju att de här siffrorna egentligen inte säger någonting alls om personers sexuella liv och leverne. De skenar iväg som sjutton om man råkar ha haft en sexpartner som är mycket äldre eller mycket yngre. Då får du räkna me…

Bara demonstrativ fördomsfrihet

En av mina manliga bekanta satt för ett tag sedan och beklagade sig över hur svårt vissa tjejer har för att tolka signaler som betyder romantiskt intresse från hans sida. Om man överöser henne med små romantiska gester hela tiden, bjuder henne på middagar och ser på klassiker tillsammans,så borde hon kanske förstå att det handlar om romantik, och inte bara något slags vänskapligt sexuellt tidsfördriv.

Det här är ännu mer intressant när det kommer till många tjejers attityder till samkönat flörtande. Jag undrar om det är något slags följd av det allmänt kända faktumet att många män tycker att det är sexigt när två kvinnor är intima med varandra som är boven.

För när man sätter sig i knät på en individ av det motsatta könet, kanske kysser honom på munnen eller lite på halsen, använder kroppskontakt och småtafsar, då är det alltid tecken på ett sexuellt intresse. Genom den sortens uppträdande visar man att man är attraherad av personen i fråga, och attraktion kan mycket väl leda till sex o…

Det handlar nog om image

Bild
En av de mer centrala tjänsterna på Facebook går ut på att lägga upp bilder på sig själv och sina vänner, tagga folk på korten, för att man sedan ska kunna gå in via deras profilsidor och se bilder på dem. En trevlig funktion när man vill spionera lite på sina vänner eller hitta de där bilderna som de helst skulle glömma. Fantastiskt roligt är det när man hittar bilder på folk ur sin bekantskapskrets, som gärna framställer sig själva som hårda, macho öldrickare, där de är fjorton år gamla med för lång pannlugg och tröja som är kort i ärmarna. Facebook, alltså.

I och med att bilderna är så pass centrala, så handlar ju mycket av intrycket man gör på Facebook om vilka bilder som finns upplagda på en själv. Jag blev lite full i skratt när jag tittade igenom det femtiotal bilder på mig som ligger uppe, och konstaterade att bilderna där jag ser ut som jag brukar i mitt vardagsliv lyser med sin frånvaro.
Jag bläddrar igenom mitt galleri och hittar följande mer eller mindre komiska outfits:
Anne…

Slängpolska

Bild
Jag älskar att dansa slängpolska. Det är en fantastiskt trevlig dans, man blir inte alltför yr men rör sig på roliga sätt, och den är perfekt att samtala, konspirera eller flörta samtidigt som man dansar. Nu på söndag måste jag verkligen försöka ta mig iväg till Skeppsholmsgården och hoppas att jag hinner dansa med min vanliga danspartner en kväll till innan han flyttar. Det är rätt kul när man är samdansad med folk, så det är mitt helgprojekt tror jag.
Idag har jag lekt vidare med Spotify och hittat en galet medryckande slängpolska. Det rör sig om polska nr 23 efter Byss-Kalle. Jag hittade dessutom noter på internet utan någon värre ansträngning. Den ser ut att kräva en hel del fingerfärdighet, men jag tror att jag kan klara det med lite övning. Det blir till att ta fram fiolen och öva lite, antar jag. Det här är en utmaning för mig! Och det är också kul.
Jag tyckte mest att jag kände igen den väldigt väl också, jag har dansat till den på Skeppis den där gången när Sonus spelade och de…

Kameran fungerar

Bild
Det är svårt att inte känna sig elegant i vintagekläder. Den här helgen har jag sprungit omkring i en massa sådana, eftersom jag först var på neoburlesk cabaret med ett par vänner, och sedan dagen efter åkte till Uppsala på 1940-talslajv. Efter en heldag med metallspännena från strumpebandshållaren skavande mot låren, så är jag ganska glad för uppfinningen strumpbyxor. Nu har jag en kort blogg-och-ircpaus, annars så har jag ett par rejält tighta deadlines de närmaste dagarna. Det är en artikel för Signaler som ska in imorgon, och så är det en hemtenta: samtalsanalys, som ska in på onsdag. Till råga på allt har jag fem kapitel praktisk retorik att läsa in mig på och ett protokoll att skriva. Jag har nog ledigt resten av kvällen, när man är för trött och rörig får man ingenting skrivet ändå.
Förra veckan bjöd på en del emotionell inkontinens och bisarra känslosvallningar, som jag tacklar genom ren ignorans. Det fungerar oväntat bra. Estradpoesin är väl inte hundraprocentigt sanningsenlig,…

Femton år och okysst

Jag leker estradpoet när jag är hemma utan internet.

Det här är en text om det där med förälskelser och att bli uppraggad och allt sånt där. Min vän David brukar säga ”svep henne av benen, så blir hon din för alltid”, men sveper du mig av benen så blir jag bara omkulldragen. Och lite sådär tonårig och romantiskt känslosam. Och det kanske är mysigt att vara ung och romantisk...

men med den identiteten kommer osäkerheten
nervositeten och naiviteten.
Blir verbalt inkompetent, emotionellt inkontinent
där rök integriteten, jag är helt transparent.
Jag blir oerfaren, ung, jag blir femton år och okysst
respondera på mig snälla, jag blir sjuk när det är knäpptyst!
Analysera mig och se, jag är så utlämnad mentalt
att allt du gör är kollosalt och varje fel katastrofalt.

Ger man sig in i leken ska man vara rationell
och trygg och interaktionell, jag har valt bort emotionell.
Ska inte stamma tyst och rodna, inte famla med mitt hår,
inte tråna som i ensamhet, och sucka när du går.
För det är alteriteten i inter…

Mamelucker

Imorgon ska jag på neoburlesk kabaré med ett par av mina vänner, och på lördag är det Vändpunkter, 40-tals-teaterlajv i Uppsala. Jag håller på för fullt och leker och tittar på kläder, och det börjar kännas som att jag är på väg att nå ett mål i min vintagegarderob. Jag har nämligen en massa fina kläder. Häromdagen provade jag mig gladligen igenom följande fina plagg.
Strumpebandshållare, nylonstrumpor med söm, spetsunderkjol, linne, en swingklänning med stor cirkelkjol, svarta handskar, hatt med flor och snörkängor. Jag kände mig vansinnigt elegant.

Idag har jag funderat på hur denna eleganta ensemble skulle kunna tonas ner för att användas med framgång när jag spelar journalist på Vändpunkter, jag gräver omkring i min garderob efter en något mera nedtonad klänning. Har i alla fall hittat en proper blus och en annan hatt, utan flor.

Idag har jag också inhandlat ett par mamelucker, guds gåva till kvinnorna, för att slippa frysa ihjäl av glipan mellan strumpebandshållaren och nylonstrumpo…

Min sorgliga enspråkighet

Rätt ofta, under min uppväxt i Flemingsberg och särskilt mina år i Visättraskolan, har jag känt mig fattig. Inte på grund av att min familjs ekonomi skulle vara så mycket sämre än någon annans i området, det handlar inte om pengar, men om språk. På min skolgård i låg- och mellanstadiet pratades det väldigt ofta spanska, persiska, finska och diverse andra språk, men själv tillhör jag den minoritet som är sorgligt enspråkig.

I måndags anordnade Humanistiska föreningen Finlandspub, som jag besökte med en vän. Anledningen till arrangemanget var Finlands självständighetsdag i lördags, som firades med karelska piroger, Koskenkorva och livemusik. Boel Westin pratade om Tove Jansson, mycket trevligt. Men åter igen så kunde jag inte låta bli att känna mig sådär lite fattigt enspråkig, när stora delar av pubbesökarna pratade finska sinsemellan, och jag satt ju där och förstod inte ett ord.

Jag funderar på om jag skulle kunna läsa finska på kvällstid, på något sätt, vid sidan av mina svenskstudie…

Hej tvåpartisystem

Oppositionspartierna offentliggjorde idag att de siktar på att ta fram ett gemensamt valmanifest till valet 2010, och siktar på att bilda en rödgrön koalitionsregering efter nästa val. I dagens DN hånar Jan Björklund Lars Ohly, som han hävdar kommer att bli alliansens främste valarbetare, eftersom vänsterpartiet drar den rödgröna koalitionen åt vänster.

Däremot anser Jan Björklund att det är bra och skönt för väljarna att nu både det blåa blocket och det rödgröna skriver gemensamma valmanifest och satsar på koalitioner. Vi börjar alltså närma oss ett tvåpartisystem i Sverige, inget tvivel om saken, och jag är tämligen säker på att det är en utveckling jag inte tycker om.

Till skillnad från vid förra valet kommer det förhoppningsvis ändå att finnas två definierade alternativ, antingen röstar man vänster, eller så röstar man höger. Det är alltid något. Men samtidigt ställer jag mig väldigt skeptisk till att lägga en röst på vänsterpartiet - bara för att hjälpa sossarna till makten. Det fi…

Som en oas i stadens larm och brus

Under adventshelgerna varje år står jag i fiket på Kapsylens Julmarknad. Min moster Ingela bakar bullar och ostgifflar (de är berömda, det har stått om dem i DN). Jag brygger kaffe, är trevlig mot kunder, diskar och klär chokladkakor med blockchoklad. Det är ett trevligt jobb på det stora hela.

Kapsylen, ett arbetskooperativ på Tjärhovsgatan i Stockholm, känns ganska mycket som en oas i julhets-Stockholm. Fiket är galet billigt, alltid hem- och nybakat, julmarknaden består av keramik och hantverk. Förra veckan kunde jag inte motstå att inhandla en handtryckt top med den första kvinnan i rymden, idag blev det en palestinasjal (importerad från Palestina av ett par medlemmar i huset). Ett par gånger har jag blivit rejält förvånad av att utländska turister (förra veckan ett trevligt tyskt par) hittat upp till julmarknaden, vi känns inte så värst kommersiella eller ens särskilt utåtriktade. Så det blir liksom ganska lugnt, trevligt och allmänt mysigt.

Idag däremot, så har det varit allt anna…

Men se, då nalkas Lucia

Bild
Den senaste veckan har jag ströläst tidningaras rapportering om killen i Motala som inte fick bli Lucia, trots att han vunnit skolans omröstning med sisådär en 50% av rösterna.

Många av mina manliga bekanta skulle nog skaka på huvudet åt hela grejen, undra varför det är viktigt eller konstatera att killen nog inte borde ha kandiderat från början. Trots allt är ju Lucia en fin, svensk tradition och Sankta Lucia var ju kvinna.
Fast det där är ju egentligen ganska konstigt. Det svenska Luciafirandet har ju egentligen ingenting med det sicilianska helgonet att göra. Det har inte varit utbrett alls förrän på 1900-talet, men verkar ändå vara en av svenskarnas mest omstridda och traditionsbundna högtider - efter midsommar då. Julen är alla så överens om att den nuförtiden handlar om kommersialism och att mysa med familjen framför Kalle Anka, men Lucia är ju ändå en fin tradition, lite sådär lagom pseudoreligiös men ändå folkligt förankrad. Kanske är det därför som folk får för sig att allting …

Vinter i mumindalen

Herregud, människa, vad hände med dig på vägen? Du var kreativ och poetisk, livsglad. Du var anarkist, du var öppen. När blev du en integritetskränkt, förnumsig neurotiker? Du himlar med ögonen och tittar bort, svarar nonchalant. Du skryter och hävdar dig, skriker och är noga med att vara bäst, mest och duktigast. Du har sakta utvecklats till en renodlad elitist.

Och här sitter jag med min kommunistuppfostran, lika för alla; och min låga respekt för andras egendom. Och jag blir illa berörd och chockad när du pratar om den mycket viktiga skillnaden mellan privat Coca Cola och allmän. "Jag har ingen skyldighet att bjuda er på det som är MITT" - nej, men vad häde med generositeten, du? Är det moderatföräldrarna som förmanat dig? Man ska göra rätt för sig här i världen, jobba och inte snylta på andra. Man håller i sitt. Och här sitter jag och är samhällsparasit, går på CSN, har inte föräldrar som betalar mitt inackorderingsrum, kan inte flytta hemifrån än.

Du tillhör den andra sid…

Vårt ack så simpla modersmål!

Idag har jag sovit bort halva dagen, det var skönt.
Sveroks riksmöte börjar ikväll, så bussen från Stockholm går om någon timma. Jag ska inte med ner till Linköping, jag jobbar den här helgen. Det hade varit en annan sak om jag haft ett fast jobb fler helger om året än fyra, då hade jag inte tvekat på att åka. Nu krockade det tyvärr.
Nåväl, det ska bli spännande att se vad som händer. Jag hoppas att de har trevligt och bestämmer bra saker!

Jag som läser svenska, kan inte riktigt låta bli att tycka att det här är jätteroligt:
Månskensdans: Sten Thaning: Svenskkurs i tre delar
När man nu har fått för sig att det är ett relativt enkelt språk man är modersmålstalare av. Den där är en gammal pärla, så det skulle förvåna mig om inte många redan läst den. Men om ni inte har gjort det, så gör det!

Nu ska jag baka chokladkaka

Lagen i egna händer

Bild
Idag sitter jag hemma, ströläser på internet och är precis klar med min hemtenta. Jag tror inte att det var tanken att det skulle bli en irriterad text om textens könsroller, men det blev det.

I dagens Aftonbladet ondgör sig John Nordling, filmproducent, över att fildelare laddat ner hans film "Låt den rätte komma in". Han har varit med och skrivit ett kritiskt brev till alliansens partiledare där han kräver införandet av IPRED-lagen.
"Man blir förbannad när någon snor ens grejer. I vårt fall råkar det vara i digital form. Men jag ser ingen skillnad på om någon snor min cykel på gatan" säger han till Aftonbladet.
Det där är ett av de argument mot fildelning som jag har svårast att förstå. "Det är ingen skillnad på att sno min film och min cykel". Förra gången jag blev bestulen på min cykel var det inte att någon annan cyklade på den utan att betala som gjorde mig ledsen. Det var att jag inte kunde cykla längre eftersom jag inte hade cykeln kvar.
Men Nordlin…

Föräldraroller

Bild
Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att sitta och läsa ett kapitel ur Ulla Björklunds bok "Vänta barn: en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap" (2004) gång på gång på gång. Jag är varken gravid eller särskilt intresserad av det här med handböcker för föräldrar, men min skola får med jämna mellanrum den lysande idén att ge mig sådana texter att analysera.

Och nu är jag sådär trött och uppgiven på dagens samhälle igen. Jag är student, jag är ung, naiv och idealistisk. Jag har förhoppningar om sådant som jämställdhet mellan könen och likabehandling. Och Ulla Björklund lyckas att med sina fina råd till blivande föräldrar, i all välmening, få mig att ge upp allt hopp om mänskligheten ännu en gång.

Hon börjar med att förklara för båda föräldrarna om den stora omställningen som en graviditet innebär. Texten är full med garderingar och osäkerhetsmarkörer; "kanske kom graviditetsbeskedet som en chock" och "det kan vara lätt att kvinnan och mannen hamnar i otak…

Tuggummidans

Bild
Jag har erkänt dålig musiksmak. Följaktligen får jag lyssna på lite vad som helst utan att behöva oroa mig för att folk ska anklaga det jag lyssnar på för att vara oseriöst, mesigt, hjärndött eller töntigt.

Jag har förvisso en del musik i mina spelningslistor som jag skulle klassa som bra musik också, men den senaste veckan har dominerats av sådant som förmodligen kan klassificeras som dåligt. Jag har nämligen gått och blivit nostalgisk.

Det finns trendig nostalgimusik. Där innefattas alla sextioltalsrockbanden och sjuttiotalets ordsmeder. Den mesta gamla punken räknas hit också - den är inte ett tecken på dålig smak. Beroende på vem man frågar kan till och med vissa 80-talsband räknas som rumsren och trevlig nostalgi. Och sedan så har vi nittiotalet, som bara är vulgärt, hemskt och fruktansvärt.

Bara för att ge er ett par smakprov, så tänkte jag ägna resten av det här inlägget åt YouTube-länkar. Det här är ett urval av vad jag lyssnat på idag, och som är låtar jag faktiskt kommer ihåg …

Stolt jävla slampa

Åh, snälla, alla ni älskade bittra killar mellan 15 och 25 som sitter på nördsajter på Internet och låter er sexuella frustration gå ut över omgivningen. Idag har jag bara en sak att säga till er.

Det är inte mitt fel att ni inte får ligga, så sluta ta ut er bitterhet på mig!

På ett av alla konstiga forum jag är medlem på, så kom någon in på ämnet "slampiga lajvare". Det har jag avhandlat tidigare här, och brukar generellt sett inte vara helt förtjust i att höra. Vi gör det inte i skogen så jävla ofta som folk verkar ha bilden av. Men den här gången så lyckades en bitterkille få mig att försvara bilden av lajvare som ärkeslampor med näbbar och klor.

Han inleder med att räkna upp en lista på dygdiga lajvare, följt av formuleringen "Visst finns det jätteslampiga lajvare, men de är inte nödvändigtvis representativa för hobbyn i stort. De vill säkert vara det, och många verkar missa att det finns lajvare som inte är det, och många är nöjda med det ryktet, trots att det påverka…

Vardagserotik

Jag läste ett gäng gamla dagboksinlägg som var rejält erotiska. Följaktligen konstaterade jag att det inte är särskilt svårt att skriva en sexscen så att den blir erotiskt laddad. Men eftersom jag tycker om utmaningar, och tycker att det är spännande med erotisk litteratur, så gav jag mig in på att "nu ska jag beskriva ett vardagsföremål så erotiskt det bara går". Skitfånigt, givetvis, men gillar man att leka med språk så gör man.
Följaktligen; Macbookporr

((Disclaimer: Nedanstående innehåll är inte menat som en seriös erotisk text utan är snarare ett fånigt skämt. Äkta erotiska texter publicerar jag inte på den här bloggen))

"Det var svårt att inte darra på händerna när jag lade fingrarna mot det vita lilla spännet. Med ett tunt knäpp öppnades den, och blottade hela sin härliga insida för mig. Mina fingrar strök sakta över de mjuka kurvorna, trycktes prövande mot den blanka, vita plasten.

Jag kände hur min andedräkt långsamt blev tyngre när jag lade fingrarna mot tangentb…

Queer i mumindalen

Bild
I dagens Aftonbladet ondgör sig Stefan Ingvarsson över att Mumintrollet hela tiden kastas i armarna på Snorkfröken, när det är uppenbart hur queer mumindalen egentligen är. Ingvarssons artikel är på sina ställen på tok för insinuant och övertolkande, men han har en bra grundpoäng.

En av de sakerna jag oftast stör mig på, när jag ser den tecknade muminserien eller drickslar kaffsla ur mina muminmuggar, vilket jag gör rätt ofta, är just det - hur mumintrollet och snorkfröken alltid framställs som ett så självklart kärlekspar. De avbildas på den rosa muminmuggen med hjärtan på, och i det tecknade avsnittet där Mumintrollet vaknar av att vintern kommit, så sover Snorkfröken sött i sängen bredvid honom. Det är så allmänt fel.

När man läser muminböckerna är det svårt att inte lägga an ett queerperspektiv. Ta Toffslan och Vifslan, de närmast oskiljaktiga varelserna, som sover tätt ihop i en byrålåda, och pratar på ett eget språk som ingen annan förstår. Det spelar dock ingen roll, de vet ju sj…

Det mest personliga är öppet för allmän opinion

Det finns tre saker, som det inte är helt korrekt att fråga ut folk om, och som man har full rätt att inte vilja berätta om eftersom de är så personliga. Jag pratar om religion, politik och sex.

Du måste inte prata om vilket parti du röstar på, en av grunderna med demokratiska val är att det inte är offentligt. Du har full rätt att slå vakt om din personliga integritet och inte berätta om din politiska åskådning. Dessutom är det ingen som förväntar sig att du ska tycka på ett visst sätt, som ren default.

Och så har vi din religiösa uppfattning. Den kan du liksom inte hjälpa, eftersom du förmodligen vuxit upp med den. Det är inte okej att klanka ned på andra för vad de tror på - för det är ju sant och riktigt för dem. Religionsfrihet är väldigt viktigt, liksom demokrati.
Och så har vi sexualiteten, den ständiga sexualiteten...

(Till er som läser den här bloggen och tycker att jag ska skriva mer om lajv och mindre om sex, kan jag upplysa om att nästa inplanerade lajv är Vändpunkter vid Luci…

Jag är fan inte tillgänglig

När man har hållit på med lajv en stund, särskilt om man dessutom är aktiv inom Sverok, så finns det en sak som man inte kan undgå att lägga märke till: Alla lajvare är jävligt promiskuösa.

Är man lajvare behöver man egentligen inte ha något sexliv över huvudtaget, för att räknas som promiskuös. Man är det i alla fall, per automatik, när man ägnar sig åt fantasiturism ute i skogen ett par helger per år. Vi är alltså lite som scouterna. Vi gör det i skogen!
Har jag hört i alla fall...

Det händer faktiskt inte alltför sällan att folk jag känner försöker reda ut sina vänners komplicerade sex- och relationskartor, suckar tungt när de inser att det är rätt svårt, och ursäktar det hela med: "äsch, de är lajvare..."

Och tja, jag har lajvat sedan jag var 14. Jag har hört alla-lajvare-är-slampor ganska många gånger nu. Och börjar faktiskt tröttna på det. Kanske borde jag ta och rita ett snabbt diagram över hur många utövare av varje av Sveroks hobbygrenar som jag legat med, för att visa …

Du är väl inte billig? - Du är ju gratis!

En sak som jag tycker är ganska fascinerande när man är aktiv i ideella föreningar, är att man så ofta förväntas att göra saker åt externa parter gratis - för man är ju ideell.

Jag sitter i styrelsen för en lajvförening, Tu Lajv, och för Sveroks Stockholmsdistrikt. Detta eftersom jag sedan ett par år tillbaka sysslar med lajv, och dessutom tycker om byråkrati och att engagera mig. Lite föreningsaktivitet är ju alltid trevligt.

Hur som helst, så händer det ganska ofta att vi blir kontaktade av olika externa parter, skolor, kommunen, bibliotek, som vill ha ett samarbete av något slag med oss. I regel går det ut på att de själva vill ha ett lajv eller någon som kan berätta om lajv, och tycker att vi ska ställa upp och göra jobbet åt dem. Jag har flera gånger blivit kontaktad av externa parter som vill att jag ska arrangera spårlajv för barn i elvaårsåldern, och ideellt då givetvis.

När man engagerar sig ideellt är det ibland rejält svårt att säga nej till folk som erbjuder en obetalt arbet…

Ordsmideri

Häromdagen hade jag en rätt intressant diskussion med en gammal klasskamrat, som håller på en hel del med hiphop. Han länkade till ett Youtubeklipp med en hiphopare och estradpoet med kommentaren "Du är nog den av mina bekanta som jag tror skulle uppskatta det där mest".

Det är en sak som jag tycker är rätt fascinerande med hiphop, och det är hur närbesläktad genren egentligen är med spoken word, eller estradpoesi. Det finns en hel del svenska artister som jag gillar, för att de verkligen har en gåva när det kommer till att leka med ord.
Vackra budskap i all ära, men jag blir imponerad först när de kombineras med avancerade rimflätor och rytmiska rader. Jag själv har försökt att skriva liknande poesi i omgångar, men inte riktigt lyckats med det. Jag faller alldeles för lätt tillbaka i traditionell poesi, med ett tydligt versmått.

Det där är en sådan sak som jag tror ska bli vinterns projekt. Att leka med inrim, slutrim och rytmik utan att för den sakens skull falla in i klassis…

Vilka är ni som läser det här?

Bild
Vanligtvis så handlar den här bloggen om mig. Jag babblar på om språk, sex och sociala normer, och antar helt fräckt att ni som läser mig på regelbunden basis gör det för att ni tycker att det är intressant.
Men jag har ju egentligen inte så vansinnigt bra koll. Så nu frågar jag er faktiskt:
Vilka är ni? Hur kommer det sig att ni läser min blogg? Och vad är mest intressant att läsa om - språk, sex eller sociala konstruktioner?

Jag är nyfiken ^^

Sammansatt svensk svenskalärare

Svensklärare eller svenskalärare? Vilken form är det som är rätt, och finns det egentligen någon som är fel? Vissa språkbrukare hävdar bestämt att allt annat än svensklärare är inkorrekt. Andra hävdar lika bestämt att svenskalärare är det enda som låter bra. Och är det någon skillnad på en svensklärare och en svensk lärare?

Grundläggande för alla svenska ord med sammansatta betydelser är att de också måste skrivas ihop. En svensk lärare kommer från Sverige, men kan undervisa i vad som helst, medan en svensklärare inte nödvändigtvis måste vara svensk, men undervisar i ämnet svenska. Men de här sammansättningarna vållar problem med jämna mellanrum, och diskussionerna om hur de ska skrivas tenderar att bli långa.

Huvudprincipen för svenska substantiv som slutar på -a eller -e är att slutvokalen försvinner vid sammansättningar. Det heter byxficka, flickkläder, stolpskott, pojklag och pennvässare. Ingen tvekan om saken. Inte heller råder några tveksamheter i sammansättningar där förledet sve…

Liten, snäll och oskyldig

Bild
Det är fascinerande det här hur man kan låta ironisk och på så sätt få folk att inte tro på ett ord av vad man säger.

Jag har ihärdigt hävdat ett bra tag, att jag bestämt är liten, snäll och oskyldig. Jag vet inte riktigt hur det började, jag tror det började någon gång i samband med att jag började gå runt i dockkläder. När jag hävdade att jag vill ha en bahytt "för man ser så snäll och oskuldsfull ut i dem!" och Alex påpekade att "jag bara spelar svår", kanske...
Eller så var det ännu tidigare, det minns jag inte. Hur som helst så har det där blivit en del av jargongen som jag kör med vissa delar av min umgängeskrets. Jag heter Anneli och är liten snäll och oskyldig. Eller oskyldigheten personifierad, för den delen. Ibland är jag även, på samma tema, femton år och okysst.

Det roliga är, att bara för att jag uppger mig för att vara någonting som så uppenbart inte är sant (femton år och okysst), så verkar alla fullt övertygade om att jag inte är snäll och oskyldig hel…

Förutfattade meningar är ju mycket roligare

I yngre tonåren drömde jag om att bli journalist. Jag tycker mycket om att skriva, och som journalist får man ju göra det på heltid. Dessutom läser folk det man skriver. Jag jobbar bättre under tidspress och jag tycker om att hitta nya historier. Alltså tycker jag om att höra människor berätta saker och utnyttja dem litterärt.

Därför föll det sig naturligt att till gymnasiet välja Samhällsprogrammet med inriktning Media. Jag tycker om humaniora och tänkte att det vore dumt att läsa ett yrkesförberedande program som Media istället för ett studieförberedande som Samhälls.
Och redan första terminen så kom jag till en fantastisk insikt.

Jag hatar att skriva tidningstext.
Det är förskräckligt tråkigt, ska vara medryckande och sakligt men inte poetiskt målande. Ska skrivas opersonligt och inte alltför krångligt, men inte innehålla några regntunga känsloyttringar i inflätad imperfekt, rimflätor eller ord som egentligen inte finns.
Krönikor och kåserier klarar jag av. Blogga tycker jag om. Men ge …

He's got a girl in Paris

Bild
He's got a girl in Paris
He's got a girl in Rome
He's even got a girl in the Vatican dome
He's got a girl right here
He's got a girl right there
And he's got a girlfriend everywhere

Idag sitter jag pål YouTube och tittar på Lou Begas video "I got a girl". Jag har faktiskt svårt att inte tycka om den. Den är en mindre orgie i den där retroestetiken som jag är väldigt svag för (och som bland annat återfinns i Cristina Aguileras video till "Candyman"), den kryllar av vackra flickor och den känns så där charmigt oseriös.

Dessutom tycker jag att den har ett ganska intressant budskap i all sin enkelhet. Hela sången går ut på att Bega (som spelar charmig pilot i videon) reser världen runt och skaffar brudar överallt. Han har en flickvän i varje världsdel och varje stad också för den delen. Simply, he's got a girlfriend everywhere.

Och det kan ju tyckas vara lite smått slampigt sådär, men det är nog lite därför jag tycker om början på den här videon ock…

Mina alltid lika älskade hormoner

Det är ett intressant fenomen, det här med hormonella cyklar. Jag vet inte i vilken utsträckning män har dem, förmodligen lägre, men vi är rätt många kvinnor (jag själv inräknad), som växlar humör och sinnesstämning beroende på vilken tid i månaden det är. Allt detta tack vare våra fantastiska menstruationscyklar.

Jag brukar slippa rätt mycket av det klassiska eländet. Jag blöder inte så att jag svimmar, jag har inte bedövande mensvärk så att jag måste sitta inne med en kudde på magen och en stor kaka mjölkchoklad. Jag är inte heller särskilt outhärdlig när jag väl har mens. Det är bara de här fantastiska 4-5 dagarna innan, varje månad, som alltid är lika spännande.

Den här månaden har de bjudit på känslan av övergivenhet, att alla hatar mig och är emot mig. Dessutom en hel del frustration, för att folk beter sig illa. Egentligen sällan värre än vanligt, men när jag är på det här humöret så krävs det pyttelite för att sänka mig. Jag blir gärna lättretlig och raljerande, så att folk ser …

Det är en viss skillnad på ironisk och nedlåtande

Idag stötte jag ihop med ett gammalt ex på SU. Det var sexdagarna, och jag satt och lyssnade på Tanja Suhininas prat om polyamori. Ett rätt intressant samtal, även om det inte problematiserade hela poly-grejen ett dugg, utan var ganska stenhårt reklaminriktat. "Varför skulle jag inte kunna både äta kakan och ha den kvar?" var kontentan.
Jag tror att de flesta av er som läser här har rätt bra koll på mina åsikter och inställning kring polyamori, så det kan jag ta i ett annat inlägg. Nu var det någonting annat jag skulle skriva om.

Ja, hur som helst, stötte jag ihop med ett gammalt ex. En sån där person som jag behållit en rätt bra kompisrelation med även efter att vi gjorde slut i januari. Vi tillbringade ett antal semesterveckor ihop i somras, och brukar ha en del intressanta konversationer.
Han var där med sin flickvän och en av deras gemensamma vänner, och jag gick ju såklart fram och hälsade. Och märker genast, genast att han är obekväm med att ha mig och dem på samma ställe…

Storebror betalar!

Idag, när jag avslutat min lunch och begav mig hemåt från stan, så kom jag på mig själv med att lättat tänka "vad skönt att jag får CSN på fredag!". Och det är ju knappast en ovanlig tanke. Men sen så när jag började fundera på vad CSN är, så blev det till sist ett ordentligt uppslag.

Den senaste tiden har folk i min umgängeskrets klagat ovanligt mycket på staten. Det är storebror hit och 1984 dit. Den där staten alltså, den är ond och den är ute efter att sätta dit dig. Lämna inte ut ditt personnummer till någon, för då kan Farbror Staten kartlägga dig!

Vissa människor tenderar att se personnumret som någonting närmast heligt. De fyra sista siffrorna är någonting man ska skydda med sitt liv. Annars kan Storebror ta reda på en massa snask om dig. Om man samkörde alla Sveriges dataregister skulle man nog få reda på både att jag läser vid Stockholms Universitet, att jag befattar mig med BDSM-utövare och att jag är en sån där lajvare. Med mera.

Men tja, just idag är jag faktiskt r…