Inlägg

Visar inlägg från 2008

A language of distance, et une langue pour la naïve

Bild
"Jag är inte samma person på svenska som på tyska", sa min kursare Doris en gång, när vi pratade om sambandet mellan språk och identitet.

En sak som fascinerar mig med alla språk jag talar, är att de på något sätt har varsin laddning. Språk är identitet, och även de språk som jag inte räknar som en del av min egen identitet, ger mig en ny självbild när jag använder dem. Jag har inte två fullständiga språk som Doris har, utan istället har jag ett modersmål och två främmande språk som jag använder i begränsade domäner.

Engelska använder jag ofta när jag tänker tillbaka på saker jag varit med om. På engelska kan jag redogöra för detaljerade händelseförlopp utan att lägga någon känsla i dem. Jag känner inte på engelska. Engelskan fungerar därför bra som ett verktyg för att distansera mig från saker. Saker jag rodnar när jag berättar om på svenska, kan jag tackla genom en översättning.
Att jag inte känner på engelska blev väldigt tydligt med en kille jag hängde ihop med ett tag. Så…

Manliga män buttfuckar

Det kliar i min inre språkvetare varje gång jag spelar spel med mina killkompisar. Anledningen är ett litet verb, klart inplockat från engelskan, som används så fort någon saboterar för någon annan i spelet. Verbet i fråga är attbuttfucka.
"Men åh, nu buttfuckar du mig igen!"
"Känn dig buttfuckad!"

Analsexreferenser av den här typen verkar inte vara helt sällan förekommande i många mäns språkbruk. Alla vet vad uttrycket tappa tvålen i duschen syftar på och att det inte är någonting trevligt, och vem har inte hört någon klaga över att han blir rövknullad av chefen när det är för mycket på jobbet?

Med största sannolikhet bottnar det här i en föreställning om att analsex gör jävligt ont, och en rädsla av att bli utsatt för någonting så förnedrande som att bli penetrerad. Det är manligt att fjärma sig från så fjolliga saker som att vara mottagande part i sängen, och det är manligt att komma med brölkommentarer av typen höhö, analen är enkelriktad. Man är ju ändå en heteros…

Av alla bisarra namn

Häromkvällen postade en användare en rätt rolig länk i IRC-kanalen jag hänger i (#sverok@quakenet). Det var frågan om en namngenerator, där man kunde skriva in föräldrarnas namn för att få tips på barnens. Uppenbarligen var generatorn statistiskt baserat på något sätt, ju vanligare namn föräldrarna har desto ovanligare blir barnens. Tyvärr är den inte helt bra, utan förhoppningsvis under utveckling. Bland annat så får man bara ett namnförslag per kombination av föräldrarnas namn. Jag lekte med den lite, och konstaterade att den ville ha mina föräldrars unge till att heta Heidi. Jag gillar inte riktigt det namnet, och är glad att jag har sluppit det. Kombinationen av mina morföräldrars namn resulterade i rekommendationen Helena, vilket jag tyckte var rätt sött, med tanke på att det är min mammas och mitt gemensamma andranamn, och ett namn jag tycker väldigt mycket om.
Sajten som har hand om namngeneratorn, Svenska Namn, länkar direkt till forumet på Allt för föräldrar. Det är ganska und…

Bara demonstrativ fördomsfrihet

En av mina manliga bekanta satt för ett tag sedan och beklagade sig över hur svårt vissa tjejer har för att tolka signaler som betyder romantiskt intresse från hans sida. Om man överöser henne med små romantiska gester hela tiden, bjuder henne på middagar och ser på klassiker tillsammans,så borde hon kanske förstå att det handlar om romantik, och inte bara något slags vänskapligt sexuellt tidsfördriv.

Det här är ännu mer intressant när det kommer till många tjejers attityder till samkönat flörtande. Jag undrar om det är något slags följd av det allmänt kända faktumet att många män tycker att det är sexigt när två kvinnor är intima med varandra som är boven.

För när man sätter sig i knät på en individ av det motsatta könet, kanske kysser honom på munnen eller lite på halsen, använder kroppskontakt och småtafsar, då är det alltid tecken på ett sexuellt intresse. Genom den sortens uppträdande visar man att man är attraherad av personen i fråga, och attraktion kan mycket väl leda till sex o…

Femton år och okysst

Jag leker estradpoet när jag är hemma utan internet.

Det här är en text om det där med förälskelser och att bli uppraggad och allt sånt där. Min vän David brukar säga ”svep henne av benen, så blir hon din för alltid”, men sveper du mig av benen så blir jag bara omkulldragen. Och lite sådär tonårig och romantiskt känslosam. Och det kanske är mysigt att vara ung och romantisk...

men med den identiteten kommer osäkerheten
nervositeten och naiviteten.
Blir verbalt inkompetent, emotionellt inkontinent
där rök integriteten, jag är helt transparent.
Jag blir oerfaren, ung, jag blir femton år och okysst
respondera på mig snälla, jag blir sjuk när det är knäpptyst!
Analysera mig och se, jag är så utlämnad mentalt
att allt du gör är kollosalt och varje fel katastrofalt.

Ger man sig in i leken ska man vara rationell
och trygg och interaktionell, jag har valt bort emotionell.
Ska inte stamma tyst och rodna, inte famla med mitt hår,
inte tråna som i ensamhet, och sucka när du går.
För det är alteriteten i inter…

Hej tvåpartisystem

Oppositionspartierna offentliggjorde idag att de siktar på att ta fram ett gemensamt valmanifest till valet 2010, och siktar på att bilda en rödgrön koalitionsregering efter nästa val. I dagens DN hånar Jan Björklund Lars Ohly, som han hävdar kommer att bli alliansens främste valarbetare, eftersom vänsterpartiet drar den rödgröna koalitionen åt vänster.

Däremot anser Jan Björklund att det är bra och skönt för väljarna att nu både det blåa blocket och det rödgröna skriver gemensamma valmanifest och satsar på koalitioner. Vi börjar alltså närma oss ett tvåpartisystem i Sverige, inget tvivel om saken, och jag är tämligen säker på att det är en utveckling jag inte tycker om.

Till skillnad från vid förra valet kommer det förhoppningsvis ändå att finnas två definierade alternativ, antingen röstar man vänster, eller så röstar man höger. Det är alltid något. Men samtidigt ställer jag mig väldigt skeptisk till att lägga en röst på vänsterpartiet - bara för att hjälpa sossarna till makten. Det fi…

Men se, då nalkas Lucia

Bild
Den senaste veckan har jag ströläst tidningaras rapportering om killen i Motala som inte fick bli Lucia, trots att han vunnit skolans omröstning med sisådär en 50% av rösterna.

Många av mina manliga bekanta skulle nog skaka på huvudet åt hela grejen, undra varför det är viktigt eller konstatera att killen nog inte borde ha kandiderat från början. Trots allt är ju Lucia en fin, svensk tradition och Sankta Lucia var ju kvinna.
Fast det där är ju egentligen ganska konstigt. Det svenska Luciafirandet har ju egentligen ingenting med det sicilianska helgonet att göra. Det har inte varit utbrett alls förrän på 1900-talet, men verkar ändå vara en av svenskarnas mest omstridda och traditionsbundna högtider - efter midsommar då. Julen är alla så överens om att den nuförtiden handlar om kommersialism och att mysa med familjen framför Kalle Anka, men Lucia är ju ändå en fin tradition, lite sådär lagom pseudoreligiös men ändå folkligt förankrad. Kanske är det därför som folk får för sig att allting …

Vinter i mumindalen

Herregud, människa, vad hände med dig på vägen? Du var kreativ och poetisk, livsglad. Du var anarkist, du var öppen. När blev du en integritetskränkt, förnumsig neurotiker? Du himlar med ögonen och tittar bort, svarar nonchalant. Du skryter och hävdar dig, skriker och är noga med att vara bäst, mest och duktigast. Du har sakta utvecklats till en renodlad elitist.

Och här sitter jag med min kommunistuppfostran, lika för alla; och min låga respekt för andras egendom. Och jag blir illa berörd och chockad när du pratar om den mycket viktiga skillnaden mellan privat Coca Cola och allmän. "Jag har ingen skyldighet att bjuda er på det som är MITT" - nej, men vad häde med generositeten, du? Är det moderatföräldrarna som förmanat dig? Man ska göra rätt för sig här i världen, jobba och inte snylta på andra. Man håller i sitt. Och här sitter jag och är samhällsparasit, går på CSN, har inte föräldrar som betalar mitt inackorderingsrum, kan inte flytta hemifrån än.

Du tillhör den andra sid…

Vårt ack så simpla modersmål!

Idag har jag sovit bort halva dagen, det var skönt.
Sveroks riksmöte börjar ikväll, så bussen från Stockholm går om någon timma. Jag ska inte med ner till Linköping, jag jobbar den här helgen. Det hade varit en annan sak om jag haft ett fast jobb fler helger om året än fyra, då hade jag inte tvekat på att åka. Nu krockade det tyvärr.
Nåväl, det ska bli spännande att se vad som händer. Jag hoppas att de har trevligt och bestämmer bra saker!

Jag som läser svenska, kan inte riktigt låta bli att tycka att det här är jätteroligt:
Månskensdans: Sten Thaning: Svenskkurs i tre delar
När man nu har fått för sig att det är ett relativt enkelt språk man är modersmålstalare av. Den där är en gammal pärla, så det skulle förvåna mig om inte många redan läst den. Men om ni inte har gjort det, så gör det!

Nu ska jag baka chokladkaka

Lagen i egna händer

Bild
Idag sitter jag hemma, ströläser på internet och är precis klar med min hemtenta. Jag tror inte att det var tanken att det skulle bli en irriterad text om textens könsroller, men det blev det.

I dagens Aftonbladet ondgör sig John Nordling, filmproducent, över att fildelare laddat ner hans film "Låt den rätte komma in". Han har varit med och skrivit ett kritiskt brev till alliansens partiledare där han kräver införandet av IPRED-lagen.
"Man blir förbannad när någon snor ens grejer. I vårt fall råkar det vara i digital form. Men jag ser ingen skillnad på om någon snor min cykel på gatan" säger han till Aftonbladet.
Det där är ett av de argument mot fildelning som jag har svårast att förstå. "Det är ingen skillnad på att sno min film och min cykel". Förra gången jag blev bestulen på min cykel var det inte att någon annan cyklade på den utan att betala som gjorde mig ledsen. Det var att jag inte kunde cykla längre eftersom jag inte hade cykeln kvar.
Men Nordlin…

Föräldraroller

Bild
Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att sitta och läsa ett kapitel ur Ulla Björklunds bok "Vänta barn: en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap" (2004) gång på gång på gång. Jag är varken gravid eller särskilt intresserad av det här med handböcker för föräldrar, men min skola får med jämna mellanrum den lysande idén att ge mig sådana texter att analysera.

Och nu är jag sådär trött och uppgiven på dagens samhälle igen. Jag är student, jag är ung, naiv och idealistisk. Jag har förhoppningar om sådant som jämställdhet mellan könen och likabehandling. Och Ulla Björklund lyckas att med sina fina råd till blivande föräldrar, i all välmening, få mig att ge upp allt hopp om mänskligheten ännu en gång.

Hon börjar med att förklara för båda föräldrarna om den stora omställningen som en graviditet innebär. Texten är full med garderingar och osäkerhetsmarkörer; "kanske kom graviditetsbeskedet som en chock" och "det kan vara lätt att kvinnan och mannen hamnar i otak…

Stolt jävla slampa

Åh, snälla, alla ni älskade bittra killar mellan 15 och 25 som sitter på nördsajter på Internet och låter er sexuella frustration gå ut över omgivningen. Idag har jag bara en sak att säga till er.

Det är inte mitt fel att ni inte får ligga, så sluta ta ut er bitterhet på mig!

På ett av alla konstiga forum jag är medlem på, så kom någon in på ämnet "slampiga lajvare". Det har jag avhandlat tidigare här, och brukar generellt sett inte vara helt förtjust i att höra. Vi gör det inte i skogen så jävla ofta som folk verkar ha bilden av. Men den här gången så lyckades en bitterkille få mig att försvara bilden av lajvare som ärkeslampor med näbbar och klor.

Han inleder med att räkna upp en lista på dygdiga lajvare, följt av formuleringen "Visst finns det jätteslampiga lajvare, men de är inte nödvändigtvis representativa för hobbyn i stort. De vill säkert vara det, och många verkar missa att det finns lajvare som inte är det, och många är nöjda med det ryktet, trots att det påverka…

Vardagserotik

Jag läste ett gäng gamla dagboksinlägg som var rejält erotiska. Följaktligen konstaterade jag att det inte är särskilt svårt att skriva en sexscen så att den blir erotiskt laddad. Men eftersom jag tycker om utmaningar, och tycker att det är spännande med erotisk litteratur, så gav jag mig in på att "nu ska jag beskriva ett vardagsföremål så erotiskt det bara går". Skitfånigt, givetvis, men gillar man att leka med språk så gör man.
Följaktligen; Macbookporr

((Disclaimer: Nedanstående innehåll är inte menat som en seriös erotisk text utan är snarare ett fånigt skämt. Äkta erotiska texter publicerar jag inte på den här bloggen))

"Det var svårt att inte darra på händerna när jag lade fingrarna mot det vita lilla spännet. Med ett tunt knäpp öppnades den, och blottade hela sin härliga insida för mig. Mina fingrar strök sakta över de mjuka kurvorna, trycktes prövande mot den blanka, vita plasten.

Jag kände hur min andedräkt långsamt blev tyngre när jag lade fingrarna mot tangentb…

Queer i mumindalen

Bild
I dagens Aftonbladet ondgör sig Stefan Ingvarsson över att Mumintrollet hela tiden kastas i armarna på Snorkfröken, när det är uppenbart hur queer mumindalen egentligen är. Ingvarssons artikel är på sina ställen på tok för insinuant och övertolkande, men han har en bra grundpoäng.

En av de sakerna jag oftast stör mig på, när jag ser den tecknade muminserien eller drickslar kaffsla ur mina muminmuggar, vilket jag gör rätt ofta, är just det - hur mumintrollet och snorkfröken alltid framställs som ett så självklart kärlekspar. De avbildas på den rosa muminmuggen med hjärtan på, och i det tecknade avsnittet där Mumintrollet vaknar av att vintern kommit, så sover Snorkfröken sött i sängen bredvid honom. Det är så allmänt fel.

När man läser muminböckerna är det svårt att inte lägga an ett queerperspektiv. Ta Toffslan och Vifslan, de närmast oskiljaktiga varelserna, som sover tätt ihop i en byrålåda, och pratar på ett eget språk som ingen annan förstår. Det spelar dock ingen roll, de vet ju sj…

Det mest personliga är öppet för allmän opinion

Det finns tre saker, som det inte är helt korrekt att fråga ut folk om, och som man har full rätt att inte vilja berätta om eftersom de är så personliga. Jag pratar om religion, politik och sex.

Du måste inte prata om vilket parti du röstar på, en av grunderna med demokratiska val är att det inte är offentligt. Du har full rätt att slå vakt om din personliga integritet och inte berätta om din politiska åskådning. Dessutom är det ingen som förväntar sig att du ska tycka på ett visst sätt, som ren default.

Och så har vi din religiösa uppfattning. Den kan du liksom inte hjälpa, eftersom du förmodligen vuxit upp med den. Det är inte okej att klanka ned på andra för vad de tror på - för det är ju sant och riktigt för dem. Religionsfrihet är väldigt viktigt, liksom demokrati.
Och så har vi sexualiteten, den ständiga sexualiteten...

(Till er som läser den här bloggen och tycker att jag ska skriva mer om lajv och mindre om sex, kan jag upplysa om att nästa inplanerade lajv är Vändpunkter vid Luci…

Jag är fan inte tillgänglig

När man har hållit på med lajv en stund, särskilt om man dessutom är aktiv inom Sverok, så finns det en sak som man inte kan undgå att lägga märke till: Alla lajvare är jävligt promiskuösa.

Är man lajvare behöver man egentligen inte ha något sexliv över huvudtaget, för att räknas som promiskuös. Man är det i alla fall, per automatik, när man ägnar sig åt fantasiturism ute i skogen ett par helger per år. Vi är alltså lite som scouterna. Vi gör det i skogen!
Har jag hört i alla fall...

Det händer faktiskt inte alltför sällan att folk jag känner försöker reda ut sina vänners komplicerade sex- och relationskartor, suckar tungt när de inser att det är rätt svårt, och ursäktar det hela med: "äsch, de är lajvare..."

Och tja, jag har lajvat sedan jag var 14. Jag har hört alla-lajvare-är-slampor ganska många gånger nu. Och börjar faktiskt tröttna på det. Kanske borde jag ta och rita ett snabbt diagram över hur många utövare av varje av Sveroks hobbygrenar som jag legat med, för att visa …

Sammansatt svensk svenskalärare

Svensklärare eller svenskalärare? Vilken form är det som är rätt, och finns det egentligen någon som är fel? Vissa språkbrukare hävdar bestämt att allt annat än svensklärare är inkorrekt. Andra hävdar lika bestämt att svenskalärare är det enda som låter bra. Och är det någon skillnad på en svensklärare och en svensk lärare?

Grundläggande för alla svenska ord med sammansatta betydelser är att de också måste skrivas ihop. En svensk lärare kommer från Sverige, men kan undervisa i vad som helst, medan en svensklärare inte nödvändigtvis måste vara svensk, men undervisar i ämnet svenska. Men de här sammansättningarna vållar problem med jämna mellanrum, och diskussionerna om hur de ska skrivas tenderar att bli långa.

Huvudprincipen för svenska substantiv som slutar på -a eller -e är att slutvokalen försvinner vid sammansättningar. Det heter byxficka, flickkläder, stolpskott, pojklag och pennvässare. Ingen tvekan om saken. Inte heller råder några tveksamheter i sammansättningar där förledet sve…

Liten, snäll och oskyldig

Bild
Det är fascinerande det här hur man kan låta ironisk och på så sätt få folk att inte tro på ett ord av vad man säger.

Jag har ihärdigt hävdat ett bra tag, att jag bestämt är liten, snäll och oskyldig. Jag vet inte riktigt hur det började, jag tror det började någon gång i samband med att jag började gå runt i dockkläder. När jag hävdade att jag vill ha en bahytt "för man ser så snäll och oskuldsfull ut i dem!" och Alex påpekade att "jag bara spelar svår", kanske...
Eller så var det ännu tidigare, det minns jag inte. Hur som helst så har det där blivit en del av jargongen som jag kör med vissa delar av min umgängeskrets. Jag heter Anneli och är liten snäll och oskyldig. Eller oskyldigheten personifierad, för den delen. Ibland är jag även, på samma tema, femton år och okysst.

Det roliga är, att bara för att jag uppger mig för att vara någonting som så uppenbart inte är sant (femton år och okysst), så verkar alla fullt övertygade om att jag inte är snäll och oskyldig hel…

Förutfattade meningar är ju mycket roligare

I yngre tonåren drömde jag om att bli journalist. Jag tycker mycket om att skriva, och som journalist får man ju göra det på heltid. Dessutom läser folk det man skriver. Jag jobbar bättre under tidspress och jag tycker om att hitta nya historier. Alltså tycker jag om att höra människor berätta saker och utnyttja dem litterärt.

Därför föll det sig naturligt att till gymnasiet välja Samhällsprogrammet med inriktning Media. Jag tycker om humaniora och tänkte att det vore dumt att läsa ett yrkesförberedande program som Media istället för ett studieförberedande som Samhälls.
Och redan första terminen så kom jag till en fantastisk insikt.

Jag hatar att skriva tidningstext.
Det är förskräckligt tråkigt, ska vara medryckande och sakligt men inte poetiskt målande. Ska skrivas opersonligt och inte alltför krångligt, men inte innehålla några regntunga känsloyttringar i inflätad imperfekt, rimflätor eller ord som egentligen inte finns.
Krönikor och kåserier klarar jag av. Blogga tycker jag om. Men ge …

He's got a girl in Paris

Bild
He's got a girl in Paris
He's got a girl in Rome
He's even got a girl in the Vatican dome
He's got a girl right here
He's got a girl right there
And he's got a girlfriend everywhere

Idag sitter jag pål YouTube och tittar på Lou Begas video "I got a girl". Jag har faktiskt svårt att inte tycka om den. Den är en mindre orgie i den där retroestetiken som jag är väldigt svag för (och som bland annat återfinns i Cristina Aguileras video till "Candyman"), den kryllar av vackra flickor och den känns så där charmigt oseriös.

Dessutom tycker jag att den har ett ganska intressant budskap i all sin enkelhet. Hela sången går ut på att Bega (som spelar charmig pilot i videon) reser världen runt och skaffar brudar överallt. Han har en flickvän i varje världsdel och varje stad också för den delen. Simply, he's got a girlfriend everywhere.

Och det kan ju tyckas vara lite smått slampigt sådär, men det är nog lite därför jag tycker om början på den här videon ock…

Det är en viss skillnad på ironisk och nedlåtande

Idag stötte jag ihop med ett gammalt ex på SU. Det var sexdagarna, och jag satt och lyssnade på Tanja Suhininas prat om polyamori. Ett rätt intressant samtal, även om det inte problematiserade hela poly-grejen ett dugg, utan var ganska stenhårt reklaminriktat. "Varför skulle jag inte kunna både äta kakan och ha den kvar?" var kontentan.
Jag tror att de flesta av er som läser här har rätt bra koll på mina åsikter och inställning kring polyamori, så det kan jag ta i ett annat inlägg. Nu var det någonting annat jag skulle skriva om.

Ja, hur som helst, stötte jag ihop med ett gammalt ex. En sån där person som jag behållit en rätt bra kompisrelation med även efter att vi gjorde slut i januari. Vi tillbringade ett antal semesterveckor ihop i somras, och brukar ha en del intressanta konversationer.
Han var där med sin flickvän och en av deras gemensamma vänner, och jag gick ju såklart fram och hälsade. Och märker genast, genast att han är obekväm med att ha mig och dem på samma ställe…

När vi två blir en

Bild
Det finns en sak som irriterar mig vansinnigt mycket, när det kommer till hela relationsbiten. Och det är den här lilla detaljen, att många par förväntar sig att bli behandlade som en enhet.
"Min man och jag tycker...", "Min man och jag kommer på lördag", "Ja, vi tycker ju att det är så trevligt med..."

Och det här sättet att se på etablerade par verkar dessutom vara inte bara socialt accepterat, utan normerande. Jag tog en snabb titt i Magdalena Ribbings etikettspalt och hittade formuleringar av den här typen:

"(...) Men gästerna är ofta helt onödigt handfallna och mesiga - varför tackade du ja till ett bröllop dit din sambo inte bjudits? Du har ju din fulla rätt att tacka nej!"

"Min väninna har bjudit in mig på sitt 25-årskalas. Hon har däremot inte bjudit in min pojkvän. Är detta är något jag ska acceptera? Jag har läst de frågor som tidigare besvarats och enligt tidigare svar ska ett "etablerat par" alltid bjudas."

Och faktum …

Den sexuella kompassen

Bild
Man är alltid lika bright när man väntar på kollektiva färdmedel.

Idag har jag funderat kring det som folk i allmänhet omtalar som Dåligt Sex, och kring huruvida majoriteten av det som folk kallar för dåligt sex egentligen är sådant, eller om det egentligen grundar sig i bristande kompabilitet mellan de inblandade parterna. Att de för tillfället står på helt olika sidor av den sexuella kompassen (layouten är skamlöst stulen från Facebook-applikationen The Political Compass).

Begreppet passion kan tyckas vara en bov i sammanhanget. Vissa verkar mena att passionerat sex är detsamma som känslomässigt sex, medan jag efter en stunds funderingar bestämde mig för att lägga dem på olika axlar. Och att den sexuella kompassen på det stora hela gjorde sig bäst med två olika sådana.
På x-axeln ser ni graderingen emotionellt-fysiskt. Det rör sig helt enkelt om huruvida det finns romantiska känslor mellan de involverade parterna, eller om de har sex för den fysiska tillfredsställelsens skull.
Y-axeln b…

Att agera utanför lådan

Bild
Idag får ni en dikt som jag skrev förra året när jag kände mig riktigt provokativ och jävlig.

Jag ska göra uppror emot min generation Jag ska göra uppror emot er revolution
Jag ska inte bli någon glassig advokat
Jag ska inte bli någon häftig rockartist
Jag ska inte bli någon vässad journalist
Kanske ska jag bli en tråkig byråkrat.

Jag ska skaffa Volvo, villa, vovve, fru och barn Sova hela natten, vara uppe hela dan.
Jag ska bli en astöntig kopia av din mamma. Jag ska inte flytta utomlands och bli nåt stort
Jag ska inte skämmas över allt jag inte gjort, Jag ska le och säga, att det gör väl mig detsamma.

Jag ska kyssa Jante ömt godnatt varenda kväll Jag ska vara städad, duktig, välartad och snäll
Jag ska vara delaktig i en provokation.
Jag ska bli så medelsvensson, lycklig och så grå Jag ska stå i utkanten och bara titta på I en tacksam orginalitetsdemonstration.
Jag har funderat mycket de senaste veckorna, på det här med att inte rätta sig in i leden. Det verkar vara en allmän drivkraft hos min generatio…

Mina slampiga, begränsande kläder

Bild
Idag har jag okynnesshoppat. Dels för att jag ska på DeKabarét med min favoritkompis och vara snygg nästa helg, och dels för att jag tycker det är så fantastiskt elegant, vackert och erotiskt med 50-talspinuppor, och därför bara har längtat efter ett tillfälle att köpa kläder värdiga en sådan.

Först inhandlades ett par strumpbyxor med söm från Åhlens. Jag har aldrig någonsin ägt ett par så tunna strumpbyxor och är livrädd för att de ska gå sönder, kommer att behöva bomullsvantar när jag tar dem på mig.
Därefter promenerade jag till Beyond Retro där jag mutade revolutionsromantikern i mig med en röd basker. Den är riktigt söt ihop med min röda, höghalsade kappa. Ska nog iofs pimpa den lite med en brosch, ett broderi eller någon liten rosett, har inte riktigt bestämt mig än. Där inhandlades också ett par av dessa högst intressanta underbyxor som går under benämningen Frilly Knickers. Det är som hotpants, med spets och volanger på! Mycket passande ifall man har en lite för kort klänning s…

Nominalfraser och attributiva bisatser

Bild
Jag har länge hävdat att grammatik är sexigt, med motiveringen "bristande grammatik är ju en sådan turn-off!". Samma sak med interpunktion. Men nu har jag pluggat grammatik i ett par veckor, och jag säger det att något mer oerotiskt är svårt att hitta. Grammatisk terminologi är en ännu större turn-off.
Oftast kan man bläddra igenom mina kollegieblock och ganska snabbt se hur intressanta föreläsningarna som jag antecknade på var. På intressanta föreläsningar är sidorna ganska rena, och fyllda med stödord och text. Inget klottrande i marginalerna. Likaså när jag läst och skrivit ned stödord från Jan Einarssons Språksociologi och andra erotiska böcker. Sådana som handlar om identiteter, kodväxling, flerspråkighet etcetera.
Sedan kommer ett seminarium där marginalen är full av mumintroll. Det blir lätt så på seminarier, det är så pass mycket dialog mellan enstaka studenter och läraren som man inte alltid har intresse av...
Och sen, sen... sen kommer grammatikföreläsningarna. Och dä…

Spelet: Läs, så får du ligga mera?

Tu Lajvs ordförande, Jennie, läser etnologi och forskar på normer kring kön och sexualitet och hur de upphävs under lajv. Jag finner ämnet oerhört fascinerande. På det senaste lajvet jag var på så bestämde jag mig för att pröva ett eget experiment på ämnet.
Jag spanade ut lämpligt offer, en sådär ganska på, maskulin, kille (givetvis hånglandes med en söt flicka i knät), och bestämde mig för att jag skulle ägna kvällen åt att sno hans tjejer. Tio minuter senare satt den söta flickan i mitt knä, och likaså med de två andra vars uppmärksamhet jag stal. Jag betvivlar att samma sak skulle fungera ute på krogen, men just på lajv gick det utmärkt.

När jag berättat om det här för lajvare i min bekantskapskrets så säger de i regel, samstämmigt "åh, bra gjort, rätt åt honom!". Till slut har jag blivit ganska nyfiken på varför det är så rätt åt just den här killen, så jag frågade. Och fick svaret "Alltså, han är imponerad själv över hur mycket brudar han får. Och läser The Game seri…

Såhär synd är det om mig

Bild
Älskade människor som spyr galla över sina liv på internet. Jag tänkte komma med mitt eget perspektiv, så kan jag hänvisa er hit i fortsättningen, och så slipper ni hata mig när jag lägger in det i era gnällmonologer.

Jag heter Anneli, jag är 18 år gammal, och bor i en hyrestrea i Flemingsberg med min mamma, syster och två tussiga kattungar.

Min mamma är muminmamman. Hon är jättemysig, bakar goda bullar, och hon litar på mig. Hon sätter inte upp regler för hur jag får bete mig, utan vädjar till mitt eget förstånd, och jag tycker om att ha det förtroendet, så jag följer den enda förhållningsregeln jag har och skickar sms på kvällarna för att tala om ifall jag sover borta eller är på väg hem. Dessutom har min mamma och jag en liknande världsuppfattning, kan prata om det mesta, och hon ser mig som en intellektuell individ och värdesätter mina åsikter.

Jag har sporadisk kontakt med min pappa, som är sjukpensionär och bor på landet. Han älskar nog mig och min syster, men han förstår sig nog i…

Svensk språkvård och engelskt inflytande

Jag har tentat Dagens Språksamhälle, och skrivit en essä. Och sånt är kul att publicera. Tycker jag.

Svensk språkvård och engelskt inflytande
I en artikel (1997) beskriver den finlandssvenska språkforskaren Marika Tandefeldt vad hon ser som en språklig konflikt på uppseglande. Det handlar om engelskans inflytande på det svenska språket. Tandefeldt är inte orolig över modeord och engelskpåverkad slang, men som del av en språklig minoritet är hon väl medveten om och oroad över risken för domänförluster. För att ett språk ska hållas levande räcker det inte med att talarna ges lagstadgad rätt att använda det, det måste vara attraktivt och gångbart i alla domäner.
Många använder engelskans internationella gångbarhet som främsta förklaring till varför den tar över fler och fler domäner. Jag tror dock inte att det är hela sanningen, utan vill gärna referera till Trudgills teorier om prestige. Det är förknippat med hög social status att tala bra engelska. En invandrare med amerikansk brytning b…