Studentångest

Jag blir så trött. Det är inte roligt längre, det är en jävla massa ångest. Bara en jävla massa ångest. Det är jättemycket bråk, och jättemycket pengar som jag inte har, men som tas i anspråk. Tid och pengar. Låt mig vara ifred!

Jag förstår ärligt talat inte vad jag ska fira längre. Vad är det som är så speciellt? Låt mig bara gå. Ge mig ett fjärde år, eller låt mig gå.
Jag skiter i er.

It's once in a lifetime, baby, ha kul! Skolka hela dagen, stick till ett ställe på Östermalm som du inte har råd med. Have the time of your life. Sup dig redlös till skitmusik och i dina finaste kläder som är förstörda i morgon. Strunt samma. Köp dyra drinkar. Nya kläder, snart är det mösspåtagning, le!

Ta upp vartenda klassråd vi har, gräla om DJ på lastbilsflaket. Kosta, kosta, allting kostar. Är vi inte värda det? Är vi? Varför? Jag vill inte, bespara mig. Jag orkar inte längre. Det här är en värld jag inte förstår. Tvinga mig inte längre.

Jag vill inte betala för att ni ska få leka prinsessor, på er ungdoms stora kväll. Jag vill inte punga ut med pengar jag inte har, för att era drömmar om lyx och glamour ska gå i uppfyllelse.
Jag vill tillbaka till mumindalen.

Kommentarer

Cia sa…
Detta är liksom exakt så jag känner just nu denna mörka fredagskväll. Vilket underbart inlägg. Så realistiskt och deprimerande. Jag förstår precis. Tack.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det