Inlägg

Visar inlägg från maj, 2008

Duktighet på papper

Bild
Då var det avklarat då, den här studentgrejen. Sedan igår eftermiddag är jag officiellt arbetslös - dock blir det SU till hösten. Dessutom, så har jag en nedklottrad, vit mössa med ciderfläckar på, ett antal bilder på mig som står och skrattar med en flaska champagne i handen och blågula band i handen, och ett äkta orginal, på arkivpapper, där det står hur flitig jag har varit de senaste tre åren. Ett papper som uppenbarligen ska ha betydelse för hela min framtida karriär. Man kommer inte undan det!
Slutbetyget, det ultimata beviset på att man gått ut gymnasiet. Den vita mössan går det att gå in i vilket varuhus som helst och köpa såhär års, och den kommer jag inte att bli bedd om en kopia av, av framtida potentiella arbetsgivare. Det kommer jag däremot, förmodligen, att bli någon gång om det här slutbetyget. Det åtråvärda. Egentligen ett ganska otäckt papper.
Det är det där VG:t i Naturkunskap B. Nu kommer det att förfölja mig resten av livet att jag inte hade riktig koll på det här m…

"Ett våp med stora bröst - det är inte jag!"

Bild
Tidningarna rapporterade häromdagen om Carolina Klüft, som i samband med en idrottstävling i Skottland blivit karikyrerad som en blond kvinna med Pippiflätor och stora bröst. Detta gjorde Klüft förbannad. "Ett våp med stora bröst - det är inte jag!".

Nåväl, Carolina Klüft har inte pippiflätor och inte iögonfallande stora bröst heller, det kan jag hålla med om, så del två av hennes uttalande har jag ingenting att anmärka på. Men den första biten fick mig att fundera. Ett våp med stora bröst.
Ett våp är, enligt Nordstedts svenska ordbok, en person (kvinna) som beter sig våpigt. Att vara våpig är detsamma som att vara rädd och tafatt (särsk. om kvinna).

I de sammanhang där jag oftast använder ordet inkluderar det även att hon är en typiskt svag, och lite sjåpig kvinna, som är rädd för saker för att hon inte behärskar dem (exempelvis att byta glödlampor eller installera digitalboxar). Ett våp är också lite enfaldigt, man kan inte anklaga henne för att vara intelligent.
Om man titta…

Vårt behov av verklighetsflykt

Den sista uppsatsen jag skrev i svenskan. Nationella i SvB, HT07. Uppgiften hette "Vårt behov av verklighetsflykt" och gick ut på att vi skulle komma med en teori om varför vissa flyr verkligheten in i fantasylitteratur eller rollspel.

---

När ordet ”verklighetsflykt” kommer på tal handlar det ofta om ungdomar som håller på med levande rollspel, skriver fan fiction eller läser fantasyböcker. Vi är verklighetsflyktingar som ska teoretiseras och problematiseras. Är verkligheten för svår för oss?

I år är det tio år sedan Didi Örnstedt i boken ”De övergivnas armé” (Nordstedts, 1997) målade ut rollspelande ungdomar som svikna stackars barn som en dag skulle ta ut sin hämnd på samhället. Idag betraktas boken av de flesta som ett skämt, men fortfarande känns tongångarna igen i viss mån. Vi är inga psykfall med hämndbegär längre, men uppenbarligen saknas det någonting i våra liv, när vi måste söka oss till fiktiva världar. Varför problematiseras mitt ”behov” av att klä upp mig i medelt…

Sexualitet

Bild
I går satt jag och skrev på ett arbete i psykologi och naturkunskap, som en av mina mer förskräckliga lärare fått mig till. Det hela handlade om homosexualitet, och vad det är som styr människors sexuella preferenser.



Det fick mig att sätta mig och fundera på det här med sexualitet och hur vi ser på den. Varför är det över huvudtaget en intressant frågeställning; "varför vissa människor blir homo- och andra heterosexuella"? Det får det här med sexuell läggning att låta som någonting väldigt definitivt och definierat. Ungefär som kön eller hudfärg. Och är det verkligen det?

Jag tänker nog på det här med sexuell läggning som någonting ganska flytande. När jag var liten, tänk upp till tolvårsåldern, så var jag, om jag var sexuell över huvudtaget, hetero. Jag var kär i de nördiga killarna i klassen och skrev fåniga kärleksbrev. Sen när jag var tretton förälskade jag mig i en tjej jag spelade rollspel ihop med. Därefter var jag övertygat lesbisk i fyra år. Först när jag var sjutton…

Lantlig auktoritet

Bild
I helgen besökte jag min pappa på landet utanför Uppsala. Han bor i ett relativt stort hus, med en rumänska (och just nu hennes son), tre vilda katter och en galen hundvalp. På många sätt blev det en kulturkrock, dels mellan rumänernas kultur och vår, och dels mellan resten och mig. Min pappa och jag krockar ofta rent kulturellt. Han är född och uppvuxen i en liten isolerad by på landet, är lågutbildad och auktoritär. Jag är uppvuxen i Stockholm, och min bild av arbetsfördelning, auktoriteter och könsroller stämmer inte direkt överens med restens. I've noticed.

Pappa har alltid varit väldigt auktoritär, något som märks extra tydligt när det bor en kvinna här. Han betalar mat och hyra, hon städar och diskar och sköter hushållet. Och har inte så mycket att säga till om. Jag begriper inte riktigt hur han har råd att försörja en kvinna och hennes son, samt fyra djur, på sina sjukpengar eller socialbidrag eller någonting i den stilen. Han är sjukskriven sedan tre år.

Det här krockar med …