Duktighet på papper

Då var det avklarat då, den här studentgrejen. Sedan igår eftermiddag är jag officiellt arbetslös - dock blir det SU till hösten. Dessutom, så har jag en nedklottrad, vit mössa med ciderfläckar på, ett antal bilder på mig som står och skrattar med en flaska champagne i handen och blågula band i handen, och ett äkta orginal, på arkivpapper, där det står hur flitig jag har varit de senaste tre åren. Ett papper som uppenbarligen ska ha betydelse för hela min framtida karriär. Man kommer inte undan det!

Slutbetyget, det ultimata beviset på att man gått ut gymnasiet. Den vita mössan går det att gå in i vilket varuhus som helst och köpa såhär års, och den kommer jag inte att bli bedd om en kopia av, av framtida potentiella arbetsgivare. Det kommer jag däremot, förmodligen, att bli någon gång om det här slutbetyget. Det åtråvärda. Egentligen ett ganska otäckt papper.

Det är det där VG:t i Naturkunskap B. Nu kommer det att förfölja mig resten av livet att jag inte hade riktig koll på det här med blodomloppet (biologi är inte min starka sida). Nu vet ni det. Lyckligtvis så har jag inga planer på att bli naturvetare. Det påverkar egentligen inte mina chanser att komma in på en naturlinje heller, för den delen, att jag fick VG. De vill veta om man har läst kurserna eller inte, sedan så är det likgiltigt vad man fick för betyg i dem. Däremot så påverkar det mitt snittbetyg.
Jag vet att det är fult att skryta om sina betyg, det är ungefär lika illa som att skryta om hur snygg, rik, bortskämd eller intelligent man är. Och jag vet att det är fult av mig att låtsas att mitt liv är förstört för att jag fick ett ynka VG på mitt slutbetyg (undantaget det där G i Idrott och Hälsa A som jag inte räknar med över huvudtaget, eftersom det inte gills när man räknar ut betygssnitt om det inte är höjande). Men just idag får jag nog göra det. Idag får jag skryta om att mitt slutgiltiga snittbetyg hamnade på 19.8, vilket ändå måste sägas är rejält bra.
Och nu har jag det ju på papper, så att jag i framtiden alltid har möjligheten att för mina potentiella arbetsgivare visa upp, hur flitig (*host*) jag var de där tre åren i gymnasieskolan och hur oerhört intelligent och duktig jag är.
Jag vet att det kanske är fel att ge folk papper på sin duglighet, men jag gynnas ju av det. Så för en gångs skull, just idag, så sitter jag och pöser och är bara nöjd, istället för att klaga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det