Lantlig auktoritet

I helgen besökte jag min pappa på landet utanför Uppsala. Han bor i ett relativt stort hus, med en rumänska (och just nu hennes son), tre vilda katter och en galen hundvalp. På många sätt blev det en kulturkrock, dels mellan rumänernas kultur och vår, och dels mellan resten och mig. Min pappa och jag krockar ofta rent kulturellt. Han är född och uppvuxen i en liten isolerad by på landet, är lågutbildad och auktoritär. Jag är uppvuxen i Stockholm, och min bild av arbetsfördelning, auktoriteter och könsroller stämmer inte direkt överens med restens. I've noticed.

Pappa har alltid varit väldigt auktoritär, något som märks extra tydligt när det bor en kvinna här. Han betalar mat och hyra, hon städar och diskar och sköter hushållet. Och har inte så mycket att säga till om. Jag begriper inte riktigt hur han har råd att försörja en kvinna och hennes son, samt fyra djur, på sina sjukpengar eller socialbidrag eller någonting i den stilen. Han är sjukskriven sedan tre år.


Det här krockar med mig, som anser att jag har en del att säga till om när det kommer till vad jag ska gå klädd i, när jag ska äta eller vad jag ska göra på kvällarna. Om jag säger att jag måste sitta och jobba, för att jag har en deadline på en artikel ganska snart, så tycker jag att det är anledning nog för att faktiskt få sitta med datorn utan att någon kikar över axeln på mig och frågar om jag verkligen inte spelar datorspel. När jag påpekat min artikel fem gånger sa pappa förvånat "jag visste inte att du skrev för en tidning!". Här blir man lyssnad på.




Sen så finns det en rumänsk tonåring här också. Jag strosade ned till frukosten iförd en stor sovtröja i går morse, och fick snabbt höra från min käre far att det inte var lämpligt (för Paul blir ju så frustrerad om jag går så lättklädd!). Jag menade att det var hans problem och att han fick låta bli att titta, men det var nog inte så lämpligt sagt. Pappa godkände inte min klänning heller utan klagade mycket över att jag inte har några långbyxor i min ägo - vi skulle ju jobba på vedbacken!
Och sen när vi jobbar ute på vedbacken så är det självklart att jag ska få det lättaste arbetet, och att trettonåringen i tid och otid kommer och frågar mig om ifall jag behöver hjälp. Jag ställde mig längst bak i ordningen och jobbade med att slänga upp färdigkluvna vedträn på högen. Av någon anledning fick rumänskan då för sig att "no, that's to heavy for Anneli".
Åh nej, jag är tjej, jag klarar inte att kasta ved!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?