Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2008

Ett språksocialt experiment

Bild
Jag har rätt spännande kurslitteratur just nu. I förmiddags satt jag i en av cafeteriorna i skolan och läste "Språksociologi" av Jan Einarsson. I ett av kapitlen där behandlar han språkets betydelse för identiteten.

Han berättar bland annat om minoritetsspråkstalare, och tar som exempel en åttaårig turkisk invandrarpojke i en skola i Holland. Pojken pratar turkiska med en klasskamrat som också behärskar språket, även om denne svarar på holländska. Han kan också brista ut i en radda turkiska ord när han blir arg. Och när de andra barnen sjunger holländska sånger så kan han brista ut i en turkisk sång. Det pojken gör är helt enkelt att han fjärmar sig från majoritetsspråket och visar upp sitt eget språk, som han är stolt över och som är en del av hans identitet. Därefter tar Einarsson upp minoritetsspråkstalare (med en studie från Quebec som exempel) som i motsats till den här pojken anammar majoritetsspråkstalarnas uppfattning
om det egna språket. Anser de engelsktalande kana…

Bankbok

Nordea gjorde min dag idag. Jag var i stan för att köpa kurslitteraturen som jag behöver till imorgon eller egentligen till igår, då, och gick in på banken för att ta ut pengar från mitt sparkonto. Kvinnan bakom disken knapprar lite på sin dator, och säger "Det är en bankbok kopplad till det här kontot, har du den med dig?". Detta gjorde mig ju givetvis ställd, då jag inte sett röken av min bankbok på säkert tolv-tretton år, och var övertygad om att dessa tingestar voro utdöda för länge sedan. Så var dock inte fallet, och följaktligen fick jag tillbringa en halvtimma på Nordea medan hon förlustanmälde min bankbok, avslutade kontot den varit kopplad till, och fört över pengarna på ett nyöppnat sparkonto.

När jag skrev på förlustanmälan över min bankbok fanns där på papperet en mycket lustig formulering. "Jag är införstådd med att banken kommer att anmäla förlusten i Post och Inrikes tidningar". Nog för att hon garanterade att de inte skulle göra det, eftersom jag had…

Det är detaljerna som gör det

Bild
Idag när jag gick upp åkte jag till min gymnasieskola och hämtade ett par klädesplagg, som en gammal skolkompis lånat av mig. Resten av mitt sista riktiga sommarlovs sista dag tillbringade jag på biblioteket. Lånade ett par böcker om Selma Lagerlöf, antologin Svenska kärleksbrev och Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En inte helt dålig skörd. Eftersom jag ska på lajv i nästa helg så passade jag på att prova ut kläder som passar rollen också, den här kvällen. Jag har alltid spelat henne i samma klänning, men jag tänkte att det vore ståndsmässigt och passande att ha ett ombyte med.
Jag insåg att det blir lite problem när man brukar spela en karaktär i tight, mörkröd klänning, och plötsligt försöker sätta på henne en stor, blå kjortel. Det passar helt enkelt inte rollen riktigt. Kjorteln är uppsydd för en annan karaktär, och finns i min lajvgarderob för att jag ville ha ett rejält ylleplagg att ha på lajv under de kallare årstiderna. Jag lyckades till sist katarinifiera den med en sidensj…

Nästa grevinna

Bild
Jag sitter och skriver på en karaktär inför vampirelajvet Divina Resurrecta, som kommer att vara i Stockholm nu i september. Eftersom det är vänner och bekanta till mig som arrangerar, så tänkte jag svälja min ovilja till vampyrlajvande och ge det en chans till. Och så hade de ju en roll till mig.
Jag tycker verkligen att det är komiskt, att min roll på det här lajvet har den fullständiga titeln Den högst ärbara alder grevinnan Elisabet af Sparve, marquis och furstinna av Stockholms domän. Dels, så har jag en hel jävla radda med titlar. Dels så spelar jag ännu en grevinna Elisabet. Och det här är de bitarna av karaktären som jag inte fått bestämma själv. Det var iofs samma sak på Selmalajvet. Jag tolkade Elisabet Dohna, men just hennes namn och titel var förbestämda (ihop med bakgrund, personlighet och relationer, wihu!). Hur som helst så referar jag just nu till dem som Elisabet I och Elisabet II. Jag som tyckte att milda, rara, genomgoda, djupt religiösa och glada unga grevinnan var …

Okej sex?

I samband med skolstarten skickas 15.000 exemplar av pocketboken "Okejsex.nu - var går gränsen?" ut till svenska gymnasieskolor, rapporterar dagens DN. Kampanjen okejsex.nu satt uppe i tunnelbanan förra året, de hade tecknade bilder med olika obekväma situationer på affischerna, och en informativ hemsida, där de bland annat lagt upp berättelser om kränkande, sexuell behandling från alla inblandades synvinklar.

Mycket av kampanjen verkade gå ut på att få folk att inse att sexuella övergrepp inte alltid begås av onda, mörka främlingar (ni vet, våldtäktsmännen och pedofilerna som media skriker om), att gränsen mellan okej sex och inte okej sex är väldigt flytande, och att alla parter alltid måste vara med på det hela. Tjatsex är i regel dåligt sex.

Jag hade en diskussion på temat med en manlig bekant, som formulerade det hela väldigt självklart:
"Vill jag inte ha sex, så tänker jag inte ha sex." Punkt.

Varför är inte det en självklarhet för så många fler?

Svensk musik

Bild
Ibland när man sitter och leker på YouTube i brist på sitt eget mediebibliotek, så blir man verkligen sugen på att analysera folks attityder till traditionell svensk musik.

Jag inledde med att leta efter trevlig polskemusik (min uppfostran har gjort mig väldigt svag för spelmansmusik hur gärna jag än förnekar det), och hittade en trevlig polska, fjällnäspolska eller någonting sådant. Självklart (i och med att det är YouTube) komplett med en video som visar vackra bilder på svenska landskap och gårdar, och så en text om att "vår traditionella svenska musik kommer snart att försvinna, eftersom invandrarna tar över vårt land. Rösta in SD i riksdagen!".
Postaren har uppenbarligen inte tänkt på att anledningen till att svenskar i allmänhet inte lyssnar på spelmansmusik snarare är att den är gammalmodig och omodern, än att invandringen skulle ha med saken att göra. Samma sorts texter hittar man enkelt om man försöker lyssna på den svenska nationalsången (helst framförd på nyckelharp…

Gösta Berlings saga

Bild
Unga grevinnan sover till klockan tio om morgonen och vill var dag se färskt bröd på frukostbordet. Unga grevinnan syr tambursöm och läser poesi. Hon förstår intet av vävning och matlagning. Unga grevinnan är bortskämd.
Men unga grevinnan är glad och låter sin munterhet lysa över allt och alla. Man förlåter henne så gärna den långa morgonsömnen och det färska brödet, ty hon slösar med välgärningar mot de fattiga och är vänlig mot var man.
- Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga (1891)
Ikväll kom jag hem från ett så himla tufft lajv, I Selmas spår - Gästabudet på Fors. Föreningen Arfold arrangerade, med stöd från Stiftelsen Selma Lagerlövs litteraturpris. Idén bakom från början var att, med anledning av Selma Lagerlöfs femtioårsjubileum, göra Selma i ett nytt medium. Teater, böcker, serier, etc. är redan gjort. Men ett Selmalajv? Jag har aldrig varit med om någonting liknande.
Vi drog vissa paralleller till lajvet En stilla middag med familjen som hölls förra sommaren, men som var ännu mer e…

Lär dig sy med Anneli

Bild
Hej, jag heter Anneli. Jag är en sån där lajvare. Och som vi alla vet så syr alla lajvare sina egna kläder. Alltså borde de vara relativt bra på det.
På fredag ska jag på lajv. Eftersom jag inte hade någon skjorta/blus som inte är en jättekort och jättepyttigt handbroderad folkdräktsblus så tänkte jag att det var lika bra att sy en. Och eftersom jag är så snäll och en sån mediehora så tänkte jag att ni skulle få se hur jag gjorde det också. Som en sån där hantverksblogg!

Det här är min moster Ingelas symaskin. Det är en gammal Huskvarna som uppenbarligen lyssnar till namnet Dag Vag. Det är i alla fall vad som står på den. När man fått sin mamma att hjälpa en att klippa delar, så tar man fram Dag och försöker få honom att börja sy. Det fungerar inte om man inte kan trä en symaskin ordentligt. Jag kan inte trä en symaskin ordentligt. Det finns en liten detalj som heter trådspänning som jag glömde.
Man ber sin mamma att fixa.
En annan sak som är väldigt viktig när man syr är att man ha…

Glad

Jag är på ett underligt humör, och har varit det i ett par dagar nu. Jag vet inte riktigt när det startade, men det håller i sig bra. Jag är glad!
På riktigt, glad, sådär så att jag tycker att det mesta är roligt och livet funkar och allt är bra. Och ändå är jag hemma och sjuk, rastlös, svettig och äcklig. Det spelar ingen roll, jag mår bra. Det är så konstigt.
Som igår, när jag var hos läkaren som konstaterade att jag har halsfluss (okej, så den här sjukan får jag inte skylla på lajvhobbyn)... när jag kom ut därifrån stod jag i en trappa på Huddinge sjukhus och bara skrattade åt det hela. Jag kunde inte sluta skratta. Det var underligt. Det var en väldigt underlig känsla.
Jag beter mig lite som om jag var förälskad, tror jag. Men det finns inget objekt för förälskelsen, utom kanske typ... jag vet inte. Hela tillvaron, livet, min omgivning, jag själv, alla människor jag känner och kanske dem jag inte känner också. Det är så allmänt. Och så roligt. Och jag har kul!

Idag ska jag kanske dusc…

Kielet sydämässäni

Bild
Idag, när det var någon på Sveroks IRC-kanal som ville ha översättningshjälp från finska, så greps jag åter igen av den här känslan, att det är väldigt tråkigt att jag aldrig har lärt mig det språket. Jag är för orutinerad för att kunna lära mig det helt på egen hand. Jag har en lärobok för lågstadiet, med formuleringar av typen "Jani är en pojke. Vem är pojken? Det är Jani. Jani har en boll. Det är Janis boll" etc, och när jag läser den ihop med min finsktalande morbror så fungerar det rätt bra. Vi kommer flera kapitel och jag känner mig rätt stolt. Samtidigt så får vilken vardagsfinsk mening som helst mig att inse att det faktiskt är ett språk som jag inte har någon koll på. Och det är ju tråkigt.

Jag vet inte vad det är med finska. Det är en av de där pusselbitarna jag hittat genom åren och tänkt "den här passar bra ihop med mig, den sparar jag". Ibland får jag sådana pusselbitar av andra människor, ibland dyker de upp av sig själv. Identitetsbitar, kanske man ka…

Vad min hobby gör med mitt immunförsvar

Bild
Jag är, som gårdagens blogginlägg antyder, tillbakakommen från Medeltidsveckan i Visby, och har precis hunnit komma tillrätta när jag börjar upptäcka symptomen på den klassiska efterlajvssjukan. Det är en form av förkylning, oftast i kombination med halsont och feber, som i regel dyker upp dagen efter ett långt och bra lajv.
Jag har aldrig varit med om att jag inte blivit efterlajvssjuk, däremot har det varit mer eller mindre mycket. Efter Vintermarknad i Ala Rike i februari var jag borta i feberyra i en vecka. Dessutom verkar denna sjuka vara väldigt allmängiltig. Efter ett lajv gjorde jag en gång en omröstningsfråga, där jag undrade hur många som blivit sjuka vid hemkomsten. Kring 70% av lajvarna var antingen rejält förkylda eller hade lättare symptom.

Det är egentligen inte konstigt att vi blir sjuka som vi blir. Lajvare har en tendens att på lajv göra följande:
Klä sig för kallt
Sova för dåligt/kallt/hårt
Äta mat de inte är vana vid
Diska för dåligt
Inte sköta sin personliga hygien (hur …

Kattungar

Bild
Lite bilder måste det åtminstånde vara här... tycker jag.
Min pappa ringde i förrgår och frågade om jag ville ha hans senaste två kattungar, eftersom han själv inte kan ha dem kvar. Det bor just nu fem kissar där. Vem kan motstå?
Jag är ganska sugen på att döpa dem till Niila och Nils, men de är honor. Vad ska de heta istället? Och så en bild.

Visby

Jag har inte sovit på 36 timmar eller någonting i den stilen (bortsett från timmarna under ett bord på färjan) och är därför ganska avslagen. Däremot är jag mycket nöjd med min medeltidsvecka trots att jag åkte hem i förtid. Kom ned med Sverok Stockholms styrelse som passade på att göra sig bekant med den bortglömda halvan av vårt distrikt. Onekligen var det rätt vecka för att träffa Sverokare i Visby, jag räknade till 32 lajvare som jag känner och stötte ihop med av en slump.

Det är ganska skönt ibland att smälta in i mängden, att vara en del av alla andra och ha samma kläder, samma nöjen, samma musiksmak etcetera. Inte sticka ut, men det ska vara en självvald gruppkänsla. Lajvardräggen i Visby är en sådan grupp som jag kan identifiera mig med. Och jag har inte känt mig så fel på länge som när jag gick runt på medeltidsmarknaden civilklädd. Några bilder har jag inte tagit, så jag får förlita mig på att mitt dräggande finns förevigat någon annanstans.

För en gångs skull inte ett intelli…

Att vara normen

Det är få gånger som jag läser blogginlägg och faktiskt blir irriterad - men idag har Sven på Manic Media tagit priset. I inlägget "sexualitetsrasism" ondgör han sig över att människor tar sig friheten att prata om heterosexuella människor som normen (eftersom det innebär att de pratar om Sven själv, i egenskap av heterosexuell).

Sedan jag var fjorton år och nylesbisk och övertygad har jag stött på åtskilliga heteros som blivit rent förbannade när man pratat om heterosexuella som kollektiv, eftersom de känt sig personligt förolämpade. Ofta har det handlat om rent strukturella analyser snarare än fördomar (det är en viss skillnad på "det heterosexuella, monogama förhållandet är norm i vår kultur" och "bögar är ju så bra på make-up!"). Det verkar som om väldigt många människor har svårt att se underliggande strukturer, helt enkelt. Det är som när man säger "i regel är det kvinnan som sköter den största delen av hushållsarbetet" och får svaret "…