Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2008

Ett språksocialt experiment

Bild
Jag har rätt spännande kurslitteratur just nu. I förmiddags satt jag i en av cafeteriorna i skolan och läste "Språksociologi" av Jan Einarsson. I ett av kapitlen där behandlar han språkets betydelse för identiteten.

Han berättar bland annat om minoritetsspråkstalare, och tar som exempel en åttaårig turkisk invandrarpojke i en skola i Holland. Pojken pratar turkiska med en klasskamrat som också behärskar språket, även om denne svarar på holländska. Han kan också brista ut i en radda turkiska ord när han blir arg. Och när de andra barnen sjunger holländska sånger så kan han brista ut i en turkisk sång. Det pojken gör är helt enkelt att han fjärmar sig från majoritetsspråket och visar upp sitt eget språk, som han är stolt över och som är en del av hans identitet. Därefter tar Einarsson upp minoritetsspråkstalare (med en studie från Quebec som exempel) som i motsats till den här pojken anammar majoritetsspråkstalarnas uppfattning
om det egna språket. Anser de engelsktalande kana…

Nästa grevinna

Bild
Jag sitter och skriver på en karaktär inför vampirelajvet Divina Resurrecta, som kommer att vara i Stockholm nu i september. Eftersom det är vänner och bekanta till mig som arrangerar, så tänkte jag svälja min ovilja till vampyrlajvande och ge det en chans till. Och så hade de ju en roll till mig.
Jag tycker verkligen att det är komiskt, att min roll på det här lajvet har den fullständiga titeln Den högst ärbara alder grevinnan Elisabet af Sparve, marquis och furstinna av Stockholms domän. Dels, så har jag en hel jävla radda med titlar. Dels så spelar jag ännu en grevinna Elisabet. Och det här är de bitarna av karaktären som jag inte fått bestämma själv. Det var iofs samma sak på Selmalajvet. Jag tolkade Elisabet Dohna, men just hennes namn och titel var förbestämda (ihop med bakgrund, personlighet och relationer, wihu!). Hur som helst så referar jag just nu till dem som Elisabet I och Elisabet II. Jag som tyckte att milda, rara, genomgoda, djupt religiösa och glada unga grevinnan var …

Okej sex?

I samband med skolstarten skickas 15.000 exemplar av pocketboken "Okejsex.nu - var går gränsen?" ut till svenska gymnasieskolor, rapporterar dagens DN. Kampanjen okejsex.nu satt uppe i tunnelbanan förra året, de hade tecknade bilder med olika obekväma situationer på affischerna, och en informativ hemsida, där de bland annat lagt upp berättelser om kränkande, sexuell behandling från alla inblandades synvinklar.

Mycket av kampanjen verkade gå ut på att få folk att inse att sexuella övergrepp inte alltid begås av onda, mörka främlingar (ni vet, våldtäktsmännen och pedofilerna som media skriker om), att gränsen mellan okej sex och inte okej sex är väldigt flytande, och att alla parter alltid måste vara med på det hela. Tjatsex är i regel dåligt sex.

Jag hade en diskussion på temat med en manlig bekant, som formulerade det hela väldigt självklart:
"Vill jag inte ha sex, så tänker jag inte ha sex." Punkt.

Varför är inte det en självklarhet för så många fler?

Gösta Berlings saga

Bild
Unga grevinnan sover till klockan tio om morgonen och vill var dag se färskt bröd på frukostbordet. Unga grevinnan syr tambursöm och läser poesi. Hon förstår intet av vävning och matlagning. Unga grevinnan är bortskämd.
Men unga grevinnan är glad och låter sin munterhet lysa över allt och alla. Man förlåter henne så gärna den långa morgonsömnen och det färska brödet, ty hon slösar med välgärningar mot de fattiga och är vänlig mot var man.
- Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga (1891)
Ikväll kom jag hem från ett så himla tufft lajv, I Selmas spår - Gästabudet på Fors. Föreningen Arfold arrangerade, med stöd från Stiftelsen Selma Lagerlövs litteraturpris. Idén bakom från början var att, med anledning av Selma Lagerlöfs femtioårsjubileum, göra Selma i ett nytt medium. Teater, böcker, serier, etc. är redan gjort. Men ett Selmalajv? Jag har aldrig varit med om någonting liknande.
Vi drog vissa paralleller till lajvet En stilla middag med familjen som hölls förra sommaren, men som var ännu mer e…

Lär dig sy med Anneli

Bild
Hej, jag heter Anneli. Jag är en sån där lajvare. Och som vi alla vet så syr alla lajvare sina egna kläder. Alltså borde de vara relativt bra på det.
På fredag ska jag på lajv. Eftersom jag inte hade någon skjorta/blus som inte är en jättekort och jättepyttigt handbroderad folkdräktsblus så tänkte jag att det var lika bra att sy en. Och eftersom jag är så snäll och en sån mediehora så tänkte jag att ni skulle få se hur jag gjorde det också. Som en sån där hantverksblogg!

Det här är min moster Ingelas symaskin. Det är en gammal Huskvarna som uppenbarligen lyssnar till namnet Dag Vag. Det är i alla fall vad som står på den. När man fått sin mamma att hjälpa en att klippa delar, så tar man fram Dag och försöker få honom att börja sy. Det fungerar inte om man inte kan trä en symaskin ordentligt. Jag kan inte trä en symaskin ordentligt. Det finns en liten detalj som heter trådspänning som jag glömde.
Man ber sin mamma att fixa.
En annan sak som är väldigt viktig när man syr är att man ha…

Kielet sydämässäni

Bild
Idag, när det var någon på Sveroks IRC-kanal som ville ha översättningshjälp från finska, så greps jag åter igen av den här känslan, att det är väldigt tråkigt att jag aldrig har lärt mig det språket. Jag är för orutinerad för att kunna lära mig det helt på egen hand. Jag har en lärobok för lågstadiet, med formuleringar av typen "Jani är en pojke. Vem är pojken? Det är Jani. Jani har en boll. Det är Janis boll" etc, och när jag läser den ihop med min finsktalande morbror så fungerar det rätt bra. Vi kommer flera kapitel och jag känner mig rätt stolt. Samtidigt så får vilken vardagsfinsk mening som helst mig att inse att det faktiskt är ett språk som jag inte har någon koll på. Och det är ju tråkigt.

Jag vet inte vad det är med finska. Det är en av de där pusselbitarna jag hittat genom åren och tänkt "den här passar bra ihop med mig, den sparar jag". Ibland får jag sådana pusselbitar av andra människor, ibland dyker de upp av sig själv. Identitetsbitar, kanske man ka…

Att vara normen

Det är få gånger som jag läser blogginlägg och faktiskt blir irriterad - men idag har Sven på Manic Media tagit priset. I inlägget "sexualitetsrasism" ondgör han sig över att människor tar sig friheten att prata om heterosexuella människor som normen (eftersom det innebär att de pratar om Sven själv, i egenskap av heterosexuell).

Sedan jag var fjorton år och nylesbisk och övertygad har jag stött på åtskilliga heteros som blivit rent förbannade när man pratat om heterosexuella som kollektiv, eftersom de känt sig personligt förolämpade. Ofta har det handlat om rent strukturella analyser snarare än fördomar (det är en viss skillnad på "det heterosexuella, monogama förhållandet är norm i vår kultur" och "bögar är ju så bra på make-up!"). Det verkar som om väldigt många människor har svårt att se underliggande strukturer, helt enkelt. Det är som när man säger "i regel är det kvinnan som sköter den största delen av hushållsarbetet" och får svaret "…