Att vara normen

Det är få gånger som jag läser blogginlägg och faktiskt blir irriterad - men idag har Sven på Manic Media tagit priset. I inlägget "sexualitetsrasism" ondgör han sig över att människor tar sig friheten att prata om heterosexuella människor som normen (eftersom det innebär att de pratar om Sven själv, i egenskap av heterosexuell).

Sedan jag var fjorton år och nylesbisk och övertygad har jag stött på åtskilliga heteros som blivit rent förbannade när man pratat om heterosexuella som kollektiv, eftersom de känt sig personligt förolämpade. Ofta har det handlat om rent strukturella analyser snarare än fördomar (det är en viss skillnad på "det heterosexuella, monogama förhållandet är norm i vår kultur" och "bögar är ju så bra på make-up!"). Det verkar som om väldigt många människor har svårt att se underliggande strukturer, helt enkelt. Det är som när man säger "i regel är det kvinnan som sköter den största delen av hushållsarbetet" och får svaret "min pappa diskar faktiskt varannan dag - och kan göra köttgryta!". Kan man verkligen vara så fast i sig själv, sina egna upplevelser och sin individualitet. Varför denna vägran att se helheten?

Ganska ofta har jag också fått kommentarer av typen "du får ha en tröja som det står 'Stolt flata' på, men om jag skulle ha en med texten 'Stolt straight' - då skulle du tycka att jag var en jävla rasist!". Och tja, jag skulle kanske inte kalla en kille (eller tjej) i en sådan tröja för rasist, men däremot kan jag inte påstå att det skulle vara särskilt imponerande. Om man tror att de två tröjorna är precis samma sak - de talar bara om vilken sexuell läggning man har - så har man missuppfattat en fundamental del i det här med pridekulturen, skulle jag säga. Och för all del en väldigt viktig poäng kring det här med minoritetsgrupper.

Ju mera norm man är, desto högre upp på skalan verkar man stå. Desto större rätt har man att tolerera andra människor. Det låter i de flestas öron helt konstigt när jag säger "Henric, jag har ingenting emot dig fast du är en vit, heterosexuell man", men däremot är det få som höjer på ögonbrynen när andra säger "jag har absolut ingenting emot lesbiska, jag känner flera sådana och de är jättesnälla!". På samma sätt som det är ganska vanligt (i ex. rollspelsmanualer) att man pratar om jämställdhet som "kvinnor får ha nästan alla yrken" eller "det är accepterat med kvinnliga soldater". Aldrig motsatsen. Aldrig "män får ha nästan alla yrken" - för det ses som självklart och underförstått. Genom att tolerera någon visar man att man står över personen i rang. Att tolerera en egenskap gör egenskapen mindre värd, mindre naturlig, mindre självklar. Män behöver inte tolereras, inte heterosexuella heller.

Du behöver inte ha en tröja med texten Stolt Straight, eller en heteroparad när du och dina heterovänner firar hur glada ni är över att vara hetero. Folk antar att du är heterosexuell tills bevisat motsatsen och du kommer aldrig att behöva lyssna på främmande människors åsikter kring vem du delar säng med. Du kommer aldrig att bli knivskuren för att du kysst någon på öppen gata. Folk kommer inte att ifrågasätta din förmåga som äktenskapspartner, förälder eller god kristen. Var glad för det.

Vissa av oss är inte riktigt där än. Så låt oss vara lite stolta och känna oss lite normala för en gångs skull. Happy Pride!

Kommentarer

Hej där Anneli!
Var inte så irriterad att du missar vad det faktiskt är jag skrivit. Kanske är det just för att du placerar mig i en norm som du ger mig argument som verkligen inte är mina?
Jag har inte sagt något så dumt som att jag "tolererar" någon pga. personens sexualitet. För mig är en persons sexualitet oviktig.
Varför jag blev irriterad innan jag skrev blogginlägget var ju faktiskt exakt samma orsak som din (nämligen hur somliga betraktar och behandlar mig utan att veta något alls om mig, och detta enbart pga. min sexualitet)- skillnaden var att jag i din syn ligger i "majoriteten" och därför tydligen är helt okej att säga sådana saker om.
Så är det inte i min värld. I min värld är alla människor personliga individer. Jag betraktar därför heller inte alla homosexuella som fjollor som dansar omkring ihop med Mona Sahlin. Men du kanske bör tänka på att somliga faktiskt gör det, precis som du uppenbarligen betraktar alla heterosexuella som personer som "tolererar dig fast du är lesbisk". Därigenom tror jag att Pridefestivalen bygger vidare på somliga personers fördomar och alltså inte egentligen förstör för ganska många.
Och jag kanske bör tillägga, så du inte blir irriterad igen: Jag bryr mig inte överhuvudtaget om din sexualitet, den är totalt oviktig för mig, oavsett om den innebär att du vill klä ut dig och dansa runt med Mona Sahlin eller om den innebär något helt annat. Jag kunde inte bry mig mindre om det! Jag hade inte heller brytt mig mer om det ifall du varit heterosexuell. Så ta det lugnt. Och min blogg heter Maniac Media.:)
Ouups, jag råkade skriva ett "inte" som gjorde att allt blev fel.... Såhär menade jag:

"Därigenom tror jag att Pridefestivalen bygger vidare på somliga personers fördomar och alltså egentligen förstör för ganska många."

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?