Nästa grevinna

Jag sitter och skriver på en karaktär inför vampirelajvet Divina Resurrecta, som kommer att vara i Stockholm nu i september. Eftersom det är vänner och bekanta till mig som arrangerar, så tänkte jag svälja min ovilja till vampyrlajvande och ge det en chans till. Och så hade de ju en roll till mig.

Jag tycker verkligen att det är komiskt, att min roll på det här lajvet har den fullständiga titeln Den högst ärbara alder grevinnan Elisabet af Sparve, marquis och furstinna av Stockholms domän. Dels, så har jag en hel jävla radda med titlar. Dels så spelar jag ännu en grevinna Elisabet. Och det här är de bitarna av karaktären som jag inte fått bestämma själv. Det var iofs samma sak på Selmalajvet. Jag tolkade Elisabet Dohna, men just hennes namn och titel var förbestämda (ihop med bakgrund, personlighet och relationer, wihu!). Hur som helst så referar jag just nu till dem som Elisabet I och Elisabet II. Jag som tyckte att milda, rara, genomgoda, djupt religiösa och glada unga grevinnan var en utmaning. Den här nya unga damen är en ung grevinna på 300 år!
Kvinnor med tjusiga namn eller social status är lite min grej just nu tror jag. Utöver grevinnorna så spelar jag, om två veckor, fröken Katarina Adriansdotter Bielke i TuLajvs Airedánkampanj. Katarina är raka motsatsen till Elisabet I. Hon är en bitch. Med vassa armbågar, vass tunga och ett mycket nedlåtande sätt tar hon sig fram. Hon slickar uppåt och sparkar nedåt. Dessutom är hon rasist, sexberoende, sönderstressad och knarkar. Om inte annat så är det väldigt roligt att spela på den onda sidan ibland. Det finns mycket få sympatiska drag i Katarina, men hennes beteende blir för mig fullständigt logiskt när jag spelar henne. Charmen med lajv.

Katarina kommer jag att dumpa efter Kalla Fötter nu om två veckor. Sedan får det räcka med storpolitik, stress och psykopati. Ska jag spela mer i Hernedalkampanjen så vill jag spela, tja, en poet och en drömmare, en bondspelman. En kvinna av folket (eller varför inte spinna på mitt tema och ha en avdankad adelsdam?). En Elsa Andersson! Och det kommer väl att bli mitt livs mest krävande roll det också, på sitt sätt. Trots allt kräver det att jag får liv i det där instrumentet som bor i min bokhylla.
Men jag har börjat tjuvstarta lite, i ärlighetens namn. Musicerade med mina föräldrar igår och nu är jag frälst på folkmusik igen. Det gäller att utnyttja tillfället.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?