Ja, nu är jag ytlig...

Jag förstår inte hur det ska kunna vara så svårt att stava, och uttala mitt namn rätt. Särskilt fascinerande är det med människor som jag bara kommunicerar med i skrift, och som ändå envisas med att stava mitt namn Annelie. Det är inte så jag stavar det, och jag blir alltid sådär lite småirriterad när jag ser det i skrift. Sex bokstäver, hur svårt är det?

Jag har lite större förståelse för folk som inte uttalar det korrekt. Själv uttalar jag mitt namn med trycket på första stavelsen, Ann:eli. Det är så min pappa uttalar det (mamma använder både den varianten och mera stockholmska Anneli:. Det överensstämmer inte helt med de riksspråkliga normerna, men det är så jag vill ha mitt namn uttalat. Går folk med på att Erikor ibland heter Erika och ibland Érika, så kan de väl köpa mitt uttal också?
Det är inte som att mitt namn är direkt ovanligt...

Kommentarer

Hans Lundahl sa…
njae, blir ibland irriterad på fransmän som tror att Lundahl har samma slut som Stendhal eller som ej höra skilnad på "e" (ö) och "u" (y)

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det