Svensk språkvård och engelskt inflytande

Jag har tentat Dagens Språksamhälle, och skrivit en essä. Och sånt är kul att publicera. Tycker jag.

Svensk språkvård och engelskt inflytande
I en artikel (1997) beskriver den finlandssvenska språkforskaren Marika Tandefeldt vad hon ser som en språklig konflikt på uppseglande. Det handlar om engelskans inflytande på det svenska språket. Tandefeldt är inte orolig över modeord och engelskpåverkad slang, men som del av en språklig minoritet är hon väl medveten om och oroad över risken för domänförluster. För att ett språk ska hållas levande räcker det inte med att talarna ges lagstadgad rätt att använda det, det måste vara attraktivt och gångbart i alla domäner.


Många använder engelskans internationella gångbarhet som främsta förklaring till varför den tar över fler och fler domäner. Jag tror dock inte att det är hela sanningen, utan vill gärna referera till Trudgills teorier om prestige. Det är förknippat med hög social status att tala bra engelska. En invandrare med amerikansk brytning blir aldrig bemött med samma skepsis som en med arabisk eller finsk. Engelskan är ett maktspråk.

Därför överrapporterar många svenskar sin förmåga att prata engelska. Hur ofta hör man inte svenska ungdomar säga ”jag är mycket bättre på engelska än på svenska!”, trots att de aldrig vistats i en miljö med engelska modersmålstalare?

Tandefeldt berättar om studenter som upmanas att skriva sina uppsatser direkt på engelska, om än en torftig och hemsnickrad sådan. Risken finns, att det studenterna skriver på snarast är ett interrimspråk; i sin strävan efter att behärska det främmande språket skriver de vad de kan skriva, inte vad de vill skriva (Einarsson 2004). Detta leder till att de underskattas av engelska modersmålstalare.

De skandinaviska länderna har en stark tradition av ömsesidig språklig förståelse. Detta, i kombination med en gemensam kultur har lett till en stark språklig gemenskap. Men i interskandinavisk kommunikation finns en mängd problemkällor, främst rörande skillnader i ordförråd och uttal (Börestam-Uhlmann). Det är därför vanligt att skandinaver sinsemellan använder engelska som ett lingua franca.

De flesta människor har en tydlig koppling mellan språk och identitet, språk och grupptillhörighet. Jag har själv, när jag arbetade i Frankrike, stannat svenskar på gatan bara för att uttrycka min förtjusning över att de talade samma språk som jag. Liksom Tandefeldt tror jag därför att bruket av engelska skandinaver emellan gör att vi tappar vår nordiska samhörighet.

En domänförlust leder i regel till språklig utarmning. Här måste skolans roll vara att stötta och vårda elevernas svenska modersmål. Den mesta tvåspråkighetsforskningen visar, att för att kunna utveckla ett starkt andraspråk så måste man ha ett starkt förstaspråk.

Men också högre instanser måste hjälpa till att stärka svenskans ställning. Redan för sex år sedan föreslog den statliga utredningen Mål i mun (2002) att svenskan ska bli officiellt huvudspråk i Sverige. Någon sådan status har den inte idag.

Svenskan har däremot status som ett av EUs officiella språk (tack vare Finland). Det innebär att svensktalande har rätt att använda sitt modersmål i kontakter med EU och att svenska politiker har rätt att prata på svenska i EU-parlamentet. Det här är en rättighet som utnyttjas alltför sällan. Genom att inte nyttja sin rätt signalerar svenska politiker att den inte behövs. Genom att inte tala sitt språk skriver man ner det, både i sina egna och i andras ögon (Tandefeldt 1997). Svenskarna i EU signalerar för dryga 9 miljoner talare att vårt språk inte är fint nog för maktens domäner. Jag vill inte se det. Jag vill se svenska politiker hävda sin rätt och prata på vårt modersmål i EU-parlamentet.


Litteratur:
Tandefeldt, Marika. Språkmöten i Norden, kontakt, konkurrens och konflikt. (ur: Boström, Rut (red.). Den nordiska mosaiken: språk- och kulturmöten i gammal tid och i våra dagar: Humanistdagarna vid Uppsala universitet 1997.)

Einarsson, Jan. Språksociologi (Studentlitteratur 2004)

Börestam Uhlmann, Ulla. Språkligt detektivarbete. Om problemkällor i interskandinavisk kommunikation. (ur: Thelander, Mats m.fl. (red.). Samspel och variation. Språkliga studier tillägnade Bengt Nordberg på 60 årsdagen. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, 1996)

Kommentarer

Jag tycker att de som värnar om det svenska språkets bevarande (mind you, jag är en av dem) är dåliga på att framföra hållbara resonemang för sin ståndpunkt. Jag håller med om att identiteten till stor del sitter i språket, men det är ju i sig inget argument FÖR. Det kan ju lika gärna vändas åt andra hållet: "Om vi river upp det svenska språket så slipper vi den här tråkiga, dåliga svenska identiteten". Att engelska ord invarderar svenskan tror jag är naturligt när våra möten med andra kulturer uppstår. betydelser av ord på olika språk kan inte direkt översättas till andra, så för att kunna dela begreppsvärld med engelsktalande personer måste du ibland använda dig av engelska ord. Jag tror inte att införandet av engelska ord nödvändigtvis betyder en utarmning av språket, bara en förändring av det. Och det är någonting som alltid pågått och inget att ojja sig över.
Anneli sa…
Just låneord och modeuttryck är jag inte heller orolig för. Det är domänerna - när hela universitetsvärlden och näringslivet tas över av engelskan, så att det inte längre går att använda svenska i de domänerna - då har vi förlorat en bit av vårt språk.
Men frågan man då borde ställa sig är: Varför är det viktigt att vi inte förlorar vårt språk?
Anneli sa…
Identitet, skulle jag säga. Det liggre så mycket identitet i språket, och även om man kan tycka att vi svenskar är tråkiga och bleka, så är det ju en del av våra identiteter.
Ett av de mest effektiva sätten som finns att förtrycka människor på är att beröva dem sitt språk, och därmed sina identiteter. Titta på Tornedalen som exempel.

Jan Einarsson har ett väldigt intressant kapitel om det där i boken Språksociologi (2004)
Hans Lundahl sa…
Hvarföre förlora ett språk innan man lärt ett annat rätt?

Dessutom, äfven om vi nu skulle få ngn generation af öfverdängare i The Queens English, så vore det synd om de intet kunde prata ordentligt med sina föräldrar och deras och i sin tur dessas.

Kan nämnas att danskar ha ett engelsk-uttal som får mjölken att krylla sig. När jag var deröfver blef jag faktiskt arg på dem som trodde jag förstod deras engelska bättre än deras danska. Nå, sista månaden hände det mig mindre ofta.
Hans Lundahl sa…
PS: akademiska uppsatser kunna, förutom på engelska skrifvas äfven på franska (af häfd äfven tyska och latin). Ångrar nästan att jag tog engelska till C-uppsatsen, men min franska var då ännu för haltande.

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?