Verklighet som fiktion

Jag är en hemsk och manipulativ människa.

Förra året läste jag en gymnasiekurs som hette Litterär Gestaltning. Vi skrev prosa, dramatik och poesi, läste varandras texter, handledde och gav konstruktiv kritik. Och vi arbetade stundom under en ganska extrem tidspress. På tisdagen delades veckans uppgift ut. Inlämning fredag morgon. Läsning under helgen, textsamtal på tisdagen. Och en tisdagsuppgift kunde vara "skriv en novell!" eller "skriv en pjäs!". En pjäs, på tre kvällar. I kombination med resten av skolarbetet. Som ni förstår, så var man i behov av att komma på bra grejer och göra det snabbt.

Följaktligen fick jag författarglasögon. Sedan den kursen har jag börjat se min verklighet som novellstoff. Jag tar mina upplevelser och förvandlar dem i ord tills de blir litteratur. Tills de blir någonting jag kan använda i en novell någon gång. Till slut kan jag inte riktigt minnas mina upplevelser, som om de var mina. De har blivit scener. Prosa. Någonting jag läst, eller skrivit.
Ibland har jag gjort rätt fula saker också. Som när jag mer eller mindre förförde en skolkamrat för att försöka tränga in i hans psyke och använda stoffet till mina litterära projekt. Det blev dock tröttsamt i längden. Och inte vidare sympatiskt. Så sådant ska jag sluta med.
Nåväl, att jag utnyttjar andra för mina skrivarprojekt är bara ett delproblem. Det som gör mig till en hemsk och manipulativ människa är att jag verkligen utnyttjar mig själv också. Och att jag har börjat se min verklighet som fiktion. Jag har alltid ett anteckningsblock med mig för att kunna skriva ned scener, ögonblick och betraktelser på tunnelbanan. Och jag manipulerar mig själv som tusan. Jag funderar över mina egna känslor och mina egna tankar tills jag inte är säker på om jag verkligen känner, eller om jag bara formulerar mig som jag gör för att det låter snyggare. Jag kan sitta och tänka "jag är ju förälskad, shit vad hemskt!" tills jag inser att 1) jag inte är förälskad, och 2) om jag vore det, vore det inte hemskt. Det bara låter finare med förhandsdömd förälskelse än med slentrianmässig relationsanarki. Och passar sig bättre i en roman om dagens ungdom.

Kommentarer

Hans Lundahl sa…
novell:
Google the Hamster

bakgrund: hade gjort en google-sökning på beskrifvet sätt men den som svarade "Google the hamster" var uppenbarligen intet min dotter (jag önskedrömde om att ha famille) utan ngn som egnade tid åt att läsa om Tolkien på nätet
Tranan sa…
Jag känner så igen mig i "Jag funderar över mina egna känslor och mina egna tankar tills jag inte är säker på om jag verkligen känner, eller om jag bara formulerar mig som jag gör för att det låter snyggare." perfekt beskrivet.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det