Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2008

Liten, snäll och oskyldig

Bild
Det är fascinerande det här hur man kan låta ironisk och på så sätt få folk att inte tro på ett ord av vad man säger.

Jag har ihärdigt hävdat ett bra tag, att jag bestämt är liten, snäll och oskyldig. Jag vet inte riktigt hur det började, jag tror det började någon gång i samband med att jag började gå runt i dockkläder. När jag hävdade att jag vill ha en bahytt "för man ser så snäll och oskuldsfull ut i dem!" och Alex påpekade att "jag bara spelar svår", kanske...
Eller så var det ännu tidigare, det minns jag inte. Hur som helst så har det där blivit en del av jargongen som jag kör med vissa delar av min umgängeskrets. Jag heter Anneli och är liten snäll och oskyldig. Eller oskyldigheten personifierad, för den delen. Ibland är jag även, på samma tema, femton år och okysst.

Det roliga är, att bara för att jag uppger mig för att vara någonting som så uppenbart inte är sant (femton år och okysst), så verkar alla fullt övertygade om att jag inte är snäll och oskyldig hel…

Förutfattade meningar är ju mycket roligare

I yngre tonåren drömde jag om att bli journalist. Jag tycker mycket om att skriva, och som journalist får man ju göra det på heltid. Dessutom läser folk det man skriver. Jag jobbar bättre under tidspress och jag tycker om att hitta nya historier. Alltså tycker jag om att höra människor berätta saker och utnyttja dem litterärt.

Därför föll det sig naturligt att till gymnasiet välja Samhällsprogrammet med inriktning Media. Jag tycker om humaniora och tänkte att det vore dumt att läsa ett yrkesförberedande program som Media istället för ett studieförberedande som Samhälls.
Och redan första terminen så kom jag till en fantastisk insikt.

Jag hatar att skriva tidningstext.
Det är förskräckligt tråkigt, ska vara medryckande och sakligt men inte poetiskt målande. Ska skrivas opersonligt och inte alltför krångligt, men inte innehålla några regntunga känsloyttringar i inflätad imperfekt, rimflätor eller ord som egentligen inte finns.
Krönikor och kåserier klarar jag av. Blogga tycker jag om. Men ge …

He's got a girl in Paris

Bild
He's got a girl in Paris
He's got a girl in Rome
He's even got a girl in the Vatican dome
He's got a girl right here
He's got a girl right there
And he's got a girlfriend everywhere

Idag sitter jag pål YouTube och tittar på Lou Begas video "I got a girl". Jag har faktiskt svårt att inte tycka om den. Den är en mindre orgie i den där retroestetiken som jag är väldigt svag för (och som bland annat återfinns i Cristina Aguileras video till "Candyman"), den kryllar av vackra flickor och den känns så där charmigt oseriös.

Dessutom tycker jag att den har ett ganska intressant budskap i all sin enkelhet. Hela sången går ut på att Bega (som spelar charmig pilot i videon) reser världen runt och skaffar brudar överallt. Han har en flickvän i varje världsdel och varje stad också för den delen. Simply, he's got a girlfriend everywhere.

Och det kan ju tyckas vara lite smått slampigt sådär, men det är nog lite därför jag tycker om början på den här videon ock…

Det är en viss skillnad på ironisk och nedlåtande

Idag stötte jag ihop med ett gammalt ex på SU. Det var sexdagarna, och jag satt och lyssnade på Tanja Suhininas prat om polyamori. Ett rätt intressant samtal, även om det inte problematiserade hela poly-grejen ett dugg, utan var ganska stenhårt reklaminriktat. "Varför skulle jag inte kunna både äta kakan och ha den kvar?" var kontentan.
Jag tror att de flesta av er som läser här har rätt bra koll på mina åsikter och inställning kring polyamori, så det kan jag ta i ett annat inlägg. Nu var det någonting annat jag skulle skriva om.

Ja, hur som helst, stötte jag ihop med ett gammalt ex. En sån där person som jag behållit en rätt bra kompisrelation med även efter att vi gjorde slut i januari. Vi tillbringade ett antal semesterveckor ihop i somras, och brukar ha en del intressanta konversationer.
Han var där med sin flickvän och en av deras gemensamma vänner, och jag gick ju såklart fram och hälsade. Och märker genast, genast att han är obekväm med att ha mig och dem på samma ställe…

När vi två blir en

Bild
Det finns en sak som irriterar mig vansinnigt mycket, när det kommer till hela relationsbiten. Och det är den här lilla detaljen, att många par förväntar sig att bli behandlade som en enhet.
"Min man och jag tycker...", "Min man och jag kommer på lördag", "Ja, vi tycker ju att det är så trevligt med..."

Och det här sättet att se på etablerade par verkar dessutom vara inte bara socialt accepterat, utan normerande. Jag tog en snabb titt i Magdalena Ribbings etikettspalt och hittade formuleringar av den här typen:

"(...) Men gästerna är ofta helt onödigt handfallna och mesiga - varför tackade du ja till ett bröllop dit din sambo inte bjudits? Du har ju din fulla rätt att tacka nej!"

"Min väninna har bjudit in mig på sitt 25-årskalas. Hon har däremot inte bjudit in min pojkvän. Är detta är något jag ska acceptera? Jag har läst de frågor som tidigare besvarats och enligt tidigare svar ska ett "etablerat par" alltid bjudas."

Och faktum …

Den sexuella kompassen

Bild
Man är alltid lika bright när man väntar på kollektiva färdmedel.

Idag har jag funderat kring det som folk i allmänhet omtalar som Dåligt Sex, och kring huruvida majoriteten av det som folk kallar för dåligt sex egentligen är sådant, eller om det egentligen grundar sig i bristande kompabilitet mellan de inblandade parterna. Att de för tillfället står på helt olika sidor av den sexuella kompassen (layouten är skamlöst stulen från Facebook-applikationen The Political Compass).

Begreppet passion kan tyckas vara en bov i sammanhanget. Vissa verkar mena att passionerat sex är detsamma som känslomässigt sex, medan jag efter en stunds funderingar bestämde mig för att lägga dem på olika axlar. Och att den sexuella kompassen på det stora hela gjorde sig bäst med två olika sådana.
På x-axeln ser ni graderingen emotionellt-fysiskt. Det rör sig helt enkelt om huruvida det finns romantiska känslor mellan de involverade parterna, eller om de har sex för den fysiska tillfredsställelsens skull.
Y-axeln b…

Att agera utanför lådan

Bild
Idag får ni en dikt som jag skrev förra året när jag kände mig riktigt provokativ och jävlig.

Jag ska göra uppror emot min generation Jag ska göra uppror emot er revolution
Jag ska inte bli någon glassig advokat
Jag ska inte bli någon häftig rockartist
Jag ska inte bli någon vässad journalist
Kanske ska jag bli en tråkig byråkrat.

Jag ska skaffa Volvo, villa, vovve, fru och barn Sova hela natten, vara uppe hela dan.
Jag ska bli en astöntig kopia av din mamma. Jag ska inte flytta utomlands och bli nåt stort
Jag ska inte skämmas över allt jag inte gjort, Jag ska le och säga, att det gör väl mig detsamma.

Jag ska kyssa Jante ömt godnatt varenda kväll Jag ska vara städad, duktig, välartad och snäll
Jag ska vara delaktig i en provokation.
Jag ska bli så medelsvensson, lycklig och så grå Jag ska stå i utkanten och bara titta på I en tacksam orginalitetsdemonstration.
Jag har funderat mycket de senaste veckorna, på det här med att inte rätta sig in i leden. Det verkar vara en allmän drivkraft hos min generatio…

Mina slampiga, begränsande kläder

Bild
Idag har jag okynnesshoppat. Dels för att jag ska på DeKabarét med min favoritkompis och vara snygg nästa helg, och dels för att jag tycker det är så fantastiskt elegant, vackert och erotiskt med 50-talspinuppor, och därför bara har längtat efter ett tillfälle att köpa kläder värdiga en sådan.

Först inhandlades ett par strumpbyxor med söm från Åhlens. Jag har aldrig någonsin ägt ett par så tunna strumpbyxor och är livrädd för att de ska gå sönder, kommer att behöva bomullsvantar när jag tar dem på mig.
Därefter promenerade jag till Beyond Retro där jag mutade revolutionsromantikern i mig med en röd basker. Den är riktigt söt ihop med min röda, höghalsade kappa. Ska nog iofs pimpa den lite med en brosch, ett broderi eller någon liten rosett, har inte riktigt bestämt mig än. Där inhandlades också ett par av dessa högst intressanta underbyxor som går under benämningen Frilly Knickers. Det är som hotpants, med spets och volanger på! Mycket passande ifall man har en lite för kort klänning s…

Nominalfraser och attributiva bisatser

Bild
Jag har länge hävdat att grammatik är sexigt, med motiveringen "bristande grammatik är ju en sådan turn-off!". Samma sak med interpunktion. Men nu har jag pluggat grammatik i ett par veckor, och jag säger det att något mer oerotiskt är svårt att hitta. Grammatisk terminologi är en ännu större turn-off.
Oftast kan man bläddra igenom mina kollegieblock och ganska snabbt se hur intressanta föreläsningarna som jag antecknade på var. På intressanta föreläsningar är sidorna ganska rena, och fyllda med stödord och text. Inget klottrande i marginalerna. Likaså när jag läst och skrivit ned stödord från Jan Einarssons Språksociologi och andra erotiska böcker. Sådana som handlar om identiteter, kodväxling, flerspråkighet etcetera.
Sedan kommer ett seminarium där marginalen är full av mumintroll. Det blir lätt så på seminarier, det är så pass mycket dialog mellan enstaka studenter och läraren som man inte alltid har intresse av...
Och sen, sen... sen kommer grammatikföreläsningarna. Och dä…