Att agera utanför lådan

Idag får ni en dikt som jag skrev förra året när jag kände mig riktigt provokativ och jävlig.

Jag ska göra uppror emot min generation
Jag ska göra uppror emot er revolution
Jag ska inte bli någon glassig advokat
Jag ska inte bli någon häftig rockartist
Jag ska inte bli någon vässad journalist
Kanske ska jag bli en tråkig byråkrat.

Jag ska skaffa Volvo, villa, vovve, fru och barn
Sova hela natten, vara uppe hela dan.
Jag ska bli en astöntig kopia av din mamma.
Jag ska inte flytta utomlands och bli nåt stort
Jag ska inte skämmas över allt jag inte gjort,
Jag ska le och säga, att det gör väl mig detsamma.

Jag ska kyssa Jante ömt godnatt varenda kväll
Jag ska vara städad, duktig, välartad och snäll
Jag ska vara delaktig i en provokation.
Jag ska bli så medelsvensson, lycklig och så grå
Jag ska stå i utkanten och bara titta på
I en tacksam orginalitetsdemonstration.

Jag har funderat mycket de senaste veckorna, på det här med att inte rätta sig in i leden. Det verkar vara en allmän drivkraft hos min generation. Man får inte bli Svensson, man får inte skaffa sig ett 9-5-jobb, och en kärnfamilj. Det är ett öde värre än döden att fastna i en trea i Rågsved med man, 2,5 barn och en hund. Om man dessutom röstar på Socialdemokraterna, är allmänt politiskt korrekt, och somnar framför teven på fredagkvällen med ett glas vin framför Doobidoo, då förtjänar man ju nästan ett nackskott.

Ganska ofta känner jag ett behov av att inte vara sådär gråbeige. Jag vill gärna sticka ut bara lite. Göra saker i det offentliga rummet som inte brukar vara där, typ gå i lajvkläder på stan eller blåsa såpbubblor på arga medelålders tanter. Jag tycker om spontaniteter, om ögonblicksbeslut och att plötsligt promenera iväg åt ett helt annat håll än vad jag tänkte för att det fanns någonting roligt där.

Vissa gånger har jag väl synsätt som skiljer sig mer eller mindre radikalt från den allmäna normens. Jag tycker att hela hetero-mono-normativiteten är förkastlig, den stör mig som sjutton. Just nu kallar jag mig relationsanarkist för att det känns bäst.
Och jag känner irrationell, stark olust inför naturvetenskaper och är livrädd för tanken på att världen bara skulle bestå av atomer och ingenting mer. Jag tycker om att utforska min verklighetsuppfattning, skulle gärna göra det på lite mer extrema sätt. Sådana saker.

Men samtidigt så finns det gånger när jag väldigt gärna rättar mig in i ledet. När jag blir vuxen och vaccinerad och är klar med min akademiska utbildning, så ska jag skaffa mig ett välbetalt förvärvsarbete och så småningom en sekelskifteslägenhet med trägolv, där jag ska bo med mina katter. Jag ska vara flitig och trevlig, men ibland avbryta min vardag med små trevliga weekendresor till Europas storstäder. Någon gång kanske jag skaffar mig en sambo av valfritt kön och en unge att baka bullar till och vara muminmamma åt. Men det får dröja ganska många år tills dess.

Och gör den framtidsplanen mig till en tråkig, mainstream torrboll som inte kan tänka utanför lådan, så får jag väl vara det då. För den där lådan som folk pratar om, i uttryck som "think outside the box", är förmodligen lika begränsande åt båda hållen. Och att sitta fast utanför den, i rollen som den rebelliska som gör tvärt emot i alla lägen för att protestera mot systemet, skulle jag tycka var ett ännu värre öde.

Kommentarer

Hans Lundahl sa…
Kan du tänka? Bra, daa har du just i o m det bevisat att verlden är mer än bara atomer. I a f som de normalt utmaalas af naturvetenskaperna. Tänkande är nemligen intet reducerbart till samspel mellan materiella komponenter. Datorer kunna exemplevis intet tänka.
Inya sa…
Anneli, nämnde jag att du är fenomenal?

Jag håller fortfarande fast vid att jag inte är helt förtjust i rimmönstret i dikten, men jag vet inte hur man bör göra något åt den, och det förhindrar inte att den är bra.

Vad det gäller den där tänkta lådan så anser jag att det är lite knepigt, det här med att alla ska tänka utanför den, föm om alla tänkte utanför sagda låda skulle den inte längre existera mer än som ett abstrakt tankeexperiment. Vilket ju bara resulterar i att lådan har blivit större, men likväl fortfarande finns. Och då skulle ju de som faktiskt tänker innuti sagda hypotetiska låda vara de som tänker "nya unika" tankar. Kan vi bara enas om att det uttalandet är hopplöst dumt?

Jag tåler utan att tveka att världen består av atomer, fast de i sin tur är energi, och interagerar med varandra genom mer energi, och eftersom energi även för mig som är naturvetenskapsnörd är ett ytterst knepigt och ogreppbart begrepp så kan jag leva med det. Då har jag svårare för folk som vill ha en Gud till att ha hand om världen. Min ytterst trångsynta skalle tänker då tanken "Omg, wtf?! It's the Flying Spagetthi monster, but for REAL! OMGWTFBBQ!".

Och som du säkert märker har jag, precis som vanligt tappat bort min poäng. Jag gillar dikten.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det