Mina alltid lika älskade hormoner

Det är ett intressant fenomen, det här med hormonella cyklar. Jag vet inte i vilken utsträckning män har dem, förmodligen lägre, men vi är rätt många kvinnor (jag själv inräknad), som växlar humör och sinnesstämning beroende på vilken tid i månaden det är. Allt detta tack vare våra fantastiska menstruationscyklar.

Jag brukar slippa rätt mycket av det klassiska eländet. Jag blöder inte så att jag svimmar, jag har inte bedövande mensvärk så att jag måste sitta inne med en kudde på magen och en stor kaka mjölkchoklad. Jag är inte heller särskilt outhärdlig när jag väl har mens. Det är bara de här fantastiska 4-5 dagarna innan, varje månad, som alltid är lika spännande.

Den här månaden har de bjudit på känslan av övergivenhet, att alla hatar mig och är emot mig. Dessutom en hel del frustration, för att folk beter sig illa. Egentligen sällan värre än vanligt, men när jag är på det här humöret så krävs det pyttelite för att sänka mig. Jag blir gärna lättretlig och raljerande, så att folk ser anledningar till att bråka på mig också.
Dessutom är jag i regel oerhört sexuell. Har jag ingen att ha sex med, så är jag sexuellt frustrerad istället. Och det brukar inte hända så vansinnigt ofta annars.

En mer intressant detalj är att jag plötsligt upplever att mina smak- och luktsinnen blivit småkonstiga. Jag kan ta en klunk kaffe och säga "oj, den här smakar konjak!" eller en brödbit med honung och påpeka att den smakar mycket mera majskolv med smör när honungen kom på. Sådant har jag gjort de senaste dagarna. Dessutom har mitt svalg smakat cigarettrök (trots att jag varken rökt eller umgåtts med rökare), människor på t-banan har slagit emot mig med starka väldofter, och jag har blivit regelrätt upprörd när saker på stan luktat illa. De intrycken är starkare än vanligt.

PMS-besvären gör mig med jämna mellanrum stressad också. "Borde inte jag ha fått mens nu?", "kommer den inte snart?" och "vad fan har jag gjort för dumt nu då?". Jag har börjat markera noga i min kalender när jag faktiskt har den för att kunna säga åt mig själv att "men du, om den är regelbunden så kommer den först om fyra dagar, ta det lugnt". Men det blir ändå att man, ganska ofta, är morbidt paranoid och nervös tills dess, i alla fall i de månader man varit sexuellt aktiv på något sätt. Då sitter man alltid och lovar sig själv att sluta slarva och bli avhållssam.

Dessutom så brukar själva mensen vara ett bra tecken på att PMSen är över, och det är ju både lugnande och skönt. Så det känns alltid lika bra när man börjar känna av mensvärk.

Idag vaknade jag och fick nog av hur skitigt det är här hemma. Smutsen och stöket är allmänt ångestgenererande. Nu har det dessutom stått en säng på högkant i mitt rum och väntat på att flytta in i ett par veckor. Idag var det dags. Så jag gick upp och släpade med stor möda ut min gamla 90-säng. Det var rätt mycket saker ivägen som gjorde mig fly förbannad, men jag har inte kunnat städa ordentligt heller eftersom den där nya sängen tar upp all plats. Ingen orkar det här hemma just nu.
Stöket är ångestgenererande, dels för att det är stökigt, och dels för att jag inte orkar göra någonting åt det utan låter det växa ännu stökigare.

Under min säng, längst in i hörnet, hittade jag en pöl kattpiss som luktade förjävligt. Det gjorde mig också rätt ilsken. Elsa och Inez är oftast rumsrena. Nu hoppade de runt och lekte på golvet. Husdjur kan göra mig vansinnigt provocerad. De stökar ned och smutsar ned, välter saker och förstör, men inte kan de hjälpa till att städa för det. De bara busar och leker när andra städar.
Och sedan klarade jag inte att städa längre utan satte mig på en ihoprullad bäddmadrass och försökte övervinna det stora hindret "gå och hämta dammsugaren".
Jag lagade mat istället. Det var 19 timmar sedan jag åt någonting ordentligt då så jag tyckte att jag skulle få i mig någonting. Typ... nudlar. Och micropopcorn till efterrätt.

När Inez klättrade upp och försökte stjäla min mat så kastade jag henne tvärs över bordet och ned på golvet. Jag brukar göra det, då slutar de nosa på maten och går iväg. Fast nu började jag gråta över hur synd det är om den stackars katten som får utstå sådan behandling.

Herregud, ja. Det är tur att jag har så pass mycket självironi att jag kan skratta åt det här mellan deppattackerna. Och så är jag givetvis en uppmärksamhetshora med för lite personlig integritet som dessutom lägger upp eländet på internet.

Kommentarer

Hans Lundahl sa…
Letz putt itt lajk tiss: en af qvaliteterna med hafvande skap, för qvinnor (och närstaaende) är att hormonella cykler breddas ut öfver nio maanader, daa och daa

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.