Mina slampiga, begränsande kläder

Idag har jag okynnesshoppat. Dels för att jag ska på DeKabarét med min favoritkompis och vara snygg nästa helg, och dels för att jag tycker det är så fantastiskt elegant, vackert och erotiskt med 50-talspinuppor, och därför bara har längtat efter ett tillfälle att köpa kläder värdiga en sådan.

Först inhandlades ett par strumpbyxor med söm från Åhlens. Jag har aldrig någonsin ägt ett par så tunna strumpbyxor och är livrädd för att de ska gå sönder, kommer att behöva bomullsvantar när jag tar dem på mig.

Därefter promenerade jag till Beyond Retro där jag mutade revolutionsromantikern i mig med en röd basker. Den är riktigt söt ihop med min röda, höghalsade kappa. Ska nog iofs pimpa den lite med en brosch, ett broderi eller någon liten rosett, har inte riktigt bestämt mig än. Där inhandlades också ett par av dessa högst intressanta underbyxor som går under benämningen Frilly Knickers. Det är som hotpants, med spets och volanger på! Mycket passande ifall man har en lite för kort klänning som råkar blåsa upp. Dessutom går de rätt bra att använda som de är, ihop med rätt strumpbyxor förstås.

På Beyond Retro hittade jag dessutom ett fantastiskt par nylonstrumpor. Märket What Katie Did (som bilderna kommer ifrån) är specialiserade på vintageunderkläder, fast i nytillverkning, och har precis sådana strumpor med söm som jag letat efter. Tyvärr kräver de strumpeband för att hållas uppe, så sådana får jag inhandla eller rota efter i moderns garderob.

När jag berättade om mina klädinköp på Sveroks irc-kanal hamnade jag i en intressant diskussion med en person där, som dels påpekade att strumpeband är väldigt porriga (då jag hävdade motsatsen), och som dels ansåg att klänningar är av ondo, eftersom de är begränsade och tvingar in kvinnor i obehagliga könsroller.

Jag tycker personligen att det är beklagligt att just strumpor och strumpeband är så förknippade med pornografi att de är svårburna i ett normalt sammanhang. Man slipper problemet med strumpbyxor som åker ned i grenen, de är snygga, och de är en utmärkt ursäkt för att få bära mamelucker. Dessutom tycker jag att det är beklagligt att min ganska traditionella klädstil får folk att associera till traditionella könsroller och upprätthållande av könsmaktsordningen.
Ganska många gånger genom åren har jag känt mig som en smådålig feminist och jämställdhetsförespråkare. Jag tycker att båda könen ska kunna ha alla yrken och få lika lön för lika arbete. Jag irriterar mig som fan på folk som hävdar att killar är starkare än tjejer eller att tjejers biologiska kall är att vårda, ta hand om andra och föda barn. På det stora hela tycker jag att det är fel att försöka förklara alla skillnader mellan män och kvinnor biologiskt, för att därmed kunna hävda att de skillnaderna är de naturliga och att alla som bryter mot dem begår brott mot naturen.

Samtidigt tycker jag om att sy och laga mat, är språkbegåvad och lågmäld, och klär mig i fluffiga kjolar, volanger och dockskor (som jag kan röra mig i utan problem). Jag har inga armmuskler att tala om, jag har dålig kondition och jag hatar teknik, sport och IT. När jag i 17-årsåldern dessutom började tända på killar så kände jag mig verkligen misslyckad. Jag passar ju så fint in på den traditionella bilden av den heterosexuella kvinnan!

Men sen så har jag insett, att det bara är löjligt att tro att jämställdhet är detsamma som att få kvinnor att bli lite mera traditionellt maskulina. Att vi ska frigöra oss från våra rörelsehindrande klänningar och klippa av oss våra obekväma, långa hår - så att vi inte fastnar i den traditionella kvinnorollen. Att kräva det är precis lika mycket att tvinga in folk i en obekväm könsroll, som det den heteronormativa matrisen gör.

Jag vet att det finns två könsrollsmönster som bestämmer hur män och kvinnor ska vara. Vi uppfostras in i rollerna sedan vi är små, hon ska vara passiv, söt och lydig, han ska vara aktiv, stark och dominant. Redan på dagis pratar personalen på olika sätt till barn av olika kön. Och sedan växer vi upp och börjar tro att de här skillnaderna är genetiska. Att de här sociala könen, genus, inte är samma sak som eller knutna till de biologiska könen, tycker jag är en fullt rimlig teori.

Men det där är väl också det viktigaste. Att man gör människor medvetna om att det inte finns begrepp som "okvinnlig" och "omanlig", eller att om det gör det, det inte är fel att vara endera, eftersom kvinnligt och manligt mest av allt är en social konstruktion. Så att människor kan bete sig som de vill, inte som det förväntas av dem.

Och så framförallt att tolerera andra människor och deras val, oavsett om de är genderbenders eller faktiskt tycker om sina traditionella fluffkjolar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.