Nominalfraser och attributiva bisatser

Jag har länge hävdat att grammatik är sexigt, med motiveringen "bristande grammatik är ju en sådan turn-off!". Samma sak med interpunktion.
Men nu har jag pluggat grammatik i ett par veckor, och jag säger det att något mer oerotiskt är svårt att hitta. Grammatisk terminologi är en ännu större turn-off.

Oftast kan man bläddra igenom mina kollegieblock och ganska snabbt se hur intressanta föreläsningarna som jag antecknade på var. På intressanta föreläsningar är sidorna ganska rena, och fyllda med stödord och text. Inget klottrande i marginalerna. Likaså när jag läst och skrivit ned stödord från Jan Einarssons Språksociologi och andra erotiska böcker. Sådana som handlar om identiteter, kodväxling, flerspråkighet etcetera.
Sedan kommer ett seminarium där marginalen är full av mumintroll. Det blir lätt så på seminarier, det är så pass mycket dialog mellan enstaka studenter och läraren som man inte alltid har intresse av...
Och sen, sen... sen kommer grammatikföreläsningarna. Och där är det vältecknade helsidor med tortyrscener!

Den trötta unga studenten som har löss i håret
Det där är en nominalfras. Den består av huvudordet studenten, en framförställd bestämning: den trötta unga, som också är en adjektivistisk bestämning, och så en efterställd bestämning i form av en attributiv bisats: som har löss i håret. Bisatsen är en underordnad, en subjunktiv bisats, och innehåller i sin tur prepositionsfrasen i håret, där i är huvudord, och som i sin tur innehåller nominalfrasen håret, som är ett naket substantiv.

Som om det där inte räcker.
Det är inte en fullständig grammatisk sats, så då gör vi en sådan.
Den trötta unga studenten som har löss i håret, kliade sig tankspritt i huvudet med en penna.
Nu utökade jag frasen till en fullständig grammatisk sats. Den fick ett finit verb (kliade sig), som dessutom är ett reflexivt sådant, men däremot inte ett predikat för så heter det uppenbarligen inte längre. Den fick dessutom både ett direkt objekt (man får inte säga ackusativ), i form av en penna, och ett indirekt objekt (som inte heter dativ), huvudet. Dessutom kan man konstatera att det här är en väldigt formell, vänstertyngd mening, eftersom fundamentet (allt som står före huvudsatsens finita verb), består av hela nio ord (den trötta unga studenten som har löss i håret).

Meningen innehåller tre pronomen, två som är artiklar (den trötta, en penna), och ett personligt (sig). Dessutom är den relativt utbroderad med tre adjektiv (trötta, unga, tankspritt). Jag har alltid tänkt att tankspritt i det här fallet är ett adverb, eftersom det är bestämning till kliandet, men enligt min professor är det ett adjektiv med t-suffix. Däremot är "mindre" ett adverb i frasen lite mindre drygt den här gången, tack. Det bestämmer nämligen ett adjektiv.

Så, well, jag tar tillbaka allt jag sagt om att grammatik är sexigt. Det är det inte. Det är till och med nördigare än bordsrollspel.

Kommentarer

Hans Lundahl sa…
der super-Nerd meldet sich ...

att finit verb intet längre heter predikat beror paa att saadana äfven kunna bestaa af copulativa verb plus predikatsfyllnad

"är stilla"="hvilar"=predikat baada tvaa

att indirekt objekt ej längre är dativ beror paa att det ÄR dativ i spraak som ha den böjningsformen, och dermed ej svenska
Hans Lundahl sa…
ps, enligt äldre terminologie är studenten ett substantiv och öfriga delar af frasen attribut:

doubblet adjektiv-attribut före och prepositionsattribut efter
Hans Lundahl sa…
ursäkta, attributsbisats

"med löss i haaret" hade varit prepositionsattribut
Hans Lundahl sa…
ps, efter mer än fem aars erfarenhet af den akademiska verlden, kan jag afslöja ett hett tips om hvarföre terminologien ändrats:

om "predikat" och " dativobjekt" hade fortsatt funka i akademiska sammanhang, saa hade ngn stalldräng eller dylikt kunnat köpa en femtio aar gammal bok "Svensk Spraaklära" eller annan grammatik paa antiqvariat, och bli sjelflärd

för att hindra det stemplar man den gamla terminologien som "inkorrekt" och tvingar dem som önska hänga med att behöfva tillgaang till sednaste litteraturen

eftersom grammatik funnits sedan antiken, och vi hvarken ha fler eller färre satsdelar i dagens spraak än daa (jo, satsförkortningar som ackusativ med infinitiv, ablativus absolutus, et c förekomma äfven i vissa nutida spraak äfven om man ibland maaste gaa öfver Östersjön för att hitta dem), är den enda ändringen i textböckerna som verkligen är möjlig en svängning mellan olika tyckanden om hvilken terminologie som är exaktast

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.