Inlägg

Visar inlägg från november, 2008

Vårt ack så simpla modersmål!

Idag har jag sovit bort halva dagen, det var skönt.
Sveroks riksmöte börjar ikväll, så bussen från Stockholm går om någon timma. Jag ska inte med ner till Linköping, jag jobbar den här helgen. Det hade varit en annan sak om jag haft ett fast jobb fler helger om året än fyra, då hade jag inte tvekat på att åka. Nu krockade det tyvärr.
Nåväl, det ska bli spännande att se vad som händer. Jag hoppas att de har trevligt och bestämmer bra saker!

Jag som läser svenska, kan inte riktigt låta bli att tycka att det här är jätteroligt:
Månskensdans: Sten Thaning: Svenskkurs i tre delar
När man nu har fått för sig att det är ett relativt enkelt språk man är modersmålstalare av. Den där är en gammal pärla, så det skulle förvåna mig om inte många redan läst den. Men om ni inte har gjort det, så gör det!

Nu ska jag baka chokladkaka

Lagen i egna händer

Bild
Idag sitter jag hemma, ströläser på internet och är precis klar med min hemtenta. Jag tror inte att det var tanken att det skulle bli en irriterad text om textens könsroller, men det blev det.

I dagens Aftonbladet ondgör sig John Nordling, filmproducent, över att fildelare laddat ner hans film "Låt den rätte komma in". Han har varit med och skrivit ett kritiskt brev till alliansens partiledare där han kräver införandet av IPRED-lagen.
"Man blir förbannad när någon snor ens grejer. I vårt fall råkar det vara i digital form. Men jag ser ingen skillnad på om någon snor min cykel på gatan" säger han till Aftonbladet.
Det där är ett av de argument mot fildelning som jag har svårast att förstå. "Det är ingen skillnad på att sno min film och min cykel". Förra gången jag blev bestulen på min cykel var det inte att någon annan cyklade på den utan att betala som gjorde mig ledsen. Det var att jag inte kunde cykla längre eftersom jag inte hade cykeln kvar.
Men Nordlin…

Föräldraroller

Bild
Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att sitta och läsa ett kapitel ur Ulla Björklunds bok "Vänta barn: en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap" (2004) gång på gång på gång. Jag är varken gravid eller särskilt intresserad av det här med handböcker för föräldrar, men min skola får med jämna mellanrum den lysande idén att ge mig sådana texter att analysera.

Och nu är jag sådär trött och uppgiven på dagens samhälle igen. Jag är student, jag är ung, naiv och idealistisk. Jag har förhoppningar om sådant som jämställdhet mellan könen och likabehandling. Och Ulla Björklund lyckas att med sina fina råd till blivande föräldrar, i all välmening, få mig att ge upp allt hopp om mänskligheten ännu en gång.

Hon börjar med att förklara för båda föräldrarna om den stora omställningen som en graviditet innebär. Texten är full med garderingar och osäkerhetsmarkörer; "kanske kom graviditetsbeskedet som en chock" och "det kan vara lätt att kvinnan och mannen hamnar i otak…

Tuggummidans

Bild
Jag har erkänt dålig musiksmak. Följaktligen får jag lyssna på lite vad som helst utan att behöva oroa mig för att folk ska anklaga det jag lyssnar på för att vara oseriöst, mesigt, hjärndött eller töntigt.

Jag har förvisso en del musik i mina spelningslistor som jag skulle klassa som bra musik också, men den senaste veckan har dominerats av sådant som förmodligen kan klassificeras som dåligt. Jag har nämligen gått och blivit nostalgisk.

Det finns trendig nostalgimusik. Där innefattas alla sextioltalsrockbanden och sjuttiotalets ordsmeder. Den mesta gamla punken räknas hit också - den är inte ett tecken på dålig smak. Beroende på vem man frågar kan till och med vissa 80-talsband räknas som rumsren och trevlig nostalgi. Och sedan så har vi nittiotalet, som bara är vulgärt, hemskt och fruktansvärt.

Bara för att ge er ett par smakprov, så tänkte jag ägna resten av det här inlägget åt YouTube-länkar. Det här är ett urval av vad jag lyssnat på idag, och som är låtar jag faktiskt kommer ihåg …

Stolt jävla slampa

Åh, snälla, alla ni älskade bittra killar mellan 15 och 25 som sitter på nördsajter på Internet och låter er sexuella frustration gå ut över omgivningen. Idag har jag bara en sak att säga till er.

Det är inte mitt fel att ni inte får ligga, så sluta ta ut er bitterhet på mig!

På ett av alla konstiga forum jag är medlem på, så kom någon in på ämnet "slampiga lajvare". Det har jag avhandlat tidigare här, och brukar generellt sett inte vara helt förtjust i att höra. Vi gör det inte i skogen så jävla ofta som folk verkar ha bilden av. Men den här gången så lyckades en bitterkille få mig att försvara bilden av lajvare som ärkeslampor med näbbar och klor.

Han inleder med att räkna upp en lista på dygdiga lajvare, följt av formuleringen "Visst finns det jätteslampiga lajvare, men de är inte nödvändigtvis representativa för hobbyn i stort. De vill säkert vara det, och många verkar missa att det finns lajvare som inte är det, och många är nöjda med det ryktet, trots att det påverka…

Vardagserotik

Jag läste ett gäng gamla dagboksinlägg som var rejält erotiska. Följaktligen konstaterade jag att det inte är särskilt svårt att skriva en sexscen så att den blir erotiskt laddad. Men eftersom jag tycker om utmaningar, och tycker att det är spännande med erotisk litteratur, så gav jag mig in på att "nu ska jag beskriva ett vardagsföremål så erotiskt det bara går". Skitfånigt, givetvis, men gillar man att leka med språk så gör man.
Följaktligen; Macbookporr

((Disclaimer: Nedanstående innehåll är inte menat som en seriös erotisk text utan är snarare ett fånigt skämt. Äkta erotiska texter publicerar jag inte på den här bloggen))

"Det var svårt att inte darra på händerna när jag lade fingrarna mot det vita lilla spännet. Med ett tunt knäpp öppnades den, och blottade hela sin härliga insida för mig. Mina fingrar strök sakta över de mjuka kurvorna, trycktes prövande mot den blanka, vita plasten.

Jag kände hur min andedräkt långsamt blev tyngre när jag lade fingrarna mot tangentb…

Queer i mumindalen

Bild
I dagens Aftonbladet ondgör sig Stefan Ingvarsson över att Mumintrollet hela tiden kastas i armarna på Snorkfröken, när det är uppenbart hur queer mumindalen egentligen är. Ingvarssons artikel är på sina ställen på tok för insinuant och övertolkande, men han har en bra grundpoäng.

En av de sakerna jag oftast stör mig på, när jag ser den tecknade muminserien eller drickslar kaffsla ur mina muminmuggar, vilket jag gör rätt ofta, är just det - hur mumintrollet och snorkfröken alltid framställs som ett så självklart kärlekspar. De avbildas på den rosa muminmuggen med hjärtan på, och i det tecknade avsnittet där Mumintrollet vaknar av att vintern kommit, så sover Snorkfröken sött i sängen bredvid honom. Det är så allmänt fel.

När man läser muminböckerna är det svårt att inte lägga an ett queerperspektiv. Ta Toffslan och Vifslan, de närmast oskiljaktiga varelserna, som sover tätt ihop i en byrålåda, och pratar på ett eget språk som ingen annan förstår. Det spelar dock ingen roll, de vet ju sj…

Det mest personliga är öppet för allmän opinion

Det finns tre saker, som det inte är helt korrekt att fråga ut folk om, och som man har full rätt att inte vilja berätta om eftersom de är så personliga. Jag pratar om religion, politik och sex.

Du måste inte prata om vilket parti du röstar på, en av grunderna med demokratiska val är att det inte är offentligt. Du har full rätt att slå vakt om din personliga integritet och inte berätta om din politiska åskådning. Dessutom är det ingen som förväntar sig att du ska tycka på ett visst sätt, som ren default.

Och så har vi din religiösa uppfattning. Den kan du liksom inte hjälpa, eftersom du förmodligen vuxit upp med den. Det är inte okej att klanka ned på andra för vad de tror på - för det är ju sant och riktigt för dem. Religionsfrihet är väldigt viktigt, liksom demokrati.
Och så har vi sexualiteten, den ständiga sexualiteten...

(Till er som läser den här bloggen och tycker att jag ska skriva mer om lajv och mindre om sex, kan jag upplysa om att nästa inplanerade lajv är Vändpunkter vid Luci…

Jag är fan inte tillgänglig

När man har hållit på med lajv en stund, särskilt om man dessutom är aktiv inom Sverok, så finns det en sak som man inte kan undgå att lägga märke till: Alla lajvare är jävligt promiskuösa.

Är man lajvare behöver man egentligen inte ha något sexliv över huvudtaget, för att räknas som promiskuös. Man är det i alla fall, per automatik, när man ägnar sig åt fantasiturism ute i skogen ett par helger per år. Vi är alltså lite som scouterna. Vi gör det i skogen!
Har jag hört i alla fall...

Det händer faktiskt inte alltför sällan att folk jag känner försöker reda ut sina vänners komplicerade sex- och relationskartor, suckar tungt när de inser att det är rätt svårt, och ursäktar det hela med: "äsch, de är lajvare..."

Och tja, jag har lajvat sedan jag var 14. Jag har hört alla-lajvare-är-slampor ganska många gånger nu. Och börjar faktiskt tröttna på det. Kanske borde jag ta och rita ett snabbt diagram över hur många utövare av varje av Sveroks hobbygrenar som jag legat med, för att visa …

Du är väl inte billig? - Du är ju gratis!

En sak som jag tycker är ganska fascinerande när man är aktiv i ideella föreningar, är att man så ofta förväntas att göra saker åt externa parter gratis - för man är ju ideell.

Jag sitter i styrelsen för en lajvförening, Tu Lajv, och för Sveroks Stockholmsdistrikt. Detta eftersom jag sedan ett par år tillbaka sysslar med lajv, och dessutom tycker om byråkrati och att engagera mig. Lite föreningsaktivitet är ju alltid trevligt.

Hur som helst, så händer det ganska ofta att vi blir kontaktade av olika externa parter, skolor, kommunen, bibliotek, som vill ha ett samarbete av något slag med oss. I regel går det ut på att de själva vill ha ett lajv eller någon som kan berätta om lajv, och tycker att vi ska ställa upp och göra jobbet åt dem. Jag har flera gånger blivit kontaktad av externa parter som vill att jag ska arrangera spårlajv för barn i elvaårsåldern, och ideellt då givetvis.

När man engagerar sig ideellt är det ibland rejält svårt att säga nej till folk som erbjuder en obetalt arbet…

Ordsmideri

Häromdagen hade jag en rätt intressant diskussion med en gammal klasskamrat, som håller på en hel del med hiphop. Han länkade till ett Youtubeklipp med en hiphopare och estradpoet med kommentaren "Du är nog den av mina bekanta som jag tror skulle uppskatta det där mest".

Det är en sak som jag tycker är rätt fascinerande med hiphop, och det är hur närbesläktad genren egentligen är med spoken word, eller estradpoesi. Det finns en hel del svenska artister som jag gillar, för att de verkligen har en gåva när det kommer till att leka med ord.
Vackra budskap i all ära, men jag blir imponerad först när de kombineras med avancerade rimflätor och rytmiska rader. Jag själv har försökt att skriva liknande poesi i omgångar, men inte riktigt lyckats med det. Jag faller alldeles för lätt tillbaka i traditionell poesi, med ett tydligt versmått.

Det där är en sådan sak som jag tror ska bli vinterns projekt. Att leka med inrim, slutrim och rytmik utan att för den sakens skull falla in i klassis…

Vilka är ni som läser det här?

Bild
Vanligtvis så handlar den här bloggen om mig. Jag babblar på om språk, sex och sociala normer, och antar helt fräckt att ni som läser mig på regelbunden basis gör det för att ni tycker att det är intressant.
Men jag har ju egentligen inte så vansinnigt bra koll. Så nu frågar jag er faktiskt:
Vilka är ni? Hur kommer det sig att ni läser min blogg? Och vad är mest intressant att läsa om - språk, sex eller sociala konstruktioner?

Jag är nyfiken ^^

Sammansatt svensk svenskalärare

Svensklärare eller svenskalärare? Vilken form är det som är rätt, och finns det egentligen någon som är fel? Vissa språkbrukare hävdar bestämt att allt annat än svensklärare är inkorrekt. Andra hävdar lika bestämt att svenskalärare är det enda som låter bra. Och är det någon skillnad på en svensklärare och en svensk lärare?

Grundläggande för alla svenska ord med sammansatta betydelser är att de också måste skrivas ihop. En svensk lärare kommer från Sverige, men kan undervisa i vad som helst, medan en svensklärare inte nödvändigtvis måste vara svensk, men undervisar i ämnet svenska. Men de här sammansättningarna vållar problem med jämna mellanrum, och diskussionerna om hur de ska skrivas tenderar att bli långa.

Huvudprincipen för svenska substantiv som slutar på -a eller -e är att slutvokalen försvinner vid sammansättningar. Det heter byxficka, flickkläder, stolpskott, pojklag och pennvässare. Ingen tvekan om saken. Inte heller råder några tveksamheter i sammansättningar där förledet sve…