Sammansatt svensk svenskalärare

Svensklärare eller svenskalärare? Vilken form är det som är rätt, och finns det egentligen någon som är fel? Vissa språkbrukare hävdar bestämt att allt annat än svensklärare är inkorrekt. Andra hävdar lika bestämt att svenskalärare är det enda som låter bra. Och är det någon skillnad på en svensklärare och en svensk lärare?

Grundläggande för alla svenska ord med sammansatta betydelser är att de också måste skrivas ihop. En svensk lärare kommer från Sverige, men kan undervisa i vad som helst, medan en svensklärare inte nödvändigtvis måste vara svensk, men undervisar i ämnet svenska. Men de här sammansättningarna vållar problem med jämna mellanrum, och diskussionerna om hur de ska skrivas tenderar att bli långa.

Huvudprincipen för svenska substantiv som slutar på -a eller -e är att slutvokalen försvinner vid sammansättningar. Det heter byxficka, flickkläder, stolpskott, pojklag och pennvässare. Ingen tvekan om saken. Inte heller råder några tveksamheter i sammansättningar där förledet svensk är ett adjektiv. Det heter svenskättling, svenskfödd, Svensktoppen och svensk-engelsk ordlista. Det är först när det kommer till sammansättningar med skolämnet svenska som förled som det blir oklart vilken form som är den korrekta.

I talspråk, särskilt hos den yngre generationen, är svenskalärare den normala formen. Den är dock betydligt vanligare i tal än i skrift. Google ger 58 500 träffar på "svensklärare" men bara 16 100 träffar på formen med bibehållet a.

Formen svenskalärare följer andra mönster från skolans värld. Ingen är väl obekant med vardagsord som gympalärare och mattebok? Trots att de slutar på –a och –e har de inte blivit stympade vid sammansättningen. De flesta andra ämnesnamn förblir oförändrade vid sammanfogningar. Det heter biologilektion och slöjdsal. Enligt samma mönster borde det heta engelskalärare och svenskaböcker. Det mönstret får dessutom visst stöd från sammansättningar med nybildningar eller lånord; villatomt, tangatrosa, pizzabagare, colaflaska.

Och formen svenskalärare finns faktiskt med i den senaste, trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista, där den omnämns som vardaglig.

Det finns alltså inget enkelt svar, att det ena är rätt och det andra är fel. Däremot bör svensklärare, svenskböcker och svensklektion ses som de korrekta formerna i formellt skriftspråk.

Kommentarer

Mårten sa…
Du vet väll att i din "förtext" så säger dina ex samma sak. den ena tycker A är fel, medanst den andra tycker att B är den som låter bäst.

Det finns inte något motsägande i deras påstående
Anneli sa…
Nja, de första tycker att allt utom A är fel. De andra tycker att B låter bäst :P
Mårten sa…
Jag tror jag hoppade över "allt annat än"

Jag borde antagit att en språknörd som du inte gjorde sådana fel.

Vadå jag ordblind? Nej inte alls
Hans Lundahl sa…
svenskalärare är skaanska
Hans Lundahl sa…
jfr skaanska "stolpaskott" som hörs här och hvar i malmö
Xhakhal sa…
Stolpskott är ett av mina favoritord.

Stolpeskott, däremot, låter som nåognting man säger med norsk intonation...
Hans Lundahl sa…
skånska, som sagt, detta "stolpaskott"

ps, ordverifieringen är "parboff" nu

par un "boffertomte"?

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det