Inlägg

Visar inlägg från december, 2008

A language of distance, et une langue pour la naïve

Bild
"Jag är inte samma person på svenska som på tyska", sa min kursare Doris en gång, när vi pratade om sambandet mellan språk och identitet.

En sak som fascinerar mig med alla språk jag talar, är att de på något sätt har varsin laddning. Språk är identitet, och även de språk som jag inte räknar som en del av min egen identitet, ger mig en ny självbild när jag använder dem. Jag har inte två fullständiga språk som Doris har, utan istället har jag ett modersmål och två främmande språk som jag använder i begränsade domäner.

Engelska använder jag ofta när jag tänker tillbaka på saker jag varit med om. På engelska kan jag redogöra för detaljerade händelseförlopp utan att lägga någon känsla i dem. Jag känner inte på engelska. Engelskan fungerar därför bra som ett verktyg för att distansera mig från saker. Saker jag rodnar när jag berättar om på svenska, kan jag tackla genom en översättning.
Att jag inte känner på engelska blev väldigt tydligt med en kille jag hängde ihop med ett tag. Så…

Manliga män buttfuckar

Det kliar i min inre språkvetare varje gång jag spelar spel med mina killkompisar. Anledningen är ett litet verb, klart inplockat från engelskan, som används så fort någon saboterar för någon annan i spelet. Verbet i fråga är attbuttfucka.
"Men åh, nu buttfuckar du mig igen!"
"Känn dig buttfuckad!"

Analsexreferenser av den här typen verkar inte vara helt sällan förekommande i många mäns språkbruk. Alla vet vad uttrycket tappa tvålen i duschen syftar på och att det inte är någonting trevligt, och vem har inte hört någon klaga över att han blir rövknullad av chefen när det är för mycket på jobbet?

Med största sannolikhet bottnar det här i en föreställning om att analsex gör jävligt ont, och en rädsla av att bli utsatt för någonting så förnedrande som att bli penetrerad. Det är manligt att fjärma sig från så fjolliga saker som att vara mottagande part i sängen, och det är manligt att komma med brölkommentarer av typen höhö, analen är enkelriktad. Man är ju ändå en heteros…

God jul

Bild
Då var julen avklarad för det här året, och den har förflutit ovanligt lugnt och stillsamt. Till skillnad från rätt många av mina vänner och bekanta, verkar det som, tycker jag faktiskt att den här högtiden är rätt trevlig. I år har vi firat hemma med bara den närmaste familjen: jag själv, systern, mamma och kattungarna.

Katterna har aldrig firat jul förr, och vi hade Piff och Puff-lajv här natten före julafton, när granen var nyklädd och några upptäckt hur många roliga, blanka, runda kattleksaker som hängde i den! Ett par dagar senare har fem kulor gått sönder, och resten hänger utom räckhåll på grenarna högt upp. Istället är det stillsamt krig på julgransmattan.

Ett par dagar före julafton åkte jag på en rejäl omgång halsfluss. Köpte penicillin till mig själv i julklapp, men kan vara social i omgångar om jag går på en rejäl dos alvedon. Det känns inte så fasligt illa att vara sjuk på jullovet faktiskt, det ger mig en legitim anledning till att sova till sent på eftermiddagen. Imorgon…

Av alla bisarra namn

Häromkvällen postade en användare en rätt rolig länk i IRC-kanalen jag hänger i (#sverok@quakenet). Det var frågan om en namngenerator, där man kunde skriva in föräldrarnas namn för att få tips på barnens. Uppenbarligen var generatorn statistiskt baserat på något sätt, ju vanligare namn föräldrarna har desto ovanligare blir barnens. Tyvärr är den inte helt bra, utan förhoppningsvis under utveckling. Bland annat så får man bara ett namnförslag per kombination av föräldrarnas namn. Jag lekte med den lite, och konstaterade att den ville ha mina föräldrars unge till att heta Heidi. Jag gillar inte riktigt det namnet, och är glad att jag har sluppit det. Kombinationen av mina morföräldrars namn resulterade i rekommendationen Helena, vilket jag tyckte var rätt sött, med tanke på att det är min mammas och mitt gemensamma andranamn, och ett namn jag tycker väldigt mycket om.
Sajten som har hand om namngeneratorn, Svenska Namn, länkar direkt till forumet på Allt för föräldrar. Det är ganska und…

Fulpoäng

Det här med fulpoäng är en typisk jämförelse som kommer upp med jämna mellanrum när man sitter i en blandad bekantskapskrets och pratar om sex, jag tror att det är ofrånkomligt. Och jag tycker att de är ganska fascinerande på ett sätt. Det handlar liksom om att omsätta sin promiskuösitet till en siffra.

Om det är någon som inte vet hur man räknar ut fulpoäng så finns det två sätt. Antingen så räknar man ut differensen i ålder mellan sig själv och den person man legat med som ligger längst bort i ålder, varefter man multiplicerar den siffran med antalet personer man har haft sex med. Alternativet är att man tar åldersskillnaden mellan den yngsta och den äldsta person man gjort det med, gånger antalet personer då.
Är man lat så använder man en uträknare.

Det intressanta är ju att de här siffrorna egentligen inte säger någonting alls om personers sexuella liv och leverne. De skenar iväg som sjutton om man råkar ha haft en sexpartner som är mycket äldre eller mycket yngre. Då får du räkna me…

Bara demonstrativ fördomsfrihet

En av mina manliga bekanta satt för ett tag sedan och beklagade sig över hur svårt vissa tjejer har för att tolka signaler som betyder romantiskt intresse från hans sida. Om man överöser henne med små romantiska gester hela tiden, bjuder henne på middagar och ser på klassiker tillsammans,så borde hon kanske förstå att det handlar om romantik, och inte bara något slags vänskapligt sexuellt tidsfördriv.

Det här är ännu mer intressant när det kommer till många tjejers attityder till samkönat flörtande. Jag undrar om det är något slags följd av det allmänt kända faktumet att många män tycker att det är sexigt när två kvinnor är intima med varandra som är boven.

För när man sätter sig i knät på en individ av det motsatta könet, kanske kysser honom på munnen eller lite på halsen, använder kroppskontakt och småtafsar, då är det alltid tecken på ett sexuellt intresse. Genom den sortens uppträdande visar man att man är attraherad av personen i fråga, och attraktion kan mycket väl leda till sex o…

Det handlar nog om image

Bild
En av de mer centrala tjänsterna på Facebook går ut på att lägga upp bilder på sig själv och sina vänner, tagga folk på korten, för att man sedan ska kunna gå in via deras profilsidor och se bilder på dem. En trevlig funktion när man vill spionera lite på sina vänner eller hitta de där bilderna som de helst skulle glömma. Fantastiskt roligt är det när man hittar bilder på folk ur sin bekantskapskrets, som gärna framställer sig själva som hårda, macho öldrickare, där de är fjorton år gamla med för lång pannlugg och tröja som är kort i ärmarna. Facebook, alltså.

I och med att bilderna är så pass centrala, så handlar ju mycket av intrycket man gör på Facebook om vilka bilder som finns upplagda på en själv. Jag blev lite full i skratt när jag tittade igenom det femtiotal bilder på mig som ligger uppe, och konstaterade att bilderna där jag ser ut som jag brukar i mitt vardagsliv lyser med sin frånvaro.
Jag bläddrar igenom mitt galleri och hittar följande mer eller mindre komiska outfits:
Anne…

Slängpolska

Bild
Jag älskar att dansa slängpolska. Det är en fantastiskt trevlig dans, man blir inte alltför yr men rör sig på roliga sätt, och den är perfekt att samtala, konspirera eller flörta samtidigt som man dansar. Nu på söndag måste jag verkligen försöka ta mig iväg till Skeppsholmsgården och hoppas att jag hinner dansa med min vanliga danspartner en kväll till innan han flyttar. Det är rätt kul när man är samdansad med folk, så det är mitt helgprojekt tror jag.
Idag har jag lekt vidare med Spotify och hittat en galet medryckande slängpolska. Det rör sig om polska nr 23 efter Byss-Kalle. Jag hittade dessutom noter på internet utan någon värre ansträngning. Den ser ut att kräva en hel del fingerfärdighet, men jag tror att jag kan klara det med lite övning. Det blir till att ta fram fiolen och öva lite, antar jag. Det här är en utmaning för mig! Och det är också kul.
Jag tyckte mest att jag kände igen den väldigt väl också, jag har dansat till den på Skeppis den där gången när Sonus spelade och de…

Kameran fungerar

Bild
Det är svårt att inte känna sig elegant i vintagekläder. Den här helgen har jag sprungit omkring i en massa sådana, eftersom jag först var på neoburlesk cabaret med ett par vänner, och sedan dagen efter åkte till Uppsala på 1940-talslajv. Efter en heldag med metallspännena från strumpebandshållaren skavande mot låren, så är jag ganska glad för uppfinningen strumpbyxor. Nu har jag en kort blogg-och-ircpaus, annars så har jag ett par rejält tighta deadlines de närmaste dagarna. Det är en artikel för Signaler som ska in imorgon, och så är det en hemtenta: samtalsanalys, som ska in på onsdag. Till råga på allt har jag fem kapitel praktisk retorik att läsa in mig på och ett protokoll att skriva. Jag har nog ledigt resten av kvällen, när man är för trött och rörig får man ingenting skrivet ändå.
Förra veckan bjöd på en del emotionell inkontinens och bisarra känslosvallningar, som jag tacklar genom ren ignorans. Det fungerar oväntat bra. Estradpoesin är väl inte hundraprocentigt sanningsenlig,…

Femton år och okysst

Jag leker estradpoet när jag är hemma utan internet.

Det här är en text om det där med förälskelser och att bli uppraggad och allt sånt där. Min vän David brukar säga ”svep henne av benen, så blir hon din för alltid”, men sveper du mig av benen så blir jag bara omkulldragen. Och lite sådär tonårig och romantiskt känslosam. Och det kanske är mysigt att vara ung och romantisk...

men med den identiteten kommer osäkerheten
nervositeten och naiviteten.
Blir verbalt inkompetent, emotionellt inkontinent
där rök integriteten, jag är helt transparent.
Jag blir oerfaren, ung, jag blir femton år och okysst
respondera på mig snälla, jag blir sjuk när det är knäpptyst!
Analysera mig och se, jag är så utlämnad mentalt
att allt du gör är kollosalt och varje fel katastrofalt.

Ger man sig in i leken ska man vara rationell
och trygg och interaktionell, jag har valt bort emotionell.
Ska inte stamma tyst och rodna, inte famla med mitt hår,
inte tråna som i ensamhet, och sucka när du går.
För det är alteriteten i inter…

Mamelucker

Imorgon ska jag på neoburlesk kabaré med ett par av mina vänner, och på lördag är det Vändpunkter, 40-tals-teaterlajv i Uppsala. Jag håller på för fullt och leker och tittar på kläder, och det börjar kännas som att jag är på väg att nå ett mål i min vintagegarderob. Jag har nämligen en massa fina kläder. Häromdagen provade jag mig gladligen igenom följande fina plagg.
Strumpebandshållare, nylonstrumpor med söm, spetsunderkjol, linne, en swingklänning med stor cirkelkjol, svarta handskar, hatt med flor och snörkängor. Jag kände mig vansinnigt elegant.

Idag har jag funderat på hur denna eleganta ensemble skulle kunna tonas ner för att användas med framgång när jag spelar journalist på Vändpunkter, jag gräver omkring i min garderob efter en något mera nedtonad klänning. Har i alla fall hittat en proper blus och en annan hatt, utan flor.

Idag har jag också inhandlat ett par mamelucker, guds gåva till kvinnorna, för att slippa frysa ihjäl av glipan mellan strumpebandshållaren och nylonstrumpo…

Min sorgliga enspråkighet

Rätt ofta, under min uppväxt i Flemingsberg och särskilt mina år i Visättraskolan, har jag känt mig fattig. Inte på grund av att min familjs ekonomi skulle vara så mycket sämre än någon annans i området, det handlar inte om pengar, men om språk. På min skolgård i låg- och mellanstadiet pratades det väldigt ofta spanska, persiska, finska och diverse andra språk, men själv tillhör jag den minoritet som är sorgligt enspråkig.

I måndags anordnade Humanistiska föreningen Finlandspub, som jag besökte med en vän. Anledningen till arrangemanget var Finlands självständighetsdag i lördags, som firades med karelska piroger, Koskenkorva och livemusik. Boel Westin pratade om Tove Jansson, mycket trevligt. Men åter igen så kunde jag inte låta bli att känna mig sådär lite fattigt enspråkig, när stora delar av pubbesökarna pratade finska sinsemellan, och jag satt ju där och förstod inte ett ord.

Jag funderar på om jag skulle kunna läsa finska på kvällstid, på något sätt, vid sidan av mina svenskstudie…

Hej tvåpartisystem

Oppositionspartierna offentliggjorde idag att de siktar på att ta fram ett gemensamt valmanifest till valet 2010, och siktar på att bilda en rödgrön koalitionsregering efter nästa val. I dagens DN hånar Jan Björklund Lars Ohly, som han hävdar kommer att bli alliansens främste valarbetare, eftersom vänsterpartiet drar den rödgröna koalitionen åt vänster.

Däremot anser Jan Björklund att det är bra och skönt för väljarna att nu både det blåa blocket och det rödgröna skriver gemensamma valmanifest och satsar på koalitioner. Vi börjar alltså närma oss ett tvåpartisystem i Sverige, inget tvivel om saken, och jag är tämligen säker på att det är en utveckling jag inte tycker om.

Till skillnad från vid förra valet kommer det förhoppningsvis ändå att finnas två definierade alternativ, antingen röstar man vänster, eller så röstar man höger. Det är alltid något. Men samtidigt ställer jag mig väldigt skeptisk till att lägga en röst på vänsterpartiet - bara för att hjälpa sossarna till makten. Det fi…

Som en oas i stadens larm och brus

Under adventshelgerna varje år står jag i fiket på Kapsylens Julmarknad. Min moster Ingela bakar bullar och ostgifflar (de är berömda, det har stått om dem i DN). Jag brygger kaffe, är trevlig mot kunder, diskar och klär chokladkakor med blockchoklad. Det är ett trevligt jobb på det stora hela.

Kapsylen, ett arbetskooperativ på Tjärhovsgatan i Stockholm, känns ganska mycket som en oas i julhets-Stockholm. Fiket är galet billigt, alltid hem- och nybakat, julmarknaden består av keramik och hantverk. Förra veckan kunde jag inte motstå att inhandla en handtryckt top med den första kvinnan i rymden, idag blev det en palestinasjal (importerad från Palestina av ett par medlemmar i huset). Ett par gånger har jag blivit rejält förvånad av att utländska turister (förra veckan ett trevligt tyskt par) hittat upp till julmarknaden, vi känns inte så värst kommersiella eller ens särskilt utåtriktade. Så det blir liksom ganska lugnt, trevligt och allmänt mysigt.

Idag däremot, så har det varit allt anna…

Men se, då nalkas Lucia

Bild
Den senaste veckan har jag ströläst tidningaras rapportering om killen i Motala som inte fick bli Lucia, trots att han vunnit skolans omröstning med sisådär en 50% av rösterna.

Många av mina manliga bekanta skulle nog skaka på huvudet åt hela grejen, undra varför det är viktigt eller konstatera att killen nog inte borde ha kandiderat från början. Trots allt är ju Lucia en fin, svensk tradition och Sankta Lucia var ju kvinna.
Fast det där är ju egentligen ganska konstigt. Det svenska Luciafirandet har ju egentligen ingenting med det sicilianska helgonet att göra. Det har inte varit utbrett alls förrän på 1900-talet, men verkar ändå vara en av svenskarnas mest omstridda och traditionsbundna högtider - efter midsommar då. Julen är alla så överens om att den nuförtiden handlar om kommersialism och att mysa med familjen framför Kalle Anka, men Lucia är ju ändå en fin tradition, lite sådär lagom pseudoreligiös men ändå folkligt förankrad. Kanske är det därför som folk får för sig att allting …

Vinter i mumindalen

Herregud, människa, vad hände med dig på vägen? Du var kreativ och poetisk, livsglad. Du var anarkist, du var öppen. När blev du en integritetskränkt, förnumsig neurotiker? Du himlar med ögonen och tittar bort, svarar nonchalant. Du skryter och hävdar dig, skriker och är noga med att vara bäst, mest och duktigast. Du har sakta utvecklats till en renodlad elitist.

Och här sitter jag med min kommunistuppfostran, lika för alla; och min låga respekt för andras egendom. Och jag blir illa berörd och chockad när du pratar om den mycket viktiga skillnaden mellan privat Coca Cola och allmän. "Jag har ingen skyldighet att bjuda er på det som är MITT" - nej, men vad häde med generositeten, du? Är det moderatföräldrarna som förmanat dig? Man ska göra rätt för sig här i världen, jobba och inte snylta på andra. Man håller i sitt. Och här sitter jag och är samhällsparasit, går på CSN, har inte föräldrar som betalar mitt inackorderingsrum, kan inte flytta hemifrån än.

Du tillhör den andra sid…