Inlägg

Visar inlägg från januari, 2009

Raggskola för nördar

Älskade nördkillar! Ni är helt jävla underbara! Ni har intressen och mål, ni är smarta, ni är pålitliga och speciella. Ni finns där man behöver er och ni är inte så jävla fixerade vid er egen image - att verka snygga och coola. Ni är fantastiska!
Så, varför hör jag ändå så ofta er klaga över att ni inte har flickvänner eller inte kan prata med tjejer? Är det så att Magic the Gathering, Ubuntu Linux eller kvantfysik i sig är sådana turn-offs att alla flickor utan att tveka går i kloster vid blotta tanken på dem? Nej, jag tror inte det. Låt mig försöka reda ut ett par missförstånd.

"Tjejer tycker att Linux är avtändande"
En av mina vänner, som är skicklig basist, konstaterade lugnt att han inte får ligga trots att tjejer i allmänhet verkar gilla musiker. Jag flinade och förklarade att "det är för att du bryr dig mer om basen än om brudarna".
Det är väl i sig ingenting avtändande med varken basister eller fri mjukvara-aktivister, men om du vill få tjejer är det en bra idé…

Hen tjafsar om pronomen igen.

Bild
Här kommer ännu ett sånt där långt, äckeldrygt och språknördigt inlägg, så att ni är förvarnade...

Ibland kommer jag till insikt om att jag läser svenska på heltid, fastnar i tanken och tänker "fan, vad nördig jag är". Inte nog med att jag kan sitta och diskutera hur man med korrekt stavning på IRC ackommoderar divergent mot den rådande jargongen eller förklara skillnaden mellan semantiska och grammatiska genus gång på gång, dessutom så fastnar jag på sådana saker och kan komma på mig själv med att bli galet irriterad när jag ser folk ha språkdiskussioner utan att vara särskilt insatta i ämnet.

Som i den här diskussionen, som jag fick länkad till mig häromdagen. Det är ett utdrag ur en konversation där användarna Job och Xlator diskuterar könsneutrala pronomen. Jag fick den länkad av en vän med motiveringen att det var ett intressant inlägg i hen-debatten, men hade svårt att ta till mig vad som stod på grund av alla mer eller mindre bisarra argument som ur en språkstuderandes …

Finkulturell silvertejp

Bild
På varenda lajvforum jag hänger på, så brukar det med jämna mellanrum komma in unga nybörjare och ställa frågor om lajv till oss som redan är fast. Den sortens frågestunder blir tyvärr ganska entoniga i längden, då de alltid behandlar samma ämne:
Hur stora svärd man får ha på lajv, hur gammal man måste vara för att få ha stora svärd, och vilken roll som kan passa bäst att spela om man vill ha så många stora svärd som möjligt.

På varenda lajvforum jag hänger på finns det också ett stort antal lajvare som varit med ett tag, och förmodligen suckar lika tungt inombords som jag gör varje gång de här frågorna dyker upp, för att sedan långsamt inleda en utläggning om att lajv inte handlar om att slåss, att det är bättre att spela en roll utan vapen när man är 12 år, och att man alltid ska fråga arrangören för det specifika lajvet man ska på om vad som gäller. Fråga arrangören, fråga arrangören, fråga arrangören, och du måste inte ha vapen. Det är väl en rätt sammanfattande FAQ.

Jag kan inte var…

Omarkerade kön och stereotypisering

Bild
Varför bär så många företagsledare damunderkläder?
Det här med att markera eller inte markera kön för att få fram en neutralitet är svårare än man tror. Jag tror att det är fler än jag som får upp bilden av Göran, 52, i spets-bh i huvudet när de hör den frågan, istället för att tänka att "jamen såklart, många företagsledare är kvinnor!"

Jag har läst en artikel av Lena Lind Palicki i 2007 års utgåva av Språk och stil - tidskrift för svensk språkforskning,där hon granskar en lärobok i samhällskunskap för gymnasieskolan. Den aktuella boken, Attityd, är uppdelad i tre delar: socialt liv, ekonomi och politik. Den har den uttalade motivationen att vara jämställd och problematisera genusfrågan. Palicki har utgått från kriterier som UNESCO satte upp när de granskade barnlitteratur och läroböcker för ett par år sedan.

En jämställd lärobok är inte stereotypiserande, den framställer inte det ena eller andra könet på ett stereotypt sätt. Den osynliggör inte det ena könet genom att bara ber…

Pronomina

Nu måste jag avreagera mig lite här igen i ett oerhört kort och rätt onödigt blogginlägg:

En examen blir examina i plural. Jag läser för att få ut dubbla examina i slutet av min utbildning.
En tentamen blir tentamina i plural. Studenterna skriver fyra olika tentamina.

Men, ett pronomen böjs i plural till flera pronomen. Det heter inte pronomina!

Varför inte? Det är rätt irriterande...

Vad är grejen med Edward Cullen?

Bild
Strax före nyår, efter någon dryg veckas isolering som sjuk hemma i lägenheten, följde jag med en vän på bio och såg bioaktuella Twilight. Det är svårt att undgå att ha hört talas om den här filmen, trots allt är det frågan om en vanlig tjej, Bella, och hennes passionerade kärlek till en mörk, mystisk, fantastiskt sexig vampyr: Edward Cullen.

Historien är egentligen ganska enkel. Bella flyttar till småstaden Forks, som är så stereotyp-Norrland det bara kan bli på den amerikanska kontinenten. Hon börjar skolan och träffar den mystiske Edward, som är svårtillgänglig men vrålsnygg, och det börjar spira något slags kemi mellan dem. Hela familjen Cullen visar sig vara vampyrer, men vad gör väl det? Bella och Edward är plötsligt passionerat och oåterkallerligt förälskade i varandra.

Och efter två timmar i biosalongen, så kan jag inte låta bli att sitta där och småputtra av ren frustration, över den här passionerade kärleken som jag tydligen har sett på filmrutan. För är det någonting som den …

The cell block tango

Bild
Pop!... Six!... Squish!... Uh uh!... Cicero!... Lipschitz!...

De senaste dagarna har jag suttit och lyssnat på musikaler, och eftersom jag råkar tycka att Chicago är en rätt trivsam musikal, så har jag petat in ett gäng låtar från film-soundtracket på min spellista i Spotify. Däribland en som jag finner ganska intressant: The Cell Block Tango. Länken går till texten.

Det jag tycker är intressant, om än på ett negativt sätt, med Cell Block Tango är att den förklarar fem av kvinnornas motiv till morden på sina män. Och de är onekligen ganska enkelspåriga. Av fem så är det tre av dem som har ihjäl sina män på grund av otrohet eller dubbelspel. En av dem förgiftar sin sambo eftersom han visar sig ha sex olika fruar vid sidan av. Velma skjuter sin man och syster när hon kommer på dem med varandra, och den sista av de muntra mörderskorna har ihjäl konstnären hon lever ihop med för att han ligger runt i hopp om att finna sig själv.

Eftersom det är kvinnorna själva som framför musikalnumret är …