Inlägg

Visar inlägg från januari, 2009

Raggskola för nördar

Älskade nördkillar! Ni är helt jävla underbara! Ni har intressen och mål, ni är smarta, ni är pålitliga och speciella. Ni finns där man behöver er och ni är inte så jävla fixerade vid er egen image - att verka snygga och coola. Ni är fantastiska!
Så, varför hör jag ändå så ofta er klaga över att ni inte har flickvänner eller inte kan prata med tjejer? Är det så att Magic the Gathering, Ubuntu Linux eller kvantfysik i sig är sådana turn-offs att alla flickor utan att tveka går i kloster vid blotta tanken på dem? Nej, jag tror inte det. Låt mig försöka reda ut ett par missförstånd.

"Tjejer tycker att Linux är avtändande"
En av mina vänner, som är skicklig basist, konstaterade lugnt att han inte får ligga trots att tjejer i allmänhet verkar gilla musiker. Jag flinade och förklarade att "det är för att du bryr dig mer om basen än om brudarna".
Det är väl i sig ingenting avtändande med varken basister eller fri mjukvara-aktivister, men om du vill få tjejer är det en bra idé…

Hen tjafsar om pronomen igen.

Bild
Här kommer ännu ett sånt där långt, äckeldrygt och språknördigt inlägg, så att ni är förvarnade...

Ibland kommer jag till insikt om att jag läser svenska på heltid, fastnar i tanken och tänker "fan, vad nördig jag är". Inte nog med att jag kan sitta och diskutera hur man med korrekt stavning på IRC ackommoderar divergent mot den rådande jargongen eller förklara skillnaden mellan semantiska och grammatiska genus gång på gång, dessutom så fastnar jag på sådana saker och kan komma på mig själv med att bli galet irriterad när jag ser folk ha språkdiskussioner utan att vara särskilt insatta i ämnet.

Som i den här diskussionen, som jag fick länkad till mig häromdagen. Det är ett utdrag ur en konversation där användarna Job och Xlator diskuterar könsneutrala pronomen. Jag fick den länkad av en vän med motiveringen att det var ett intressant inlägg i hen-debatten, men hade svårt att ta till mig vad som stod på grund av alla mer eller mindre bisarra argument som ur en språkstuderandes …

Emovantar

Bild
Nu får ni ett fånigt klädinlägg här. Idag har jag sett ut som när jag var 15 ungefär, dock lite mindre kajalmissbrukande. Och eftersom Talyz tyckte att jag skulle blogga om mina ircvantar så gör jag det.

Ircvantar, eller torgvantar, är egentligen rätt värdelösa att ha som vantar. De lämnar halva fingrarna bara, och det är fingrarna jag alltid fryser mest om, så de är inte så galet varma. Däremot kan man ha dem på sig under ett par tumvantar, så behåller man i alla fall värmen i händerna lite när man bestämmer sig för att ta av vantarna och börja bläddra i en tidning på tågperrongen på morgnarna.

Och dessutom är de galet bra att ha när man sitter vid datorn. Jag har rätt kass blodcirkulation i händerna, så de är väldigt ofta iskalla när jag sitter och datar. Ibland har jag handledsvärmare med pärlor på som min mamma har stickat, men idag växlar jag med de här ircvantarna. Man har full rörlighet i fingrarna samtidigt som händerna hålls något varmare än annars.
De kommer från Indiska förra…

Bloggare + tjej. Tjejbloggare

Idag skriver DN Söndag om den nya generationen feminister - tjejbloggarna.
Det handlar om unga tjejer som varvar sitt vardagsbloggande med kritiska inlägg om sexism och utseendefixering. De blandar "dagens outfit" med att kämpa mot skönhetsidealen. Tidningen kallar dem för en modern blogg-Grupp 08 (givetvis en referens till feministgruppen Grupp 8) Men allvarligt, låt mig gråta lite över det här...

"22-åriga Hanna Fridén är den informella ledaren för denna 'Grupp 08' (vars medlemmar ofta är stockholmskor och vars antal växer likt slagslämparna i 'Fight Club'). En bra dag kan hon ha så många som 20 000 besökare. Här för hon en ständig kamp mot sjuka kroppsideal och ungdomlig tristess, lägger upp bilder av sig själv i olika kläder och kritiserar det hon ogillar."

Jag kände att det vore fel av mig att dissa Hanna Fridén som feministikon innan jag läst hennes blogg, så jag fick in på hennes blogg och läste ett par sidor ner, och allvarligt: på vilket sätt …

Tröjtryck!

Bild
Idag tänkte jag passa på att lyfta fram en designer som jag tycker gör så fantastiskt charmiga tröjor. Eva-Kajsa Nordenborg, alias Lady Kabash, har en riktigt trevlig serie tröjor med feministiska tryck.

Kvinnliga ikoner, superhjältar, vardagshjältar och symboler är temat. Lady Kabash har valt ut en hoper starka, coola historiska kvinnor och tryckt dem på tröjor. Alla tröjorna är dessutom handtryckta och av riktigt bra kvalitet. Jag har svårt att inte tycka väldigt mycket om dem.

Det här är min Frida Kahlo-tröja. Frida Kahlo var en mexikansk konstnär, och tillhör väl faktiskt allmänbildningen. Den här är lite extra häftig för att det är fastsydda blommor på tröjan i håret på Frida. Jag fick den i julklapp i år och tycker väldigt mycket om den här tröjan.

Nu i skrivandets stund har jag på mig en annan av Lady Kabashs tröjor. Det är en röd en med kosmonauten Valentina Teresjkova - den första kvinnan i rymden. Teresjkovas rymdfärd är än idag den enda rymdfärd som haft en alltigenom kvinnlig…

Finkulturell silvertejp

Bild
På varenda lajvforum jag hänger på, så brukar det med jämna mellanrum komma in unga nybörjare och ställa frågor om lajv till oss som redan är fast. Den sortens frågestunder blir tyvärr ganska entoniga i längden, då de alltid behandlar samma ämne:
Hur stora svärd man får ha på lajv, hur gammal man måste vara för att få ha stora svärd, och vilken roll som kan passa bäst att spela om man vill ha så många stora svärd som möjligt.

På varenda lajvforum jag hänger på finns det också ett stort antal lajvare som varit med ett tag, och förmodligen suckar lika tungt inombords som jag gör varje gång de här frågorna dyker upp, för att sedan långsamt inleda en utläggning om att lajv inte handlar om att slåss, att det är bättre att spela en roll utan vapen när man är 12 år, och att man alltid ska fråga arrangören för det specifika lajvet man ska på om vad som gäller. Fråga arrangören, fråga arrangören, fråga arrangören, och du måste inte ha vapen. Det är väl en rätt sammanfattande FAQ.

Jag kan inte var…

Omarkerade kön och stereotypisering

Bild
Varför bär så många företagsledare damunderkläder?
Det här med att markera eller inte markera kön för att få fram en neutralitet är svårare än man tror. Jag tror att det är fler än jag som får upp bilden av Göran, 52, i spets-bh i huvudet när de hör den frågan, istället för att tänka att "jamen såklart, många företagsledare är kvinnor!"

Jag har läst en artikel av Lena Lind Palicki i 2007 års utgåva av Språk och stil - tidskrift för svensk språkforskning,där hon granskar en lärobok i samhällskunskap för gymnasieskolan. Den aktuella boken, Attityd, är uppdelad i tre delar: socialt liv, ekonomi och politik. Den har den uttalade motivationen att vara jämställd och problematisera genusfrågan. Palicki har utgått från kriterier som UNESCO satte upp när de granskade barnlitteratur och läroböcker för ett par år sedan.

En jämställd lärobok är inte stereotypiserande, den framställer inte det ena eller andra könet på ett stereotypt sätt. Den osynliggör inte det ena könet genom att bara ber…

Språkliga handikapp

Bild
Jag talar svenska flytande, alltså behöver jag inte tänka när jag pratar det, utan det kommer naturligt. På samma sätt skriver jag svensk QWERTY flytande när jag typar (skriver maskin). Jag har skrivit på dator sedan jag var 4 år gammal, och de senaste 6-7 åren har jag kunnat touchtypa det utan problem (skriva utan att titta på tangentbordet, alltså). Kanske därför blir jag så frustrerad, som en följd av att jag häromdagen beslöt mig för att lära mig typa Svorak.

Svorak är en svensk variant av Dvorak, som helt enkelt är en alternativ tangentbordslayout. Tanken är att det ska gå snabbare och vara skönare att skriva, som jag har förstått det. Det är lite synd att den är anpassad för engelskan, så att bokstäverna J och K som jag använder ofta i svenska inte är så lätta att nå, eftersom de inte är så vanliga på engelska. Men annars så tycker jag hittils att det är ganska skönt att skriva svorak, eftersom så många av tangenterna jag använder mycket sitter på mittenraden. Jag tänker ge det e…

Pronomina

Nu måste jag avreagera mig lite här igen i ett oerhört kort och rätt onödigt blogginlägg:

En examen blir examina i plural. Jag läser för att få ut dubbla examina i slutet av min utbildning.
En tentamen blir tentamina i plural. Studenterna skriver fyra olika tentamina.

Men, ett pronomen böjs i plural till flera pronomen. Det heter inte pronomina!

Varför inte? Det är rätt irriterande...

Vad är grejen med Edward Cullen?

Bild
Strax före nyår, efter någon dryg veckas isolering som sjuk hemma i lägenheten, följde jag med en vän på bio och såg bioaktuella Twilight. Det är svårt att undgå att ha hört talas om den här filmen, trots allt är det frågan om en vanlig tjej, Bella, och hennes passionerade kärlek till en mörk, mystisk, fantastiskt sexig vampyr: Edward Cullen.

Historien är egentligen ganska enkel. Bella flyttar till småstaden Forks, som är så stereotyp-Norrland det bara kan bli på den amerikanska kontinenten. Hon börjar skolan och träffar den mystiske Edward, som är svårtillgänglig men vrålsnygg, och det börjar spira något slags kemi mellan dem. Hela familjen Cullen visar sig vara vampyrer, men vad gör väl det? Bella och Edward är plötsligt passionerat och oåterkallerligt förälskade i varandra.

Och efter två timmar i biosalongen, så kan jag inte låta bli att sitta där och småputtra av ren frustration, över den här passionerade kärleken som jag tydligen har sett på filmrutan. För är det någonting som den …

La vie est comme un boîte du chocolat

Bild
"Livet är som en chokladask, man vet aldrig vad man får". De bekanta orden känner säkert en hel hoper igen, de kommer från den lite småsöta filmen Forrest Gump. Och nu såhär i jultider kommer jag rätt ofta på mig själv att sitta med en Aladdinask, så då tänker jag på det citatet.

Det är egentligen inte så träffsäkert på Aladdinaskarna. Trots allt står det en förteckning över bitarna i locket. Och det är ju rätt praktiskt egentligen, att den finns. Då vet man vad man får och slipper otrevliga överraskningar. Å andra sidan så blir det så klart när det kommer med en förteckning, vilka chokladbitar det är som folk väljer bort. Som Körsbär i likör. Till och med Marabou själva vet att folk väljer bort den - det är alltid den som är kvar sist på det övre lagret i Aladdinreklamen.

Fast samtidigt så skulle ju inte Körsbär i likör finnas kvar, om det inte var folk som ville ha den. Jag är rätt glad för den, det är min favoritbit faktiskt. Så "Livet är som en chokladask, alla vill h…

The cell block tango

Bild
Pop!... Six!... Squish!... Uh uh!... Cicero!... Lipschitz!...

De senaste dagarna har jag suttit och lyssnat på musikaler, och eftersom jag råkar tycka att Chicago är en rätt trivsam musikal, så har jag petat in ett gäng låtar från film-soundtracket på min spellista i Spotify. Däribland en som jag finner ganska intressant: The Cell Block Tango. Länken går till texten.

Det jag tycker är intressant, om än på ett negativt sätt, med Cell Block Tango är att den förklarar fem av kvinnornas motiv till morden på sina män. Och de är onekligen ganska enkelspåriga. Av fem så är det tre av dem som har ihjäl sina män på grund av otrohet eller dubbelspel. En av dem förgiftar sin sambo eftersom han visar sig ha sex olika fruar vid sidan av. Velma skjuter sin man och syster när hon kommer på dem med varandra, och den sista av de muntra mörderskorna har ihjäl konstnären hon lever ihop med för att han ligger runt i hopp om att finna sig själv.

Eftersom det är kvinnorna själva som framför musikalnumret är …