Hen tjafsar om pronomen igen.

Här kommer ännu ett sånt där långt, äckeldrygt och språknördigt inlägg, så att ni är förvarnade...

Ibland kommer jag till insikt om att jag läser svenska på heltid, fastnar i tanken och tänker "fan, vad nördig jag är". Inte nog med att jag kan sitta och diskutera hur man med korrekt stavning på IRC ackommoderar divergent mot den rådande jargongen eller förklara skillnaden mellan semantiska och grammatiska genus gång på gång, dessutom så fastnar jag på sådana saker och kan komma på mig själv med att bli galet irriterad när jag ser folk ha språkdiskussioner utan att vara särskilt insatta i ämnet.

Som i den här diskussionen, som jag fick länkad till mig häromdagen. Det är ett utdrag ur en konversation där användarna Job och Xlator diskuterar könsneutrala pronomen. Jag fick den länkad av en vän med motiveringen att det var ett intressant inlägg i hen-debatten, men hade svårt att ta till mig vad som stod på grund av alla mer eller mindre bisarra argument som ur en språkstuderandes synvinkel inte är det minsta relevanta. Så jag funderade på att försöka bemöta dem.

Att ange kön i ett pronomen är lika retarderat som att ange till exempel hudfärg.
Tja... De flesta indo-europeiska språken har flera grammatiska genus som man delar upp substantiven i. Svenskan är lite speciell som har utrum/neutrum (den/det) som sina genus, men till exempel franskan, spanskan och italienskan delar upp sina ord i maskulinum och femininum, varpå den/det heter han/hon, helt enkelt. Att dela upp substantiv efter kön är alltså en del av många språks grundläggande struktur. En del svenska dialekter har kvar tregenussystem (han/hon/det). Det är alltså fullt naturligt ur en rent grammatisk synvinkel att ha olika genus på pronomenen.

Att använda hen avhumaniserar folk och är bara obehagligt.

Eh... nej. Vi har två grammatiska och två semantiska genus med respektive pronomen (den/det/han/hon) i svenskan. Hen följer samma mönster som han och hon, och är därför ett animat pronomen, till skillnad från den/det som inte används om levande varelser. Att kalla någon för "den" ser jag personligen som förolämpande, men "hen" är ett personligt pronomen.

Det finns tillräckligt med felaktiga språkbruk tagna rakt ur luften, vi behöver inte fler.
Det är svårt att tänka lite och ändå se "hen" som "taget rakt ur luften". Dels finns finskans "hän" som är just ett könsneutralt personligt pronomen och som det förmodligen är inlånat från. Dels blir det en korsning av han/hon som är personliga animata pronomen, och den som är könsneutralt. Slutligen är e en av de vanligaste vokalerna i svenska språket.

Man kan inte ignorera kön, det är en stor del av att vara mänsklig!
Det är ingen som påstår att vi skulle bli könlösa bara för att vi slutade använda han och hon som personliga pronomen. Som exempel har finskan bara ett genus, och både han och hon översätts till hän. För den sakens skull är inte könsrollerna mer flytande i Finland.

Språket behöver inte förändras för att folk ställer sig utanför samhällets påtvingade konventioner. Det är samhället det är fel på, inte språket.
Ja... men... ja men... nej. Samhället avspeglas i språket. Med fin fackterminologi kan man prata om att den globala kontexten kan läsas av i samtalskontexten och vice versa. Vi har de ord vi tycker behövs, och inte de som är överflödiga. Här har vi också den semantiska kopplingen mellan uttryck och innehåll: man kan inte uttrycka någonting som det inte finns språkliga medel för, och det finns inte språkliga medel för saker som inte finns att uttrycka.

Orättvisor och trista samhällsförhållanden kan absolut speglas i språket. Vi har dagisfröknar och brandmän. För inte alls länge sedan hade vi riksdagsmän också. Med varannan damernas i Riksdagen kändes det inte helt rätt. Idag har vi riksdagsledamoter - och vem klagar?
Det ryska ordet för att gifta sig, när en kvinna gör det, blir i översättning att gå ut bakom mannen. När man har jämställda förhållanden som ideologi så känns det mossigt att använda sådana ord.

Folk tycker uppenbarligen att det behövs ett könsneutralt pronomen, och det fyller en funktion. Vill man signalera att kön inte spelar någon större roll för berättelsen så gör man helt rätt i att uppfinna ett könsneutralt pronomen. Självklart behöver språket förändras efter folks behov. Det är vårat språk, vi får leka med det hur mycket vi vill!

Kommentarer

Gealach sa…
Jag har inga problem med att folk använder "hen", så länge de inte gör det om mig. Jag är en "hon" och kommer aldrig att vara något annat.

Min inställning till detta bottnar i saker som ligger långt tillbaka i tiden, när jag ville vara som de andra tjejerna i skolan men inte lyckades, för att jag var stor och klumpig och allmänt okvinnlig.

Om någon idag hänvisar till mig som något annat än "hon" blir jag ledsen, som om jag inte är tillräckligt kvinnlig för att få vara en "hon", som om mitt kön ifrågasätts. Fast jag är vuxen nu sitter det kvar och det här "hen"-pratet blir något jag tar åt mig av på fel sätt om det används om mig, vare sig jag vill eller inte.

Men visst, vill andra använda det gnäller jag inte. Jag gör det bara inte själv, och jag vägrar envist att bli en "hen".
Hans Lundahl sa…
latin har också olika ord beroende på könet hos den som gifter sig:

hon "tog på sig slöjan" för honom
han "förde" henne "som hustru"


*grinar manschauvinistiskt*
kallebergman sa…
Den mest pregnanta observationen i hen-debatten gjorde min föreläsare på språksociologin under Svenska A. Hon tyckte väl att tanken var god, men att valet av just "hen" kanske var mindre lyckat. Vokalen 'e' ligger ju, rent fonetiskt, ganska nära mitten av vokalrymden, och tenderar att reduceras till ett schwa i trycksvag ställning -- det vill säga, i till exempel ett pronomen. Således, menade hon, skulle det kanske vara svårt att höra skillnad på "hen" och "han". Bättre hade varit att använda "hin", eftersom ju 'i' ligger i det tredje hörnet av vokalrymden, där de andra två upptas av just 'a' och 'o'.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det