Vad är grejen med Edward Cullen?

Strax före nyår, efter någon dryg veckas isolering som sjuk hemma i lägenheten, följde jag med en vän på bio och såg bioaktuella Twilight. Det är svårt att undgå att ha hört talas om den här filmen, trots allt är det frågan om en vanlig tjej, Bella, och hennes passionerade kärlek till en mörk, mystisk, fantastiskt sexig vampyr: Edward Cullen.

Historien är egentligen ganska enkel. Bella flyttar till småstaden Forks, som är så stereotyp-Norrland det bara kan bli på den amerikanska kontinenten. Hon börjar skolan och träffar den mystiske Edward, som är svårtillgänglig men vrålsnygg, och det börjar spira något slags kemi mellan dem. Hela familjen Cullen visar sig vara vampyrer, men vad gör väl det? Bella och Edward är plötsligt passionerat och oåterkallerligt förälskade i varandra.

Och efter två timmar i biosalongen, så kan jag inte låta bli att sitta där och småputtra av ren frustration, över den här passionerade kärleken som jag tydligen har sett på filmrutan. För är det någonting som den närmare hundra år gamla Edward gör filmen igenom, så är det att behandla Bella nedlåtande. Han föreläser för henne, han är mörk och svår och utgår från att hon minsann inte vet hur det känns att vara som han, och han behandlar henne stundom som ett barn. Det är Edwards version som är den korrekta, och Bella underkastar sig villigt för kärlekens skull. Hon lägger sig hela tiden i hans händer och låter honom ta hand om henne.

Förhållandet mellan Bella och Edward påminner mig lite om det mellan Rose och Jack i 1990-talets stora succé: Titanic. Liksom Bella är Rose en rätt egensinnig och stark kvinna i sig själv, som har intressen och åsikter, ett intellekt. Men på samma sätt som Bella när hon träffar Edward så kastar sig Rose så småningom direkt i armarna på Jack Dawson. Han får lotsa henne genom filmens hela andra hälft, genom bilar i bagageutrymmen och vattenfyllda korridorer, och på samma sätt som Bella är Rose villig att lämna sin familj bakom sig för att lotsas vidare av Jacks starka händer.

Och när jag lämnar biosalongen efter Twilight har jag lite svårt att smälta det här. Personligen skulle jag föredra att ha ett jämlikt förhållande, men för sådant verkar det inte riktigt finnas plats i vita dukens smäktande passionsdramer.

Kommentarer

Tiikeri sa…
Håller med. Jag är dock på vägran att se filmen, då allt förstörs när man har läst boken.
Dock är det precis så det är med deras relation ganska länge. Det enda Bella verkligen står på sig om senare är sex. Där är hon ganska tjatigt.

Annars tycket jag att Twilight-kärleken är fruktansvärt överdimitionerad då Bella framställs hjälplöst männsklig, ynklig medan Edward som stålmannen med allt han kan.
Och att de aldrig kan vara ifrån varandra är det dummaste med det hela.
Jag förstår verkligen inte grejen med Edward.
Anneli sa…
Tiikeri: menar du att hon äntligen får sex med Edward sen? :o
Mårten sa…
Så ni tycker allså att Robert Pattinson är snygg?

Kristen Stewart där emot. grrrrrarrrrrr. Dock kanske lite för ung för mig ;-)
Tiikeri sa…
Det är det jag menar, Anneli.
I fjärde boken händer allt med sex och sånt som hör där till. Jag kan avslöja mer om du vill, men jag vet inte hur mycket lust du har att veta slutet.

Mårten, Robert Pattinson är inte alls snygg.
Anneli sa…
Tiikeri: Jag blir inte ledsen om du spoilar fjärde boken. Har faktiskt inte läst någon av dem, även om det känns som läge att göra det. Allmänbildning, om inte annat :)
Men fyra böcker för lite sex... det är länge.
Tiikeri sa…
Hehe. Du har tre böcker, eller i alla fall två hela där hon tjatar om sex också.
Bella och Edward gifter sig. åker på smekmånad och har sex. Bella blir (självklart) gravid med en halv-vampyr baby som håller på att ta livet av henne när hon är gravid. (En gravidet som varar i kanske tre veckor eller så). För att hon inte ska dö biter Edward henne, vilket gör att hon överlever, som vampyr och barnet, en dotter, också överlever.
Resten av fjärde boken efter det är bara snack om dels sex, som de nu kan ha för att båda är vampyrer, och den stora vampyrklanen som kommer och besöker dem. Dotter, Reseeme har självklart en kraft att visa bilder i folks huvuden när hon rör dem och det visar sig att Bella är en super ny vampyr som inte vill äta människor alls samt också har gåvor.
Det hela slutar med att Bella och Edward ligger till sängs typ. Allt innan har löst sig (för nu) och de ska leva för alltid tillsammans som vampyrer. Självklart...
Fanny sa…
Jag är en utav de miljontals tjejer som verkligen AVGUDAR Robert Pattinson/Edward. Jag driver dessutom en rätt så frmgångsrik blogg om saken i fråga och har sett Twilight 13 gånger på bio.

Twilight är mycket, men inte stilistiskt medveten. Bella och Edwards relation är inte hälsosam och vampyrismen speglar vår rädsla för att åldras, vårt förbjudna begär till mat, vår drift att konsumera.
Filmen är full av klichéer, undergrävda budskap och dålig dialog.

Men jag älskar den. För första gången på flera år känner jag något. Jag känner sympati, om än patetisk sådan, och kan inte låta bli att falla för frestelsen att älska det.
Cecilia sa…
På ett sätt håller jag med. Edward visar många oroväckande symptom som är utmärkande för kontrollerande män, men å andra sidan, varför inte spegla verkligheten? Många kvinnor blir som Bella när de möter en man och blir kär i honom. De själva försvinner, han tar över, hon och han blir en, som domineras av honom.

Jag irriterar mig också på den dåliga dialogen, missarna och den väldigt förutsägbara storyn. Men jag håller också med Fanny som säger att filmen/boken får henne att känna något. Det är så för mig också. Jag vet inte vad det beror på, men efter att ha sett filmen och läst mer om Edward/Robert är mitt inre i uppror. Jag är 20 och får inte längre star crushes, nej, det här är något annat. Men det är bra.

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.