Typ diskursmarkörer asså

Igår uppmärksammade Metro i spalten på sida 2 Gudrun Svensson, som nu i dagarna disputerar på Lunds Universitet med sin doktorsavhandling "Diskurspartiklar hos ungdomar i mångspråkiga miljöer i Malmö". Förklarat för vanligt folk så har hon skrivit en avhandling på 278 sidor om små ord i ungdomars talspråk som typ, ba, liksom och asså.
Svenssons avhandling ligger inte uppe för läsning på internet, men sammanfattningen på engelska går att läsa på Lunds Universitets hemsida.

Idag på insändarsidan upplyser Henrik Scheutz, (troligtvis självutnämnd) språkvårdare, oss alla om hur fel vi har när vi tror att Svenssons forskning är intressant, akademisk och framförallt revolutionerande, på så sätt att hon har kommit fram till att de här småorden fyller viktiga funktioner i talspråk, används mycket regelbundet och inte tyder på varken dåligt språk eller låg bildning.
Självklart är de här orden ett stort hot mot vårt språks framtid! Det är fattigt och slarvigt och det är konstigt att vuxna i de här ungdomarnas närhet inte reagerar. Själv använder Scheutz minsann bara ordet typ i sitt rätta sammanhang.

Jag blir alltid lika matt när människor hackar på kreativa språkliga nykonstruktioner och tror att alla de här konstruktionerna som i själva verket gör vårt språk rikare (fler betydelser, fler nyanser, fler ord) ska leda till språklig utarmning. Till råga på allt att de uppfattar att de gör en god gärning när de klagar på ungdomars fattiga språk.

I min bokhylla har jag ett exemplar av Om svenskan som skriftspråk av Gustaf Cederschiöld. Min upplaga är tryckt 1921, men i förordet framgår det att bokens innehåll sammanfaller nästan helt med innehållet i ett par föreläsningar i ämnet som Cederschiöld höll å Göteborgs högskola vårterminen 1895.
I första kapitlet klagar författaren över att modersmålsundervisningen i den svenska skolan kommer på skam, eftersom så många inte anser den vara värd att ägna tid åt att utveckla.
Dagens skola kan inte lära eleverna ordentlig svenska, alltså. Där ser du, Björklund, det är ingalunda en modern och proggressiv åsikt!

Därefter börjar Cederschiöld diskutera någonting, som dagens språkvetare verkar helt ense om men som jag nog inte kan trycka upp i ansiktet på självutnämnda språkvårdare som i konservatismens namn värnar om vårt goda, svenska språk.
"(...) är språket föränderligt; varje generation, varje individ arbetar ständigt (ehuru omedvetet) på att förändra det, men tillika på att uppehålla det. Varje individ upptager det i sig samt behandlar och utvecklar det såsom sin egendom, ja, såsom en del av sitt eget väsende (...)"

Det ligger alltså i vår natur att utveckla språket i vår egen riktning. Mitt språk är en del av min identitet, på samma sätt som ditt språk är en del av din identitet. Självklart skaffar vi oss egna språkliga särdrag och kännetecken som skiljer oss från andra sociala grupper och generationer. Att tro att dessa kreativa processer är hämmande för svenskan är föga insiktsfullt.

Om Scheutz känner för att titta förbi Stockholms Universitet så vill jag gärna ge honom ett exemplar av Språkriktighetsboken, så att han kan se hur dagens språkvårdare faktiskt arbetar.

Och så vill jag gärna önska Gudrun Svensson lycka till med sin disputation.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.