Tonårstjejerna mår dåligt av Må dåligt-hetsen

På Aftonbladets kultursidor skriver Karin Magnusson om SVTs "Tonårsliv", och bilden av tonårstjejer i media i allmänhet, och det är tankvärt det hon skriver.

Tydligen handlar det om den klassiska bilden:
Tonårstjejer mår dåligt. Vi är översexualiserade. Vi har ätstörningar eller åtminstånde dåligt självförtroende. Vi sitter snällt och lyssnar och blir överkörda. Och dessutom (även om det var värre för ett par år sedan) tvingar samhället på oss stringtrosor och hetsar oss till analsex - trots att ingen flicka egentligen ska behöva ställa upp på det. (Observera att vi inte gillar sådant, fina flickor tar den inte i tvåan).

"I sin kommande bok Melankoliska rum följer författaren Karin Johannisson melankolins olika uttryck historiskt, och hon diskuterar bland annat hur diagnoser och roller kan fungera terapeutiskt. När vi bekräftar dessa kulturellt och exponerar dem medialt blir de meningsskapande rum" skriver Magnusson.

Jag tror att hon har en väldigt viktig poäng där. Att det i tonårsflickornas fall handlar mycket om att man skapar en mening i illamåendet. Och är det några krav som vi ställer på varandra, så är det på sätt och vis att vi ska må dåligt. Lite vikthets, lite ångest över skolan, eller åtminstånde lite ovälkommen sexualisering...

Häromdagen satt min syster, 15 år, hemma och klämde sig på magen. Hon hade ätit en kanelbulle och konstaterade att hon inte gillade sin figur längre, eftersom hon fått en valk på magen. Varken min mamma eller jag kunde se någon mage alls på henne.

Jag tog en kanelbulle till och konstaterade att jag mår mycket bättre när jag bestämmer mig för att jag väger lagom mycket och är snygg. När jag bantade ner mig 14 kilo på ett år för att jag ville bli smal och vacker, så kände jag mig ändå aldrig sådan. Och mår jag inte bra är det inte värt det. Så jag säger det: Jag är en lagom tjock, attraktiv och vacker ung kvinna. Dessutom är jag lagom och välkommet sexualiserad och mår inte dåligt av att folk vet att jag gillar sex och har det ibland. Jag är duktig och intelligent och gillar min skola.

Min syster himlade med ögonen och sa "Hallå, självförtoende!". Mitt uppträdande vid fikabordet hemma var inte helt korrekt. Och tro inte att det bara är min syster som är löjlig. Det går inte att vara tjej och gå igenom högstadiet idag utan att märka av tendenserna. Man ska helt enkelt må lite dåligt idag. Alla har respekt för och tycker synd om en tjej som har ätstörningar eller panikångest (och gärna bloggar om den också). Och det är nästan narcissistiskt och omänskligt om man inte mår dåligt som tonårstjej. Eller så ljuger man.

Ett stort problem som jag ser med tonårsflickor är faktiskt just det. Man uppmanar varandra att må dåligt. Man jämför sina psykiska problem, ångest och ätstörningar. Man tävlar i att vara mest besviken över hur det gick på matteprovet. Och självklart gör det att tonårstjejerna mår allt sämre.
Det blir ju inte heller bättre av att SVT gör film av tre helt normala tonårsflickor med problem som tonåringar har. Snälla... sluta upp med att göra vår psykiska ohälsa till norm. Sluta alienisera alla brudar som faktiskt tycker att de är glada, snygga och intelligenta utan att det är en fasad. För det mest orimliga kravet som vi tonårsbrudar ställer på varandra är just det - det är ett orimligt krav att vi ska må dåligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?