Åh, denna outsideronani!

Ibland hänger jag på den ganska lilla communityn Vintervila. Jag vet inte hur många medlemmar sidan har, men sajtens kamp för sin överlevnad är ett ständigt återkommande tema.

Det som slår mig när jag tittar igenom forumet, eller för all del den dagliga omröstningsfrågan, är vilket annat återkommande tema som genomsyrar detta lilla vardagsrum på internet. Det handlar om det där pretentiösa överskattandet av sin egen person i förhållande till hela stan, hela världen, hela samhällsordningen. Och det där pretentiösa och mycket tonårskaraktäristiska ältandet över hur synd det är om en själv, hur svår man är, och hur ingen förstår en.

Vi tar ett par exempel på omröstningsfrågor för att belysa eländet:
Passar du in? 22% ja, 88% nej (vid detta inläggs pressläggning)
Är ditt hjärta fyllt till bredden med förfall? 37% ja, 67% nej
Älskar du novemberdagens grå förtvivlan? 29% ja, 71% nej
Föredrar du en mager pojke framför en muskulös man? 62% ja, 38% nej

Varje dag svarar ett trettiotal personer på frågor som "Har du en kronisk sjukdom?" och "Är kapitalismen utdöende?", eller för all del "Är du rädd för bakterier?" och "Tycker du synd om folk?". Mycket viktiga frågor, förstår ni, och mycket spännande inferens.

När man skriver "novemberdagens grå förtvivlan" är det självklart att det finns en sådan. Den ska vara lite romatiskt och poetiskt uttryckt också, istället för att man skriver "höstrusket" eller "vinterdeppigheten" som andra medier skulle föredra. Och i frågan om den muskulösa mannen handlar det självklart om att ställa den heteronormativa drömmen med sitt blonda svall, buffliga attityd och svällande tvättbräda mot en känslig, queer, emopojke.
Jag tror inte att så många män jag känner passar in i någon av kategorierna, ärligt talat.

Och så har vi det här "passar du in?", som är ett svart på vitt över de tendenser som man misstänker användarbasen för men inte fått så klart för sig. Det är givetvis inte specificerat var man passar in, eller när. Alla människor har vanligtvis situationer där de passar bra in, och situationer där de passar dåligt in. Jag gör mig dåligt på bankkontor men bra på sverokkansliet. Dåligt på inneklubb och bra på sunkölhak. Men här handlar det mest om ett allmängiltigt "passar du in" i samhället/universum/skolan/din sociokultur/whatever. Och det gör man självklart inte.

För även om man bara stryker omgivningen mothårs ibland, så vore man ju alltför mainstream, vanlig och okreativ om man passade in. Jag tror att det är på Vintervila som De Övergivnas armé mobiliseras. Och det med stolthet.

Och tyvärr Mattlo, så tror jag inte att ditt vardagsrum kommer att bli vad det en gång var. Inte när det här är den medlemsbas som orkar hänga kvar.

Kommentarer

Christian, vintervilaboss sa…
Det lustiga är att samtliga av de frågor som du tar upp som exempel är föreslagna av samma användare. Han är i princip den enda som föreslår omröstningsfrågor så då är mitt val att antingen skita i att ha frågor eller att godkänna hans. En community speglar dess medlemmar och på en liten community är det lätt att bli alltför tongivande om resten sitter tysta.

I övrigt håller jag med dig i din analys. Vintervila har förvisso alltid varit för mycket lyssna på the cure och skära sig i armarna, men det börjar kännas larvigt.
Xhakhal sa…
Jag föredrar män som är som novemberdagens grå förtvivlan i höstrusket, och vars hjärtan är till brädden fyllda med muskulösa pojkar som älskar inpassandets förfall.
Anneli sa…
Hej Christian, lustigt att du hittade min blogg så snabbt när jag skrivit om Vintervila, jag antar att det var något tips ^^

Jag brukar skriva lite sockerfluffrågor ibland för att ha som komplement till alla förfall-frågorna. Tycker också att det är bra att det faktiskt finns frågor, även om en stor del av dem är mer än lovligt pretentiösa. Skulle inte hänga på Vintervila om det inte fanns någon viss charm i det - The cure och handledsslicande till trots.

Anneli
Christian sa…
Jag hittade hit genom att jag kan se vilka länkar som klickas på och leder till vintervila..

Och ska jag vara ärlig så vet jag inte ens vem du är.. :)
Hans Lundahl sa…
22 + 88 = 110 (ang. procenter)

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det