Finns det svenskt kaffe på grisfesten?

Efter fyra dagar i Paris tog vi vårt pick och pack och åkte till Nice. Tågresan var galet ovärd. Killen i biljettluckan lät oss inte boka biljetter "eftersom det är fullt på platserna avsedda för interrail", men sa åt oss att prata med tågmästaren. Tågmästaren lät oss åka med men sa att det var ont om plats. Och väl ombord frågar konduktören om vi har reserverat biljetter - och eftersom vi inte har det, så får vi betala 15 euro/person för att åka, sittande i bagagestället.

I Nice finns det ett turkost, gnistrande salt medelhav som låter som mineralvatten när man plaskar i det. På stranden ligger små glänsande gröna glasbitar som slipats alldeles runda av sanden och vattnet. Det finns också ett vandrarhem med riktigt kök, två ordentliga matbutiker, mörk mintchoklad och en galen mängd svenska turister. Jag har flera gånger sedan vi kom hit stannat folk på gatan och frågat om vägen till postkontoret eller vad klockan är på svenska, eftersom jag hört dem prata det sinsemellan.

Förvånande nog har jag inte bränt sönder huden. Solhatt, faktor 30 och massa badande räddade mig. Hela min hud luktar svett, salt och solkräm för jämnan. Jojjo äter däremot medicin för huden som gör henne solkänslig, och har bränt sig rejält. Idag ligger hon på rummet, med enstaka stapplande promenader till toaletten, och har ont i skinnet. Jag hoppas att vi är i stånd att resa vidare imorgon, annars blir det väl en natt till. Om det finns plats.

Det är märkligt skönt att bara vara en i mängden av turisterna. Jag blir stött på på franska av äldre män, tilltalad på problemfri engelska så fort jag går in på ett café, och totalt ignorerad av expediterna på snabbköpet. Nu har det hänt två gånger på två dagar att de, trots mitt artiga bonjour ignorerar mig och pratar med en väninna eller kollega medan de blippar mina varor. Det gör mig lite irriterad. Service mindness kanske är bra.

Idag plockade jag glasbitar på stranden, och satt på en sten en bit upp. Då kom det plötsligt en våg som var lite större än alla andra och blötte ner mig upp till midjan, och min öppna väska. Mp3-spelaren dog ögonblickligen. Mobilen ska jag skölja ur och lägga i en påse okokt ris i ett dygn, det säger Elis att det fungerar. Just nu går den inte att starta. Den verkar dock inte heldöd eftersom knapparna lyser när man stoppar in batteriet. Men tills vidare är jag telefonlös i Nice.

Kommentarer

Mattlo sa…
Blir riktigt sugen på det där havet... Stackars Jojjo dock! Behåll hatten på. Vart är planen härnäst?

Hallå, finns det chans att få vykort? Jag gillar vykort!

Och vet du att jag har blivit inspirerad av er matblogg och börjat på en egen receptsamling? Dock i pappersform i ett jättefint block :)

Puss!
Anneli sa…
Det finns chans att få vykort om Anlei kommer ihåg att spara ens adress och postnummer och allt sånt. Jag gillar vykort.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det