Hitchhiker's guide to the Italy


Herregud! Vi lämnade Nice på eftermiddagen den 19e juni, med en välplanerad rutt framför oss som skulle leda till vår ankomst på Wien Südbahnhof morgonen den 20e. Det var snabbt byte till anslutande InterCity-tåg mot Milano i Ventimiglia, varifrån vi sedan skulle åka nattåget till Wien och vara framme vid 9 på morgonen. Trötta som vi var spann vi ljuva sockerfantasier om hur vi skulle unna oss liggplatser och hur skönt det skulle bli att komma igång med den långa resan hem. Ja, så tänkte vi.

Regionaltåget till Ventimiglia, precis på andra sidan fransk-italienska gränsen, var en kvart försenat och rätt fullt med glada badare och pendlande lokalbefolkning. Ingenting som vi tänkte kunde bekymra oss, eftersom vi äntligen, efter ett par dagars seg trötthet, var på väg norrut igen. Men tji fick vi!


Väl i Ventimiglia kommer tåget in på perrongen – minuten efter att vår anslutning till Milano gått. Vi är trötta och sura och befinner oss i en liten, liten skithåla i Italien, så vi försöker höra med informationen när nästa förbindelse går, eftersom vi vill ta oss till Wien. Han pratar inte engelska men skriver ner en lång radda på en papperslapp och ger till oss.


Det är två timmars väntan på nästa tåg till Milano. Vi tillbringar midsommarafton på en gräsplätt utanför stationshuset i Ventimiglia där vi äter glass och vattenmelon, och givetvis blir konverserade av en italiensk man i 40-årsåldern. En sak som aldrig upphör att förvåna mig är att den sista frågan de ställer alltid är ”are you in a relationship?”. Sedan blir det snabbt hejdå. Eftersom den i regel ställs av män som är mellan 20 och 30 år äldre än jag, så gör det mig rätt konfunderad. Och rätt irriterad. Den här gången var jag trött och pallade inte fler ”do you have boyfriend?”, så jag svarar irriterat med ”I am engaged!” och gömmer händerna under varandra så att han inte ska se att den enda ring jag har sitter på höger hand och definitivt inte är någon förlovningsring (Ja älskling, jag tycker också att tonårsförlovningar är urlöjligt). Är du ung, ensam tjej och i Sydeuropa verkar det vara en bra taktik för att slippa alla mindre diskreta inviter från individer du inte har något värre intresse av att umgås närmare med.


Vi kommer till Milano vid 23-tiden och inser att tåget mot Innsbruck där vi ska byta igen inte går förrän vid 7-tiden på morgonen. Eftersom det är en varm och skön kväll så bestämmer vi oss för att pröva en natt som uteliggare. Jojjo har fortfarande ont i sviterna efter solbrännan och jag har varit uppe och tvättat till 3 natten innan, men det finns ett McDonalds som har öppet till 1 och en natt ute har väl aldrig skadat någon? Så vi sätter oss på McDonalds och börjar vänta ut en lång natt.


Kvart i ett tittar Jojjo ut genom fönstret och upptäcker att det regnar. Hällregnar. Och åskar. Som en ödets nyck har vi råkat ut för resans hittils värsta oväder. Vi är i Milano, har inget boende och det är en decimeter vatten på gatorna!


Räddningen fick bli första och närmaste hotell. Genom att övertyga receptionisten om att vi bara behövde sova i fem timmar och skulle lämna hotellet igen före 7 på morgonen fick vi en lagom rabatt, och fick sedan räddningen på ett trestjärnigt hotellrum med minibar och små tvålar i badrummet. Det klart lyxigaste rum jag bott på – och vi hade inte ens tid att titta på det eller ta en dusch. Det var stup i säng och upp igen 6.15. Ingen lekpark i Italien.


Utöver en timmas lunchpaus i Innsbruck har sedan hela dagen varit tåg. Jag har konstant lock i öronen av höjden eller lufttrycket eller något. Vi har åkt genom vackra Tyrolen och segar oss igenom Österrike. Men det är svenskt sommarväder och vi har bara 6 dagar kvar nu.

Puss!

Kommentarer

Teh Foodcow! sa…
Det låter inte jättekul, det där.

Det där med att vara utsatt som tjej känner jag såklart igen från Gambia. Nästa gång säger jag att jag är gift, helt klart. Ska skaffa ett par enkla ringar. Och så läste jag att det ofta funkar bra att säga att man inte äter kött pga sin religion - det blir mer förståerligt och mindre skrattretande (och provocerande) då...
Hans Lundahl sa…
trifsam resa, hvad som återstår - gillade ni Wien?

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.