En gyllene avvägning

Jag har varit på lajv hela förra veckan. Närmare bestämt på ImperieSagan: Den nya världen utanför Skillingaryd. Det har varit en rätt spännande vecka som gestaltade livet i en fascistisk stat, styrd av en ledare som verkar vara en blandning av Jesus, Stalin och Fantomen. Dessutom ångfantasy och mycket häftig rekvisita (jag spelade soemmerska och sydde huvuddukar på trampmaskin) och väldigt välgenomtänkta och djupa intriger och rent questande. På många sätt var det ett bra lajv. Men det väckte en hel del frågor också som jag tycker är värda att diskutera.

Framförallt handlar det om lajvarrangörers sociala ansvar, och ansvar för vad de utsätter deltagarna för. Jag har alltid varit ett stort fan av misär på lajv, och älskar ångestscener. Men jag tycker att det är grymt viktigt att man pratar med alla deltagare innan, varnar för sådant som starka fysiska och psykiska påfrestningar, och hör sig för om deltagarnas gränser. Det här lajvet urartade fort från en trygg Imperatorkult till att vi hela tiden blev uppkallade, beordrade att släppa arbete, matlagning, hygien eller vad vi än hade för händerna, för att komma och lyssna på en ny person som stod och skrek åt oss på blodigt allvar från torget. Vidare förvantades vi delta i övningar som sållade ut oss och testade vår styrka, intelligens och kondition, hölls stressade (tight arbetsschema och stress), smutsiga (det krävdes tillstånd av styrande för att gå till badbäcken) och blöta (i en snyggt regisserad scen där andakt hölls utomhus i ösregn och åska, varpå vi förväntades torka i regnet och kylan utan större möjligheter till uppvärmning). Det fanns inga varningar på hemsidan om att lajvet skulle urarta till misär, och trots att många var förberedda på det var det flera deltagare som inte var det, och kände sig arga, trötta och utlämnade till ett socialt experiment vi inte samtyckt till att delta i.

Jag undrar hur stora friheter man kan ta sig som lajvarrangör på deltagarnas bekostnad
. Hur mycket det får kosta att regissera snygga scener. Såhär efteråt håller jag med om att många scener på lajvet var fantastiskt snygga, men tycker inte att det helt väger upp för bristen på varningar och socialt ansvar. Lajvare som är förkylda, hungriga och trötta blir sämre lajvare. Lajvare som inte är med på att utsättas för detta blir ännu sämre.

Vad gör man som lajvarrangör i de lägena när man vill arrangera tuffa scener, överraska sina deltagare, spela på allas känslor, men samtidigt vill ha deltagare som känner sig trygga i spelet och mår bra? Jag vet att det är en del lajvare som läser här, så jag vill gärna höra era reflektioner.

Stora delar av lajvet filmades (med mycket inlajv optografmaskin) och bör komma upp här så småningom.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?