söndag 30 augusti 2009

Om Virodnifamiljen, anteckningar och kärlek

Jag packar ihop mitt liv i lådor. Idag har jag kastat två tredjedelar av min gamla teckningsmapp. Rensat ut gammalt klotter och dåliga teckningar som vittnar om den där tiden när jag spelade rollspel och pratade i telefon fem timmar om dagen. Jag vågar inte riktigt ta itu med anteckningsböckerna än.

Kanske är det för att jag är mitt uppe i en flytt som jag kommer på mig själv med att bli gråtmild när jag tittar på det fruktansvärda familjefotot som togs på Virodnifamiljen i ett regnigt Stockholm, före maskeradbalen. Inte för att det var en hemsk grupp eller ens ett hemskt lajv, men jag kan bli sådär lite ledsen över att de inte finns längre. Även om vi som spelare finns kvar och lajvar tillsammans fortfarande så splittrade vi familjen på Imperiet. Jag fann mig själv i rollen som den kvarlämnade systern. Som offrade på tok för mycket för familjen och ändå blev sviken i slutet. Det var något av det starkaste jag varit med om på lajv. Den där ångesten när jag insåg att de faktiskt hade lurat mig, och att mina kusiner inte skulle komma tillbaka och hämta mig som de lovat.
"Vi kommer tillbaka i natt. Och imorgon lämnar vi den här hålan och reser tillbaka till Glivish, Irina. Tillsammans."

Lajvet bröts innan dess. Men det var uppenbart att den där morgondagen inte skulle komma. Jag har Irinas brev hem till familjen i min dator. Det där hon erkänner att hon misslyckats med att hålla ihop familjen och tar avsked. Jag känner mycket för Irina Virodni.

Och jag är glad att verkligheten inte är ett lajv. Trots att jag packar ner mitt liv i lådor och lämnar det lilla rummet i Flemingsberg där jag egentligen inte har tillbringat så många år, så vet jag att jag alltid kan packa upp det någon annanstans. Och att min familj alltid kommer att följa med dit. Om inte i fysisk form, så alltid i tanken.

Jag håller på och flyttar ifrån min mamma efter 19 år. Det är förvånansvärt tungt att packa. Inte bara för att jag hatar att städa, men för att varenda sak måste avvägas. Är den värd att ta med sig? Kommer den att rymmas? Kommer den att få en del i mitt framtida liv eller bli liggande någonstans? Jag kan inte ta med mig alla mina teckningar. Inte alla noter eller böcker. Och varenda en symboliserar på sätt och vis en del av mig som jag har vuxit ifrån. För att inte tala om mina anteckningsböcker, där varenda sida är så egocentrisk och så självutlämnande. Där mina känslorus, lyckor, attraktioner och förälskelser finns radade. Där jag har min inre tonåring dansande på asfalten i sidensnörade converseskor. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om de böckerna ska arkiveras i en lämplig skokartong, eller kastas. Det lutar åt det första alternativet.

Men hur som helst är jag glad att livet inte är ett lajv. Att min familj inte lämnar mig för att jag lämnar dem. Att jag kan komma tillbaka när jag vill och att jag är älskad.
Jag är älskad.
Jag är trygg.

tisdag 25 augusti 2009

Pratar ni inte förbi varandra?

Nu har jag läst den här våldtäktsdebatten ett tag, och börjar tycka att den är ganska tröttsam. Inte för att det inte är ett viktigt ämne som är värt att lyfta fram och diskutera, men för att folk verkligen pratar runt varandra. Som i den här tråden på SVTs forum.

Det finns kvinnorna som säger "ett nej är alltid nej" och "det är klart att du våldtog henne om hon sa nej och sedan låg och tittade upp i taket hela akten". Och så finns det männen som säger "äsch, det är klart att både jag och min sambo ställt upp för varandra ibland fast man inte har lust".

Och då är det svenska samhället plötsligt fullt med idiotiska gubbslem som inte respekterar kvinnans rätt till sin egen kropp och tycker att våldtäkt är en ordningsföreteelse. De som inte fattar hur förnedrande det är att bli våldtagen.

Jag har läst nu ett tag och blivit helt övertygad om att folk pratar om olika saker. Alla uttrycker sig klantigt, men det var länge sedan jag såg folk prata förbi varandra så mycket.

För vem har inte varit med om att man inte varit så sugen en kväll medan ens parter varit väldigt på? Man blir inte våldtagen av att säga "men stoppa in den då så sover jag". Tråkigt sex i all ära, men våldtäkt är det inte. Och lite tråkigt sex har ingen dött av. Det måste inte vara ömsesidigt och fint med gemensam klimax och tända ljus varje gång.

Självklart är det ett brott, och inte okej, att ändå stoppa in den när hon säger "jag vill faktiskt inte ikväll". Märker man inte av när det faktiskt inte är "bara det går snabbt då" utan "NEJ!", så är man rejält klantig och har nog inte den mest välutvecklade empatiska förmågan.

Men det måste få vara en skillnad på tråksex eller tjatsex och våldtäkt även i debatten. Ett nej är ett nej. Men hetsa inte upp er över varandra när ni inte ens pratar om samma sak.

lördag 22 augusti 2009

Har ni feminister inget bättre för er?

Jag försökte att diskutera hen och andra pronomen på Sveroks forum. Jag glömde bort diskussionen i ett par dagar och följaktligen fick jag läsa tre sidor "problemet med feminismen är att det är bittra kvinnor som inte har något bättre för sig" när jag kom ihåg den igen.

För två år sedan skrev jag en lång artikel i förbundets tidning Signaler (finns på ett bibliotek nära dig), om undersökningen som visat att vi är grymma på att använda oss av härskartekniker. Vi är faktiskt grymt bra på det! Och trots att jag trodde att det var någonting som de flesta vid det här laget är inlästa på och vet vad det innebär, och trots att jag trodde att smarta människor vet att man får större gensvar för sina åsikter om man inte briljerar med hur duktig man är på att smäda sin motståndare, så verkar det finnas rätt gott om rötägg som inte har fattat än hur korkat det faktiskt är.

Feminism handlar inte om att sitta och vara bitter och anal och peta i smådetaljer istället för att se de övergripande strukturerna. Däremot är det inte svårt att inse att även de små detaljerna faktiskt spelar roll. Om folk hela tiden refererar till den okände företagsledaren som "han" är det inte konstigt att folk föreställer sig just en man på posten. Det är därför som "varför så många företagsledare bär damunderkläder" faktiskt får folk att tänka i ett par sekunder.

Och ska man sitta och tala om för andra vilka detaljer de har rätt att peta i och vilka som är löjliga bagateller och lyxproblem, så är det så lätt att bara fortsätta med det.

Det är ju idiotiskt att svenska kvinnor driver frågor som ifall de ska få bada med nakna bröst. I mellanöstern får kvinnor inte gå ut på gatan utan att vara helt övertäckta! Och det är ju idiotiskt att feminister driver frågan om helt delad föräldraledighet, de brasilianska männen får ingen ledighet alls! Lika lön för lika arbete är ett lyxproblem när det finns kvinnor som inte får jobba alls. Och när folk försöker göra det straffbart att anta att stringtrosor och full = kåt och villig, så är det ju verkligen att först hitta på ett problem och sedan presentera en dum och mansförtryckande lösning.

Hur kan ni bara sitta och diskutera att ni vill ha bort ord som "kärringgöra", "framstjärt" och "karlakarl" ur språket, kvinnor? Skäms ni inte?!

---

Den söta kvinnan på bilden heter Ampelfrau och bor i Dresden. Givetvis finns hon i en gammal östtysk manlig version (som också är söt och heter Ampelmann) också.
Jag gillar att älta könsneutralt språk och har gjort det förut här och här.Länk

torsdag 20 augusti 2009

Große nudeln mit gemüse, bitte! - In Berlin mit Annelie und Hell

Nu har jag alltså varit i Berlin för andra gången den här sommaren. Den här gången tillsammans med Hell. Vi tyckte att det vore mysigt att sammanfatta sina tips och Berlinfavoriter. Vår egen guide till Berlin, alltså:

"Berlin är svår att turista i men trevlig att lära känna lite i taget. Att hitta billigt boende är lätt. Vi bokade via travellerspoint.com och hamnade på ett SleapCheapHostel i Charlottenburg, västberlin. Det kostade 10 euro per natt och var allmänt mysigt. Tummen upp! Extra plus för den mycket prisvärda bistron bredvid.

Äta billigt i Berlin är också lätt. Asia Box-ställen finns överallt i tunnelbanan, där man kan få wokade nudlar för mellan 2.50 och 3.50 euro. Beställ Große nudeln mit gemüse. På det stora hela kryllar Berlin av billiga caféer och snabbmatsställen.

Lidl lönar sig. Prova Mezzo-Mix, en blandning av cola och fanta som är förvånansvärt god. Också Berliner Kindls hallonöl och billiga fruktviner går ner. Undvik Afri-Cola, den är skräp. Drick inte mjölken ren, den är högpastöriserad och smakar illa.

Alexanderplatz ("Alex", tsar av Ryssland) - det är här det händer. I shoppingcentret Alexa finns ett stort E-Reichelt (supermarket), mycket annat och air condition. På S-bahnstationen finns gott om billig mat och fika. Neråt Museuminsel kränger försäljare DDR- och Sovjetmilitaria på gatan. Pruta friskt!
Det ligger en grymt stor secondhandbutik med kläder i vitt skilda stilar här också. Humana heter den.

Gräsmattan utanför Berliner Dom (Lustgarten/Museuminsel) är värd! Ha picknick, drick eller lek. Fontänen mitt på är plaskvänlig.

Utanför Humboldt Universität på Unter den Linden finns ofta bokbord med intellektuell tysk litteratur. Jag har hittat både Marxs samlade, Freud, pocketromaner och gamla serier där.

Dunkin' Donuts har en filial i varenda gathörn i stan. Gott kaffe och ~30 olika sorters munkar. Värt åtminstånde ett litet besök.

Sista dagen fastnade vi för korsningen Neufert-/Nehringstraße nära Schloß Charlottenburg. Här finns en ekologisk matbutik och ett mycket trevligt fik. Vegetariska rätter och stora glassar.

Saker att tänka på inför nästa Berlinresa:
  • Dubbelkolla tiden på boardingkortet.
  • Hård resväska är bra. Packa alkohol i bubbelplast.
  • Bestäm i förväg vad ni ska göra.
  • Busskort är prisvärt! Stadskärnan är för stor för att inte åka.
  • Charlottenburg ligger rätt off.
  • Historisches Museum kräver en heldag och rätt mycket fika.
  • Museum kostar pengar. Prioritera.
  • Ät ute, du har råd!
  • Ha picknick och sup i parker. Det finns många och kostar lite."

fredag 14 augusti 2009

Hänga gubbe

Det är lite kul att leka hänga gubbe med folk som gör allt för att hitta ord som de ska sätta fast en med, när man kan minst lika konstiga ord själv. Eftersom Hell tentapluggar har det blivit mycket hänga gubbe den här veckan.

Dagens ord:
strejkbrytare
zoo
årsredovisning
indoktrinera
snorunge
atlantångare
SKÄRSELDEN
fitta
salongsberusad
ymnighetshorn
yatzymästare
lysmäte
antagningsnämnden
spritsa
chevaleresk


I dagens DN redovisade Lotta Ohlsson alla ord som kommit in när hon bett folk att adoptera varsitt svenskt ord och använda det 10 gånger. Vissa ord på listan var roliga, andra verkade mest vara ironiserande över dagens samhälle (som personen som åtog sig att säga "förlåt" tio gånger på ett år) och andra ord sådana som jag gärna slipper behålla i svenska språket. Men mest var det ju sådana där klassiska, halvt utdöda ord som mest är söta, även om man inte har så stor användning av dem. Som chevaleresk och näpen och oomkullrunkelig.

Näpen är för övrigt ett av mina favoritord. Och kinematograf. Däremot skulle jag nog aldrig använda det om bio.

onsdag 12 augusti 2009

Förmedlandet av "sanningen"

Ibland hänger jag inne på Lajvsveriges forum. Det finns ganska mycket bra folk och samlad kunskap där inne, så det är kul. Tyvärr finns det också ganska mycket folk som "vet hur lajv fungerar" och vill sprida det vidare till de stackars ängsliga nybörjarna.

"Det beror på arrangören" är ju lajvares ständiga svar på frågor om svärdlängd, vilket språk orcher talar och ifall en rövare måste ha skinnkläder. Ibland höjs irriterade röster om att nybörjarna bara är oroliga att göra fel och skulle bli glada om folk kunde tala om för dem hur det fungerar i allmänhet. Ibland talar självutnämnda experter om "hur det fungerar på lajv" också - och då står de stackars nybörjarna där och blir ännu mera oroliga när andra människor talar om för dem att "det finns inga alver i den här världen, och orcherna pratar inte svartiska".

Jag har gnällt om det här förut. I det här inlägget närmare bestämt. Då fick jag höra att jag förnekade lajvarnas historia, och att alla inte kan ha handsydda kläder och vara pretto. Det är dock ingenting jag eftersträvar heller. Jag tycker bara om att slippa höra folk, vars bild av lajv inte stämmer överens för fem öre med min bild av lajv, berätta för nybörjare hur det går till när man lajvar. Och framförallt vad lajv innehåller.

När jag skulle arrangera Upp till kamp!, så annonserade jag på ett par forum att det var 1930-talsfantasy som gällde. Ett par nybörjare som träffat på välmenande, självutnämnda lajvexperter undrade förvirrat vad jag menade. Och när jag förklarat så blev svaret "aha, heh, jag trodde du menade att det var som lajv fast med pistoler istället för svärd".

Nu när Sverok har investerat 190 000kr i biljetter till föreningen Enhörningens nybörjarlajv i höst, och försöker engagera alla Sveriges lajvare i att hålla "det här är lajv"-kurser för intresserade nybörjare är det spännande hur det ska gå. Kommer vi att få en mångfald av olika tolkningar av vad lajv innebär och hur det går till, eller kommer hela nästa generation av övergivnas armé att bestå av till tänderna beväpnade demonbesatta drakdödare?

tisdag 11 augusti 2009

Garderobsrensning

Inför flytten så tog jag itu med den där garderobsrensningen som jag borde ha gjort för 5 år sedan, minst. Nu har jag en stor kasse som ska lämnas till Myrorna (med rätt fräscha kläder för en tonåring ~13), och en annan med gamla trasiga grejer som borde ha slängts för länge sedan. Slutligen har jag högarna med grejer som jag inte vet om jag någonsin kommer att använda eller inte, men tycker om, grejer jag försöker sälja och grejer jag vill ha kvar.

Nu ligger det lite kul uppe på Tradera. Bland annat min söta vintageblåsa till studentklänning. Den är underbart puffig, men kommer inte att få plats i garderoben i Spånga.
Jag har också en vanlig snygg kavaj, och en fantastiskt rolig väst som jag hade glömt, men som mamma sydde till mig när vi skulle ha Beatles-konsert i mellanstadiet. Eftersom jag var tjock när jag var liten så går den på fortfarande, om än hjälpligt.

Det kommer förmodligen att bli mera rensning innan flytten är klar. En klänning jag har lite beslutsångest inför är den här riktiga drömmen.
Min balklänning från nian. 8 meter tyg. Något slags mörkeralvsinspirerat (jag var såå alternativ). Stora klockärmar som räcker till knäna, guldbroderier ur Ringen-filmerna på överarmarna. Svart med rött foder.
Jag kommer aldrig någonsin att använda den här klänningen igen, tror jag. Men det skulle ändå göra rätt ont att skiljas från den.

Kakor

Jag borde flyttstäda vid Mariatorget men är just nu hemma hos min mamma så att hon ska få mamma mig lite innan jag flyttar på riktigt. Idag ska jag rensa ur min garderob. Det ska bli sjukt läskigt. Jag borde ha gjort det för flera år sedan.

Igår passade jag på att baka cupcakes, för att lära mig hur man gör
. Jag och Hell gjorde enorma tigermuffins häromdagen, men någon topping fick de inte (eftersom vi failade på att göra marängtopping). Här finns det elvisp och ett välutrustat kök, så jag borde prova igen.

Jag vill ha inflyttningsfest med massa goda kakor sedan när vi har kommit tillrätta i nya lägenheten. Jag tror att jag ska kika lite mera på den här bloggen: Heavenly Cupcake, för att lära mig göra cupcakes ännu bättre. För det är kul! :)

fredag 7 augusti 2009

När jag blir stor ska jag bli pappa

När jag blir stor ska jag bli pappa. Bara för att det verkar så mysigt och trevligt. Graviditeten lär jag få gå igenom i och för sig, vissa biologiska olikheter har ju ändå vi kvinnor och män. Men sedan har jag verkligen ingen lust att bli mamma. Jag ska bli pappa till mina barn.

Först kommer folk att tycka att jag är så mysig och fin och jämställd som tar ut halva föräldraledigheten, vilket jag såklart kommer att göra eftersom jag vill vara med min unge. Jag ska gå ut och dra mitt lilla knytt i barnvagn och leka på trevliga lekplatser där jag träffar andra föräldrar, och tonårsflickorna med Beauvoir under armen kommer att småle när de ser mig på stan.

Sedan börjar barnen på dagis och föräldrarna jobbar igen, och eftersom mitt jobb innebär en del kvällar så kommer jag att komma hem till middagen och se till att knyttet äter och mår bra. Sedan på kvällen ska jag sysselsätta mitt pyre medan mamman sitter och rättar skrivningar från skolan som han vikarierar på för närvarande. Jag stoppar knyttet i säng, sjunger en sång och läser en saga.
Ibland ska jag sätta det i knät medan jag ircar eller spelar datorspel, och lite leende skriva "det är bäst att de börjar tidigt!" när knyttet försöker göra som pappa och hamrar en lång remsa med hlyprhcdyp på tangenterna.

Och när jag kommer hem och är på gott humör ska jag hissa mitt knytt högt i luften så att det kiknar av skratt, och jag ska ta med det på trevliga saker på stan, muséer eller kanske på Cosmonova, och det kommer att vara jag som köper de där hemska plastleksakerna som mamma har sagt nej till (fast jag vet att han förlåter mig för det).

Och ingen kommer att vara så sur på mig när jag missar ett och annat föräldramöte, för när jag kommer på utvecklingssamtalen i skolan blir knyttet så glad, och man märker att det verkligen tycker om sin pappa. Och jag ska hälsa på skolpersonalen och vara glad och trevlig och ingen kommer att tycka sämre om mig när knyttet glömmer sin gympapåse för tredje gången eller när jag skickar med pizza klippt i tårtbitar till matsäck på friluftsdagen.

Och slutligen ska jag övningsköra med mitt knytt och gräla lite snällt på det när det glömmer att växla, fast inte allvarligt för det är väl ingen större grej? Och jag ska fixa en sportbil som kan eskortera det hem från studentmottagningen, smälla högt med champagnekorken så att mamma ropar "Anneli, se upp för lampan!" medan tonåringarna skrattar och himlar med ögonen.

En sådan pappa ska jag bli. Jag hoppas att knyttet kommer att tycka om mig.

torsdag 6 augusti 2009

Tänk med livmodern och slipp hjärtinfarkt

Genom Johanna Sjödin hittade jag det här. Relationsexperten Eva Rusz talar i TV4 om att jämlikheten i förhållanden leder till ökade skilsmässor, kriminalitet och att dagens kvinnor dör i hjärtinfarkt eftersom de förväntas prestera lika bra som män. Om vi fortsätter såhär kommer mänskligheten helt enkelt att dö ut.Länk

Det är alltid lika fascinerande och skrämmande med folk, som försöker försvara kärnfamiljsnormen med näbbar och klor. Det räcker liksom inte med att de flesta (skulle jag tro) fortfarande skaffar barn ihop med en partner som de lever i en heterosexuell, monogam kärleksrelation med. Det borde ju vara alla som gör så. Jämställda relationer, öppna förhållanden, ensamstående föräldrar och regnbågsfamiljer är ju ett hot mot den trygga familjen. Och framförallt ett hot mot barnen!

Och så är det så märkligt att man använder sig av argumentet "barnens bästa" för att förklara att kvinnans plats är i hemmet, och att det inte är bra för henne att konkurrera och göra karriär på samma nivå som männen. Istället för att se det enkla faktumet att nästan alla barn har två föräldrar. Och att det bara är tyska kristdemokrater som tror att vi svenskar är förstörda av att ha tillbringat stora delar av vår barndom bland andra barn att leka med och pedagogiskt utbildade människor som tyckte om att jobba med oss.

"Tvärtemot moderna teorierna menar Rusz att våra familjer, samhället och relationer kommer att dö ut om kvinnor ska göra karriär på männens villkor."

Åh nej, vi kommer alla att dö! Tillbaka till spisen, kvinna!
Det är ett under att Eva Rusz får behålla sitt jobb...

onsdag 5 augusti 2009

Eftersom jag inte gillar kokt mjölk så...

Senaste gången vi var och handlade var vi djärva och köpte annan mjölk än vi brukar. Jag köper vanligtvis ekologisk mellanmjölk, men nu var det Hell som valde, så det blev Klöver. Det köpet föranledde spekulationerna om huruvida det är Arla som tillverkar Klöver också, eller vad grejen är.

Det är alltså Arla som tillverkar Klövermjölken, och den är billigare för att den är högpastöriserad - vilket ger den längre hållbarhet och minskar distributionskrånglet.

När jag googlade efter svaret på denna fantastiskt djupa fråga hittade jag den här fantastiska ledaren från ATL - Lantbrukets affärstidning. Jag älskar när folk argumenterar för sin sak på ett genomtänkt och väl framlagt sätt!
"Smaken är inte riktigt lika avskräckande som doften, men kall kokt mjölk är inte något jag dricker frivilligt. (...)
Men frågan är vad som kommer att hända i barnfamiljen där föräldrarna intet ont anande kånkar hem tio liter Klövermjölk till barnen. I värsta fall kommer föräldrarna att säga att mjölken visst är god när barnen klagar. I värsta fall tvingas barnen dricka de tio literna och blir avskräckta från mjölk under lång tid framåt. I så fall blir läskindustrin de stora vinnarna när Arla försöker hämta hem en del av de förlorade marknadsandelarna."


Jag tycker inte om kokt mjölk - alltså kommer barnen som dricker den bli rädda för mjölk och börja dricka läsk istället.

Det är ett fascinerande resonemang. Såklart att föräldrarna kommer att sluta ge sina barn mjölk och börja servera Coca Cola istället. Och såklart att det är synd om de stackars barnen. Som om det inte redan är rätt stor skillnad på mjölk och mjölk, och ungarna vet att det är väldigt gott ibland och mindre gott när man glömt mjölken ute i en timma eller två.

Det händer så mycket just nu...

Det är helt sanslöst faktiskt, hur mycket som händer just nu och hur motsägelsefullt allt är. Jag orkar inte riktigt sätta mig ner och blogga, eftersom den här bloggen trots allt inte handlar om mitt vardagsliv, och jag tycker att mitt vardagsliv är lite för intressant just nu för att sitta och reflektera över så mycket annat.

Till exempel så skriver jag förstahandskontrakt på min första lägenhet på fredag. Nu är alla papper fixade och klara, och det är inflytt 1 september som gäller. Det är lite svårt att inse hur på riktigt det är, och jag undrar om jag borde oroa mig mera.

Och samtidigt som jag fick besked om att lägenheten var vår så försökte min pappa köra ifrån en poliskontroll, hamnade i diket och krockade med en lyktstolpe. Så nu ligger han på Akademiska och är förlamad från axlarna.
Jag åkte alltså inte till medeltidsveckan som jag tänkte, utan stannade hemma och inväntade läget, som är mest stabilt dåligt. Finns tyvärr inte så mycket som går att göra alls.

En annan paradox är det här med pengarna. Nästa vecka åker jag och Hell till Berlin på vår första riktiga semester ihop i fyra dagar. Vi har inte pengar till mat för dagen, men däremot har hans föräldrar sponsrat med öronmärkta pengar till den där resan, så att han ska bli en god och berest människa.

Jag ska alltså till Berlin och glömma faktumet att jag har -70kr på kontot, och räkningar och skulder upp till öronen. Jag sätter min tillit till CSN och hoppas att terminen börjar snart.

Ge mig ett välbetalt jobb?

tisdag 4 augusti 2009

Muffins vs cupcakes

Det där är en sak som jag funderat lite på den senaste tiden. För ett par år sedan så hette bakverken muffins. Ett engelskklingande namn som alltid används som exempel när folk vill visa på hur förvirrande engelska lånord blir när man konstruerar plural (former som muffinsarna). Nu verkar det som att de nästan alltid heter cupcakes.

Jag försökte använda mig av Googles bildsökning för att se någon skillnad på cupcakes och muffins. Förstnämnda sorten verkar vara lite mer pyntade, men på det stora hela har jag fått intrycket av att det är samma sak.
Är det helt enkelt så att muffins med fin glasyr eller kräm på toppen, som ser ut som små bakelser, är cupcakes?

Lite samma sak verkar det vara med den musikspelare som idag är närmast utdöd, och som när vi var små omnämndes som freestyle. När jag hört den omnämnas efter mp3-spelarnas och iPods intåg är det nästan alltid som walkman. Och i det här fallet verkar det inte vara fråga om att en walkman är en dekorerad och rosa kusin till en freestyle, utan om att vi helt enkelt försöker släta över tidigare generationers fåniga anglofili (när man döpte manicken till freestyle), och ersätta den med annan, "mer korrekt" sådan.

Men hur kommer det sig att munkarna heter donuts nuförtiden? Ibland verkar det finnas en distinktion mellan hålmunkar och sockermunkar. Ibland är det syltmunkar och donuts. Är det så att vi svenskar i regel kallar hålmunkar för donuts medan syltmunkarna heter munkar, trots att båda verkar heta donuts i USA (och doughnuts i Storbritannien)?

Dunkin' Donuts säljer bägge sorterna. Och är det inte syltmunkar som Homer Simpson och varenda amerikansk filmpolis glufsar på?