Inlägg

Visar inlägg från september, 2009

Saker jag tycker är fina

Bild
När jag var i Paris sommaren 2007 hittade jag så mycket fina franska kort (i betydelsen erotiska vykort från förra sekelskiftet) i de där boklådorna vid Seine. Jag handlade inga då, och har försökt få vänner som varit nere att handla dem åt mig utan framgång. När jag var i Paris sommaren 2009 passade jag på att köpa mig ett par stycken. Nu har jag dem på väggen.

Tyvärr har jag ingen kamerasladd, så att jag kan visa hur fin min lägenhet börjar bli och hur söta mina franska kort (som hänger över sängen med ett indiskt rött sidenöverkast) är. Men väldigt fint är det i alla fall. Jag tycker om franska kort.

I köket har vi en vaxduk som är värdig en syrisk kioskägare. Den är i grunden vit men översållad med ett närmast vulgärt mönster av guldblommor som glänser snyggt i taklampans sken. Det låter hemskt när man beskriver det, men den är fin. Köpt i Rinkeby såklart. Jag tycker om vulgära vaxdukar.

Ovanför köksbordet har Hell hängt upp en svartvit skolplanch på Lenin som han tog från sin högsta…

Hur tänkte de nu?

Bild
I och med att jag har en förkärlek för kläder och försöker att inte spamma Jeu de rôles med den, så har jag en användare på klädsajten minoutfit.se, där det går att beskåda mig i baddräkt med kjol, pälsmössa och volangklänningar. Det är en underbar sajt där modebloggerskor kan bedöma varandras smak och stil, och rösta ned allt som inte innehåller leggings. Det jag saknar mest är i och för sig ett forum, jag tror att det här med kläder och stilbloggande vore så mycket mer givande om folk diskuterade kläderna också.

När man laddar upp en outfit på Min Outfit fyller man i vad man har på sig: plagg, märke och pris, ett efter ett. Märke är viktigt men pris frivilligt. Jag behöver alltså inte skylta med att de flesta av mina klänningar kostar runt hundralappen om det nu finns bloggare som ser ned på sådant.

Idag läste jag användarvillkoren för första gången och blev förvånad. Mycket förvånad faktiskt. Mest över den här passagen:
" Bidrag du skickar in får inte innehålla:
1. Andras musik, b…

Lyxhustru i Ankeborg?

Jag har otroligt svårt att ta Anna Anka, som det har stormats hejvilt om de senaste dagarna, på allvar. Hon heter Anna Anka, är lyxhustru i Los Angeles, och tycker att svenska män är fåniga med sin jämställdhet och sina blöjbyten, att svenska kvinnor sunkar ihop sig och att det är synd om våra män för att vi inte enbart behagar dem. Själv har Anna det så bra med sin svartavlönade personal som tar hand om trädgården, barnen, hundspat, naglarna, hennes personliga träning, frisyren etc. Fler svenska kvinnor borde bli lyxhustrur!

Så nu har det stormats. Trots att man kan fråga sig vilket universum Anka lever i. Med stor sannolikhet är det inte samma som oss andra. Jag kan tänka mig att hon trivs rätt bra med sin miljonär till make och sina många anställda, men på vilket sätt skulle det vara ett argument för att fler svenska kvinnor ska vara hemmafruar? När det finns en Paul Anka åt envar av oss kanske det håller, men inte dessförinnan.

Vad är Anna Anka för namn förresten? Kalles nya flickvä…

Les neiges d'antan

Bild
Jag har en förkärlek för pärlplattor. Förmodligen för att det är svårt att vara bra på att lägga pärlplattor och samtidigt ingenting det riktigt går att vara tekniskt kunnig i. Det är lätt att se om folk är bra på att måla eller dåliga på att måla, men inte på samma sätt ifall de är bra eller dåliga på att lägga pärlplattor. Det fungerar inte riktigt så. Dessutom har jag typ, 8 färger, en ask från IKEA, som gör det ännu mer begränsat, vilket är rätt mysigt.

Sedan så har jag en förkärlek för fåniga anakronismer och lite pretentiösa referenser som hade varit larviga om jag tagit mig själv på för stort allvar. Det vittnar pärlplattorna som jag håller på med nu om.

Efter att ha gjort ett gäng koppunderlägg (för att skydda vårt stackars sargade soffbord) med ryska namn på drycker (кофе, чай, молоко och вода) så insåg jag att det gick att göra karottunderlägg av stora pärlplattor också. Jag har redan ett, också det med text på ryska och ett fånigt internskämt*, men tyckte att det var läge att…

Språkliga besserwissar och svordomar i superlativ?

Idag har jag hittat ännu en sån där älsklig språkpurist. DNs insändarsida (som mig veterligen inte ligger på nätet) denna gång, där Carl Linde från Stockholm ondgör sig över det språkliga förfallet. Kreativt nog är det inte ungdomars språk Linde hatar, utan talspråk i största allmänhet, verkar det som.

"... Jag orkar inte längre reagera, men hemfaller aldrig själv åt dylik dekadens och undviker sålunda infekterat språkbruk. Jag älskar mitt modersmål.
Allt kan inte skyllas på engelskan. Svordomar som superlativ är ytterligare tecken på långt lidet förfall. Barnspråk som anammas av vuxna i alla åldrar gör mig emellertid alltmer beklämd; kolla och funka, dagis och strula. Endast blotta tanken på att se dem i pränt känns mig motbjudande i detta ögonblick.
Jag ger upp!"

Jag och Hell satte oss ned och funderade, och lyckades inte komma på vilka svordomar som egentligen används i superlativ. Och vi hittar inga!

För er som inte orkar lägga grammatisk terminologi på minnet så är superlati…

Romantiserat förtryck

Bild
Sedan gårdagens inlägg har jag verkligen försökt hitta den DN-krönika jag läste för någon månad sedan, där en kvinna skrev om sin barndoms hemmafrubekant, som hette Maj-Britt eller någonting liknande. Det handlade om hur denna alltid gick upp på morgonen, gjorde sig vacker, gick runt och gjorde mest ingenting medan mannen var på jobbet, hade middagen klar till fem och ställde upp på sex mot sin vilja medan hon hoppades att barnen inte skulle höra. Kort sagt en förtryckt kvinna. Poängen var väl ungefär att det är oroväckande när unga kvinnor som borde veta bättre romantiserar hemmafrun (eller åtminstånde hennes syltande och saftande). Alltså kände sig krönikören nödgad att upplysa om hur förtryckta de stackars hemmafruarna var.

På samma sätt hittar man ibland människor som känner sig tvungna att upplysa om andra former av historiskt förtryck i tid och otid. Ni vet, folk som ivrigt påhejade av Forum för levande historia inte kan låta bli att protestera så fort någon nämner Sovjetunionen …

Reclaim the hemmafru?

Bild
I veckans DN På stan dricker Elsa Billgren Afternoon tea och pratar om 50-talskläder. Och det ser väl ganska trevligt ut. Om jag hade råd skulle jag också dricka te och äta scones på trevliga gamla kaffehandlar inne i stan. Nu är det ingenting jag har råd med, så därför fikar jag på IKEA istället, men det var inte det jag tänkte kommentera.

Det jag hakade upp mig på i artikeln är följande citat:
"– I min omgivning har det alltid varit ett ideal att reclaima moders- och frurollen. Gillar man att sylta saker ska man göra det utan att vara mindre värd. Om man som jag gillar 50-talskläder kommer det liksom lite husfru på köpet."

Jag funderar lite på det här med moders- och frurollen. Med tanke på att sammanhanget är att Elsa har 50-talskläder på sig, så antar jag att det handlar om den klassiska hemmafrun. Och vad är det i sådana fall som ska reclaimas? Är det rätten att ha fru och mor som sin främsta identitet eller rentav ett yrke, så är den nog redan rätt reclaimad. Av lyxhustru…

Det flyttas och stökas

Bild
Nu är det en vecka i nya lägenheten och det känns väldigt bra. Det ser fortfarande förfärligt ut här inne, men det är mest för att så fort vi fått bort ett lass flyttkartonger så kommer nästa.

Jag tror inte att jag förstod vad jag gav mig in på när jag flyttade ihop med en musiker. Nu hänger dock instrumenten i en fin rad på väggen. Och fler ska upp.

Jag är den minst ordningsamma människan jag vet. Just därför gillar jag ordning. Jag tänker, att om jag skapar förutsättningarna för att hålla ordning och ha lägenheten lättstädad, så kommer jag kanske orka att städa den i framtiden också. Så jag mipplar med tidskriftssamlare och lådor och hyllor och försöker skapa små ordningar. Det kommer nog att bli bra så småningom. Idag har jag packat upp ett par pappkassar med CD-skivor, och insett att alla Hells böcker inte är hitflyttade än.

Men det här kommer att bli ett mysigt ställe. Jag vill sitta här i vinter, när vi har gardiner och vattenkokare och en matta. Och så ska jag tända rökelse och dr…