Romantiserat förtryck

Sedan gårdagens inlägg har jag verkligen försökt hitta den DN-krönika jag läste för någon månad sedan, där en kvinna skrev om sin barndoms hemmafrubekant, som hette Maj-Britt eller någonting liknande. Det handlade om hur denna alltid gick upp på morgonen, gjorde sig vacker, gick runt och gjorde mest ingenting medan mannen var på jobbet, hade middagen klar till fem och ställde upp på sex mot sin vilja medan hon hoppades att barnen inte skulle höra. Kort sagt en förtryckt kvinna. Poängen var väl ungefär att det är oroväckande när unga kvinnor som borde veta bättre romantiserar hemmafrun (eller åtminstånde hennes syltande och saftande). Alltså kände sig krönikören nödgad att upplysa om hur förtryckta de stackars hemmafruarna var.

På samma sätt hittar man ibland människor som känner sig tvungna att upplysa om andra former av historiskt förtryck i tid och otid. Ni vet, folk som ivrigt påhejade av Forum för levande historia inte kan låta bli att protestera så fort någon nämner Sovjetunionen utan att nämna att det minsann var en totalitär stat, att kommunism är en totalitär ideologi och att Sovjet mördade fler människor än vad Hitlertyskland gjorde. Som när Vero Moda för ett par år sedan (2001) tog in ett lager tröjor med hammaren och skäran. Skandal! Vero Mörda! Yada yada... Eftersom det är viktigt att man inte kan se något annat med Sovjet än Gulag och Stalin.
Tanja Suhinina skriver om ämnet ibland, har ett par belysande exempel, och verkar mycket tröttare på det än vad jag är.

Ett härligt exempel är annars den här artikeln, som är skriven av Manuela Hallerstedt, och går ut på att man borde se DDR-nostalgin, ostalgin, mera som ett hot mot det demokratiska samhället och mindre som harmlös underhållning. Trots allt var DDR en socialisisk diktatur som övervakade hela samhället. Usch och fy.

I somras i Berlin tog jag med mig min vän Jojjo till DDR-museet i Berlin. Liksom de flesta var det Jojjo hört om DDR att det ingick i Östblocket (här får vi upp de där bilderna av betongklossar, människor i grå kläder som står på led och ser olyckliga ut, och en partiledning som bestämmer över alla), men inte så mycket mer. Och jag var mest nyfiken. Alltså blev vi väldigt överraskade när vi satt där på museet, i det tidsenligt inredda vardagsrummet, och insåg att det såg ut precis som hemma hos våra farmödrar. Att de där betongklossarna där alla bodde precis likadant är samma som täcker stora delar av Sverige. Och att inte så mycket skiljde dem från min miljonprogramsetta med IKEA-möbler. Alltså var vi lite lättade och glada över att inse att ihopblandningen av Auschwitz och Östtyskland är rätt överdriven. Och tyckte att det där museet var ganska trivsamt.

Men att köpa med sig en tröja föreställande Ampelmann hem skulle man ju däremot inte kunna göra. Det vore trots allt att negligera de kommunistiska regimernas förtryck och att romantisera diktaturer. Tydligen.

---

På den här bilden försöker jag inte bara romantisera kommunistiskt förtryck och legitimera massmord, jag försöker dessutom eroticera det, objektifiera kvinnor och anspela på 50-talets pinuppor som speglar en förlegad och förtryckande kvinnosyn. Allt på samma gång. Skäms på mig!

Kommentarer

Duggar Family ... tror du en 18-barnsmorsa känner sig fötryckt af maken eller som drottning öfver barnaskaran?
Allvarligt taladt missade du tre saker om sovjet:

- atheistiskt
- familjefiendtligt

och

- evolutionistiskt

se derom mina engelska inlägg på Crea- vs Evolu
Anneli sa…
Jag sa inte att kvinnor blir förtryckta bara de har många barn. Har hon 18 stycken och en hemsida om dem har hon förhoppningsvis valt det själv.

Och tja, "familjefientligt" är väl dagens Sverige också, som sätter barnen på dagis och uppmanar föräldrarna att arbeta? Sedan så är väl inte ateistisk något direkt dåligt?
1 Gäller förmodligen femtiotalets hemmafruar och deras syltande med.

2 Sade jag att just dagens Sverige vore stort b3 än Sovjet?

3 Och jo, atheistisk statspropaganda och förmynderi mot kristna är reelt dåligt. Dermed icke sagdt att rent privat atheism skulle vara något serdeles bra.
Manuela Hallerstedt sa…
Ja, allt blir så mycket intressantare när man spetsar till det. I min artikel hävdar jag inte att man ska se DDR-nostalgi som ett hot mot demokratin, bara att man inte ska trivialisera något som enligt opinionsmätningar har ett uppenbart samband med ett lägre demokratistöd. Jag tycker att det är värt att uppmärksamma det sambandet. Det du beskriver är vanlig nostalgi, det vill säga att längta lite efter en svunnen tid. Det vore intressant att göra en undersökning om huruvida till exempel svensk 50-talsnostalgi har ett samband med lägre demokratistöd. Jag har svårt att tänka mig det, då Sverige under den tiden inte var en diktatur.
"atheistisk statspropaganda och förmynderi mot kristna är reelt dåligt."

Jag skulle vilja säga emot, staten har ett ansvar att utbilda sina medborgare och en viktig aspekt är att man inte ska tro på saker utan att det finns en ordentlig faktabas som backar upp påståena.

Genom att se till så att medborgarna i staten tar eget ansvar och inte tror på massa idioti så får man dels en mer decentraliserad maktstruktur, och större chans att folk inte kan livnära sig på att sälja humbug.

Med detta sagt så har jag inte så mycket till övers för förmynderi, men det förstår du säkert.
Du sade, Alexander:

staten har ett ansvar att utbilda sina medborgare och en viktig aspekt är att man inte ska tro på saker utan att det finns en ordentlig faktabas som backar upp påståena

I så fall är det intet kristendom man skall afskräcka från, utan evolutionstheorien. Och propagandan för olika slags barnbegränsning med pseudoekologisk demographie. Och för heliocentrism och universums storhet. Och för tallinjen och andra modernist-plojar i mathematisk terminologie.

Och folkbildning är ngt annat än tvångsmässigt skolande i skolor med centraliserad offentlig lärareutbildning.

De kungar som rekommenderade sina folk att bli kristna och doterade missionärer och kloster i bl a detta syfte, i vårt land t ex Olof Skötkonung, voro verkliga folkbildare.
Anneli sa…
Hans, jag förstår inte riktigt varför det skulle vara mer folkbildning att säga åt sitt folk att gå i kloster än att ge dem en folkskola och universitet, får jag säga. Inte vad problemet med att ha en heliocentrisk världsuppfattning heller är.

Och när det kommer till 50-talets hemmafruar får man nog ta med ett par faktorer till i beräkningen. Som svårigheterna för kvinnor att försörja sig själva och samhällets förväntningar som i större utsträckning gick ut på "gift dig, skaffa barn, ta hand om hemmet" än idag.
@ Anneli:

Säga åt sitt folk att gå i kloster? Var det lärare du tänkte bli?

Kloster voro till för dem som ville. Liksom Universitet (en medeltida och katholsk uppfinning), men till skilnad från obligatoriska folkskolor.

Både kloster och universitet bidrogo till att utbilda prester, bland hvilkas uppgifter var folkbildning i form af katekes och predikan, missionspredikan omfattade ngt af båda.

Olof Skötkonung sade intet till sitt folk att inträda i någon af nämnda institutioner. Karl-Johann sade (1842) till sitt folk att lemna barnen i folkskola.

När det gäller hemmamammor och yrkesqvinnor har du ganska doubla värden också: i fråga om femtitalets hemmafruar utgår du från att förväntningarne voro i konflikt med deras egna önskemål, i fråga om dagens yrkesqvinnor utgår du från att de icke längre äro det.

Min boutade gentemot heliocentrismen gälde grabben Alexander Kjäll, som hade sagt:

en viktig aspekt är att man inte ska tro på saker utan att det finns en ordentlig faktabas som backar upp påståena

och:

och större chans att folk inte kan livnära sig på att sälja humbug.

@ denne Alexander Kjäll:

Du skref:

"staten har ett ansvar att utbilda sina medborgare"

och:

"Genom att se till så att medborgarna i staten tar eget ansvar och inte tror på massa idioti så får man dels en mer decentraliserad maktstruktur..."

Läs igenom hvad du skref igen. Leta efter möjlighet till sjelfmotsägelse när du repeterat hvad andra sagt till dig är rätt och riktigt.

Ledtråd ett: samhället var bra mycket mer decentraliseradt på Olof Skötkonungs tid än i våra dagar.

Ledtråd två: leta efter möjliga motsägelser mellan det understrukna och det fetstilta i mina citat af dina ord.

Uppdatering: citaten icke längre i kursiv, denna stilvalör ersätter nu understrykning, som blogger icke accepterar i kommentarer.
Anneli sa…
Jag kom på, när jag läste de här kommentarerna igen, att Manuela kanske har en poäng. Fast om man ska leta efter sambandet mellan 50-talsnostalgi och lågt demokratistöd, kanske man snarare ska titta på kombinationen 50-talsnostalgi och låga jämställdhetsideal. Det kan nog vara en mer intressant kombo. Särskilt som rätt många människor verkar tro att den dagen du målar läpparna röda och bakar kakor kommer du att förvandlas till en förtryckt hemmafru.

Själv tror jag inte att det har något större samband.

Och Hans: Ska du länka till saker för att göra poänger så är det fult att göra det på franska. Det ingår inte i allmänbildningen. Och så kan du väl skippa "grabben" och liknande.
Är Alexander intet en grabb? *oskyldig som mufflo*

Men franska, tja, jag vet att du kan språket, och jag hoppades det var fallet med Alexander.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det