Åh, ni fantastiska män!

Sedan jag började läsa bloggar som berör teman som genus, sex och sociala roller - alltså det som jag tänkte att Jeu de rôles skulle ha som huvudtema trots mina ständiga avstickare om tvättstugor och pärlplattor - så har jag med jämna mellanrum stött på män som kallar sig radikalfeminister, och utan att riktigt kunna placera det börjat känna ett lätt obehag inför dessa. Ungefär ett sådant som man känner inför Läkare utan gränser-värvare eller juridikstudenter på SUs bibliotek.

Så småningom har jag börjat komma underfund med, vad det är som gör att jag känner en stark motvilja inför killar som uttrycker sin beundran för och medhåll med Gudrun och Tiina, och skriver saker som "Det jag mer utförligt menar kan vara feministiskt i sex är att i de flesta fall fokusera på att uppvärdera sexualiteten hos den individ/det genus/kön vars sexualitet i allmänhet värderas lägst - dvs kvinnan (i tex ett tvåsamt hetero-knull)." (här)

Det är inte egentligen de krystade formuleringarna "individ/genus/kön" och "tvåsamt hetero-knull" för att ingen ska kunna anklaga en för att vara normativ. Det är inte att han vill uppvärdera kvinnans sexualitet. Det är inte att han är intresserad av feminism och genusfrågor (genusmedvetenhet och jämställdhetsideal är sådant som jag uppskattar hos män).

Det är den inneboende självgodheten som verkar bo i alla män med samma ideologi. Det är de schyssta killarna som tycker att det viktigaste är att tjejen har det bra, eftersom män i och med sitt kön automatiskt förtrycker kvinnor. Det är killarna som dogmatiskt hävdar att "gentlemannabeteende är förtryck" och är stolta över att inte bära mina kassar. Det är killarna som skriver debattartiklar om hur män kollektivt borde se sitt ansvar och sluta förtrycka kvinnor. Och som själva är så fantastiskt duktiga eftersom de vet att de som män har en privilegiad ställning gentemot kvinnorna, och ändå arbetar aktivt för att slippa den. Det är grabbarna som först känner sig skuldmedvetna över att vara födda till vita, heterosexuella medelklassmän, och sedan inser att de kan tvätta bort sin skuld genom att bejaka sin kvinnliga, feministiska, queera sida, och önska sig mindre pengar. Och som därmed solidariserar sig med de underprivilegiade grupperna och är bättre än alla andra män.

Och självgodhet är aldrig sexigt.

Det här är inte ett angrepp personligen riktat mot oscar, som skrev citatet ovan. Jag har träffat betydligt fler schyssta killar, men det där var bara ett så bra, talande exempel.

Kommentarer

Anonym sa…
Man kunde kanske ge dessa män the benefit of the doubt och anta att de inte är feminister för att de vill vara sexiga, utan för att de faktiskt uppriktigt tror på vad de säger. Sen är det förstås lätt att bli självgod när man är god, men bättre det än att varken vara god eller självgod, n'est-ce pas?
Anonym sa…
...men visst, jag håller med i sak. Jag skulle aldrig drömma om att kokettera med min politiska korrekthet. Jag tycker bara det är lite lustigt att det är just i sexighet dessa killar förmodas brista. Ska de vara ödmjuka för att det är sexigt? Ska de kokettera med sin ödmjukhet?
Anneli sa…
Anonym: Tja, jag borde ha uttryckt mig smidigare, och ersatt "sexigt" med typ "tilltalande". Jag tenderar att överanvända just "sexigt" som adjektiv, även om det är en typiskt dum grej att göra på en blogg.

Jag tycker att det är awesome med uttalade manliga feminister som engagerar sig i frågor som rör dem. Typ pappaledighet och könsroller och sådant som man ofta hör män klaga över att feminister ignorerar. Det är ju verkligen frågor för de manliga feministerna! Det jag har svårt för är de där killarna som inte vill ha sex i missionärsställning "för att det förtrycker kvinnor" eller klagar i långa debattinlägg över den kollektiva manliga skulden.

Det känns lite holier-than-you, helt enkelt.
Anonym sa…
Ah, jag fattar. Ja, det är ju väldigt enkelt att begå symboliska handlingar som egentligen inte kräver något av en — som att knulla på ett annat sätt — och därmed befria sig från ansvaret att faktiskt behöva kämpa för förändring på riktigt.

Det där med missionärsställningen är intressant. Det verkar som att man blandar ihop metaforisk över- och underordning med att bokstavligen ligga överst eller underst. Det är ungefär lika förnuftigt som om man menade att "de fattiga i Rio" är överordnade de rika eftersom de "bor högt över alla andra".

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?