Chew tobacco like a man

Tanja skrev (för ett bra tag sedan) om tjejer som skryter om att de bara har killkompisar. Det är definitivt en kategori man har stött på med jämna mellanrum genom åren. Tjejerna som är väldigt noga med att de minsann inte är intresserade av sånt där som tjejer håller på med. Ni vet, dricka latte och backstabba varandra.

Jag tycker nästan att en ännu mer intressant kategori är tjejerna, som bestämt hävdar att de egentligen är manliga. Om inte manliga män, så åtminstånde inte-som-andra-tjejer-och-definitivt-inte-kvinnliga. Särskilt spännande blir det när det sitter sminkade tjejer med långt hår och kjol (typiskt kvinnliga attribut) och säger att de bara är kvinnliga på utsidan. (De spelar ju datorspel och tar sina konflikter rakt ut). Eller för all del tjejerna som gör sitt bästa för att se ut som tolvåriga japanska pojkar och gärna vill bli definierade som sådana också. Inte för att de är trans, men för att det är coolare att vara en japansk pojke än en svensk tjej. Jag kan inte hjälpa att det ringer en varningsklocka i huvudet. "Varning, taskig kvinnosyn!"

På samma sätt blev jag rätt arg innan jag slutade spela rollspel helt, på ett par av mina (tjej-)kompisars sätt att alltid, oavsett genre eller setting, skapa varsin manlig rollfigur, som sedan fick idka hett bögsex vid sidan om sin ordinarie verksamhet. Det hade väl varit en sak om hela poängen med rollspelet var att det är kul med yaoi, men alla de här killarna hade välutvecklade personligheter och en högre mening. När jag frågade varför det så sällan fanns några kvinnor med i historierna blev svaren antingen "för att tjejer är tråkiga att spela" eller "det går inte att skapa en kvinnlig rollfigur utan att det blir kliché". Alltså återskapar man den där bilden med den inkvoterade tjejen som finns i så många spel och böcker, och lägger alla sina intressanta historier på manliga rollfigurer. För tjejer är ju så tråkiga att spela. Och åter igen börjar det bli varning för taskig kvinnosyn.

Trots att jag blir grymt arg på tjejer, som konsekvent nedvärderar andra tjejer genom att skryta om sina killkompisar eller tala om för alla att de egentligen är 100% okvinnliga, så kan jag inte riktigt låta bli dubbelmoral i frågan heller.

När jag umgås med gamla lajvarvänner, alla tar med sig sina respektive, och vi plötsigt upptäcker att det blivit parmiddag av hela träffen, så blir jag alltid lite ledsen när jag förväntas hänga med tjejerna (och prata om relationer medan killarna gör coola saker som att leka med vapenreplikor). Jag hoppas att det egentligen beror på att jag tycker att just de här killarna är roliga att prata med, men det känns onekligen lite unket.
Jag blev grovt sårad när vi satt och pratade om att vi borde bilda en herrklubb, med cigarrer och whisky och berätta mustiga historier, och min pojkvän utbrast "Du kan ju inte vara med, då är det ju ingen herrklubb!".

Och att dricka whisky är definitivt något slags måste för att bli en accepterad del av den manliga sociala kulturen. Man kan inte sitta på herrklubb och dricka en sliskig alkoholfri drink. Alltså blir jag lite stolt när jag gillar öl eller är med och shotar.
Det är ändå ett steg närmare att få vara med och leka med de coola killarna.

Kommentarer

Xhakhal sa…
Jag tror jag läst den här bloggposten förr (seriously, så här dålig på att läsa din blogg har jag inte varit, nu läser jag bara om en massa jag läst förr och kommenterar lite den här gången >_>), men valde att inte kommentera då eftersom så mycket passar in på en irriterad Loé AD 2005, typ, och jag orkade inte säga 'det är jag personligen som har problem med kvinnor, inte alla andra' en gång till ;) Sure, jag har sagt saker om kvinnliga rollpersoner senare också, men i ärlighetens namn började det bli mest en oreflekterande vana omkring -06 -07 snarare än att vara ren ilska över det dåliga klimatet på Avidgamers/Syskonskapet och dylikt. Men jag vidhåller att den enda - enda! - gången jag blivit behandlad med respekt på ett lajv var den gången jag spelade som mest transigt och vissa -spelare- inte var säker på om jag var flicka eller inte...

Däremot har jag fått en hiskeligt taskig kvinnosyn dels av att aldrig riktigt ha passat in i tjejmönstret (varning för att låta som de förstnämnda tjejerna i inlägget) och dels av att alltid ha behandlats dels 1) uttalat som en tjej ("Jag behandlar dig så här eftersom du är flicka") och dels 2) tja, som flickor behandlas mest antar jag, och som storasyster. Det, tillsammans med hur värdekasst alla kvinnor (utom min idol Paksenarrion <3<3) framställs i fjantasy, och i rollspel av fåniga tolvåriga kvinnliga spelare (eller än värre: tonåriga -manliga- spelare) skapade ett riktigt, riktigt dåligt mönster. Så att det är svårare att göra kvinnor som inte är (eller "känns som") klyschor när man mest av allt bara vill slippa ifrån att bli sedd som något man dels inte kan gå med på att man är, och dels har förstått är -dåligt- (för allt kvinnligt är dåligt! Det säger tidningarna och TV!)... det bidrar till mönstret, om man säger så.

Så visst, en hel del av min ovilja att bygga kvinnliga fantasifigurer är säkert kopplad till faktumet att jag i många ledsna stunder, speciellt direkt efter gånger folk misstagit mig för pojke och därför behandlat mig som en människa, nästan önskat mig bröstcancer för att få operera bort helvetesköttsäckarna och se åtminstone LITE mindre ut som en [insert fult nedsättande ord för flicka här under tiden vi ändå inte är så PK längre] - men så är också just det där med kvinna det enda problem jag någonsin verkligen haft. Jag har skämtsamt förklarat att jag ett tag haft en övervikt på homosexuella rollpersoner med att "I en värld av enbart män, [för ingen vill spela kvinna] blir det ju tråkigt om -ingen- har en fånig kärlekshistoria" - yaoihomogay var aldrig ett särskilt stort intresse för min del, inte mer än någon annans romantik. Eller okej, ett litet tag lurades jag av faktumet att ingen av karaktärerna verkligen hade -bröst- i japansk shounen ai, och trodde väl lite naivt att det skulle finnas något slags brist på traditionella könsroller... men ack så jag bedrog mig :( dessutom, what's with all the rape romance? For serious, yaoi-genren, that's just not cool.
(How to write yaoi, för den intresserade.)

Anyway, back to women or something. Jag försöker inte påstå att jag är okvinnlig, jag är säkert supertjejig egentligen (fråga vilken kille som helst antar jag), men jag har aldrig lekt bra med andra tjejer i min ålder (med få undantag) och konsekvent har jag antingen haft fler killkompisar fram tills rätt nyligen och i de flesta fall fått anta en mer 'manlig' social roll i alla sammanhang, vilket förmodligen spätt på den kassa kvinnosynen ännu mer :D Yay ond cirkel. Jag vågar däremot tro att det var svårare att gräva i sitt undermedvetna innan man hunnit sakta ned och tänka efter, och under tiden man bara var arg på allting ;) Ah well alla är vi barn i början etc.
Xhakhal sa…
Hihi. Den här biten fick jag klippa bort ur slutet på min kommentar, för jag hade skrivit för långt xP Ironiskt om inte annat. Here goes:

Apropå att jag nu börjat skriva så långt att det snarare är ett osammanhängande blogginlägg än en kommentar till ett sammanhängande blogginlägg som dessutom är nästan ett halvår gammalt: jag byggde en kvinnlig rollperson för någon vecka sedan! Hon är medelålders, textilhandlare, mamma, fru och arg!
http://petstudent.deviantart.com/art/Valdis-colour-157261349

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?