Sexköp och lyxfruar

Jag sitter på ett tåg på väg till Falkenberg där jag ska på valberedningsmöte för Sverok över dagen. Det här är alltså en sån där underbar dag när jag spenderar 8 timmar på tåg (och knappt 7 timmar på plats där nere).

Tvärs över gången läser en kvinna Expressen. Idag publicerar de så märkliga saker, att jag var tvungen att leta upp det på internet.
"Sexköpslagen borde göra lyxfruar olagligt" skriver professor Bo Rothstein. Han pekar på en besynnerlig detalj i sexköpslagen som går ut på att det är olagligt att vid ett enstaka tillfälle betala för sex, men däremot inte att göra det kontinuerligt. Om man gör som rika män genom historien och håller sig med älskarinna, som man installerar i någon lägenhet, ger fickpengar och i gengäld förväntar sig sex ett par gånger i veckan, så är det alltså inte olagligt.

Om man utgår från att sexköp är att kontrollera och förtrycka kvinnors sexualitet, som lagen gör, så måste det ju vara värre att göra det på regelbunden basis än som en engångsgrej. Så långt hänger jag med i Rothsteins argumentation. Och om man ser det så att problemet med sexköp är att det inte är sex på lika villkor, eftersom den ena personen har överlägsna ekonomiska medel, så är det inte så märkligt att dra parallellen till äldre, välbeställda män med yngre, vackra hustrur.

Däremot drar Rothstein en underlig slutsats:
Att vi måste stärka sexköpslagen, så att unga kvinnor slutar bli utnyttjade av rika män i ojämställda relationer. Rothstein drar parallellen mellan prostitution och allsköns beroendeförhållanden lite för långt. Som om den gubbsjuke regissören skulle sluta ligga med sina unga skådespelare. Som om Anna Ankorna inte skulle leta upp sina miljonärer i alla fall. Som om de prostituerades ställning skulle stärkas över huvud taget. De arbetar trots allt i en branch där debattörerna översätter "service minded" (som det heter i alla andra brancher) till "utnyttjad".

Rothstein påpekar att det såklart finns relationer där parterna är ekonomiskt ojämställda men ändå verkar sexuellt jämställda, och anser att det bör bedömas från fall till fall. Svenska staten bedömer ju redan om uppehållstillståndssökandes äktenskap är av sann kärlek eller bara en täckmantel för att få komma in i landet. Alltså borde svenska staten utreda alla par som vill gifta sig trots inkomstklyftor. Är äktenskapet kärlek över klassgränserna, är kvinnan en lycksökerska eller är hon ett offer för prostitution. Det skulle staten kunna utreda.

Eller så kan svenska staten låta bli att lägga näsan i blöt, och ta till sig policyn att sex mellan samtyckande, vuxna individer inte är fel. Alltså är det dumt att försöka skärpa sexköpslagen för att hindra sexuella relationer mellan människor som har olika inkomst (eller olika kön, ålder, arbeten, bakgrund, status eller andra maktfaktorer).
Att gubbar som sitter på makten försöker att utnyttja unga tjejer utan makt sexuellt är snarare ett attitydproblem än något som staten borde utreda.

Kommentarer

Sexköpslagen är ganska uppenbart ett sätt för socialtanter att komma åt prostituerade ekonomisk-t genom att göra torskar kriminella.

Effektivare än att komma åt dem direkt polisiärt genom att göra dem kriminella (brott: förföra män att betala fÖr sex vid enstaka tillfälle utan att göra barn eller förvântas taga hand om barn de göra, medan de annars skulle "betalt" fru för att vara hemma och föda barn).

Och socialtanter ha en tendens att intet bry sig om hvarföre ngt anses som brottsligt, bara ngn blir tillräckligt nedtryckt af samhället för att ge dem en chance att tycka synd om dem.

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.