Inlägg

Visar inlägg från november, 2009

Intelligent reklam!

Bild
Nu känner jag mig lite snuvad på de perfekta julklapparna här.

Det sitter nämligen helt underbara affischer uppe i tunnelbanan, jag såg dem på Centralen häromdagen och blev helt glad. Kulturbutik.se visar upp julklappsböckerna!

Jag hade verkligen velat ge bort Kokbok för militanta köttätare till min styrelsekamrat Gotland. Jag är väldigt nyfiken på Swingers at sea - säkra partnerbyten till havs och ifall den handlar om valar eller människor med båt, och skulle nog gärna läst Herregud, jag var ju bara ung och naiv! av Judas Iskariot bara för sakens skull. Det är inte varje dag böcker väcker så mycket uppmärksamhet.

Jag var så inne i att det var perfekta julklappsböcker att jag blev riktigt besviken när jag gick in på sidan och upptäckte att reklamböckerna bara var just reklam, och inte finns på riktigt.
Det hade ju varit så himla roligt!
Lyckad PR i alla fall.

Bilderna är direktlänkade och ärligt snodda från http://boktoka.se

Metablogg

Jag gillar inte metadiskussioner, eller metabloggande för den delen. Att blogga om bloggosfären är nog det hemskaste jag vet - i alla fall sedan jag försökte ta reda på vad grejen med de mest sökta orden på bloggportalen var, och insåg att nästan alla inlägg om dem var listor på "mest sökta på bloggportalen just nu". Totalt värdelöst.

Men ibland har jag lust att dela med mig av lite rolig information, som typ vad folk söker på när de hittar den här bloggen. Och stannar på den.

Sex och lajv verkar onekligen vara en het kombo. Inklusive sökkombinationer som sexiga+medeltida+lajv eller bara lajv knulla, knullas de på lajv, sex lajv och lajv sex. Däremot blir jag lite ängslig för sökkombinationer som lajv måste man knulla. Finns det folk som är oroliga för det?
Jag vet inte riktigt vad Sverok skulle säga om att den fina spelhobbyn blir förväxlad med annat snusk i sökkombinationer som gillar att rollspel slampa heller, men underhållande är de.

Jag tycker att det är roligt att glädja …

Kreativt och utvecklande med cybersex

Hanna Fridén skrev i Expressen om cybersex förra veckan. Självklart blev det ramaskri. Att en ung kvinna går ut och skriver om chattsexet hon hade som 12-åring på ett positivt sätt fungerar helt enkelt inte, när politiker och media vill framställa internet som ett pedofilt smörgåsbord där barn blir utnyttjade på löpande band.

Det känns inte som så värst länge sedan som översexualiseringen av samhället var ett aktuellt diskussionsämne. Är det dags för backlashen nu, eller? När det är så viktigt att tala om att 13-åringarna minsann inte är några unga kvinnor utan oskyldiga barn som måste skyddas (från internet och RFSU och jag-vet-inte-allt)?

Vilken 13-åring är inte nyfiken på sex? Vilken vuxen tror att det går att hindra sin nyfikna tonåring från att sexchatta, läsa sexnoveller, titta på porr eller busringa telesexförsäljare? Om 13-åringarna är intresserade kommer de att hitta information om sex i alla fall. Och då kan man väl tycka att det är bättre att hålla på med c6 (som det hette nä…

Kärlek och erotik

Det är en sak som jag inte riktigt begriper med par som varit stadigt monogama i halva sina liv. Är det så att de lyckas vara nya och spännande för varandra varje dag? Eller gör de helt avkall på erotiken i sina liv, och nöjer sig med en lugn och slentrianmässig myskärlek?

Jag kan inte riktigt komma ifrån att se kärlek och erotik som motpoler till varandra. Erotisk laddning är det där elektriska fältet som ligger i luften runt människor som man dras till, och vill komma närmare rent fysiskt. Jag har alltid uppfattat just oförutsägbarhet som väldigt erotiskt - att ana, men inte veta, vart just den här situationen kommer att leda. Just det där spännande som gör att man vill ha mer och mer för att se vad som kommer att hända sedan.
När man kan en person utan och innan är det inte riktigt erotiskt längre. Det är inte lika spännande att kyssas när man är säker på att man får. Att stå i hissen med blodet pulserande i hela kroppen och vänta på att få komma in och kasta av varandra kläderna är …

Hej hej Sverok!

Bild
I helgen var jag på Sveroks riksmöte, och eftersom det var flera personer på mötet som sa "jag har läst din blogg" så tänkte jag att jag skulle hälsa lite till er. Och prata lite internpolitik.

Jag tycker att det är självklart att man som vald till någonting inom förbundet ska kunna stå för sina åsikter. Jag gillar inte när grupper (som ombuden, valberedningen eller förbundsstyrelsen) kör med partipiska och går ut med en enad åsikt i alla frågor. Det är fult att låtsas att man är en homogen grupp när man inte är det.

Alltså välkomnar jag förbundsstyrelsens forum där man kan snacka med ledamöterna, för att det ibland kommer upp rätt tydliga personliga åsikter. Jag uppskattar när folk står i talarstolen och säger vad de tycker, och ännu mer om de har en åsikt som avviker från gruppens.

Egentligen vill jag att ombudens röster ska registreras och offentliggöras, så att jag som röstande förening kan se att personerna jag röstade in för att de verkade vettiga verkligen var det, och r…

Centerpartiet och vänsterspökena

Vad är det med de små allianspartierna och att bli tämligen desperata såhär ett år före valet. Göran Hägglund har lekt populistretoriker och värnat om Verklighetens Folk (som jag vid det här laget är så trött på att jag funderar på att köpa hem en bag-in-box och joina rödvinsvänstern).

Och Centerpartiet är om möjligt ännu mer desperata. Var fick de plötsligt luft ifrån? Och varför slänger de ur sig en massa dumheter på löpande band?

Som det underbara uppmärksammandet av Berlinmurens fall, kampanjen "Varning för röd gubbe" - som går ut på att smutsa ner Vänsterpartiet och sprida rädsla för kommunister. Asfint. De har också satt ihop ett regeringsförslag som jag lätt skulle rösta på om det gick att rösta på regeringen. Med små röda gubbar över alla vänsterpartister så att vi direkt ska kunna se att här är kamraterna från VPK.

Det är rätt illa att folk försöker använda Ryssen Kommer som argument mot allt vänster om Socialdemokraterna. Ja, Vänsterpartiet har varit fullt av revoluti…

Jag ska aldrig mera underskatta MS Paint

Bild
När hårddisken på min trotjänarinna Selma kraschade för sjätte gången utan förvarning i vintras, och Elgigantens serviceavdelning vägrade tillhandahålla någon annan service än att installera om Windows XP, kalla det utanför garantin och kräva mig på pengar för det, fick mina datorinstesserade vänner nog. En ny hårddisk införskaffades åt mig och Ubuntu installerades. Sedan dess har jag följaktligen blivit med ett gäng open source-program som fungerar lika bra som sina proprietära kollegor. Som X-Chat istället för mIRC och Open Office istället för MS Office.

Programmen jag däremot aldrig vänjer mig vid är bildbehandlarna. GIMP (GNU Image Manipulation Program skulle jag gissa på) är ett hemskt program! Det har samma funktioner som Photoshop, och är säkert rätt bra. Men det är så inihelvete krångligt! Jag har gjort flera försök och failat på sjukt enkla saker. Som att göra en bild med en vettig text på. Eller att flytta en del av bilden och klippa in en bild från urklipp bredvid på ett sny…

Vad har omnom med saken att göra?

Bild
Jag är inte den sortens högstadievegetarian som skriker ut till alla i min omgivning att jag faktiskt inte äter kött. Förvisso kommer det upp på tapeten när jag umgås i ett sällskap som pratar om mat, men jag har inga problem med att hålla med om att ugnsstekt fläskfilé med potatisgratäng och rödvinssås är fantastiskt gott. Eller att varmkorv är underskattad snabbmat. Vi verkar vara rätt många vegetarianer som håller med om att kött är väldigt gott. Det är inte därför vi har valt att inte äta det.

Jag hatar inte köttätare. Jag har svårt att tänka mig att någon jag känner skulle hata köttätare, med motiveringen att de äter döda djur. Lite äckligt, sure, men värt att hata, nä.
Det jag hatar är däremot högstadieköttätarna. Som i regel inte går kvar på högstadiet, men tyvärr har kvar den där mentaliteten. Och måste skrika ut till alla i sin omgivning att de äter kött, för att kött är gott, och struntar i om det är dåligt för djuren eller klimatet eller hälsan eller någonting annat. Och som …

Hålla käften och vara tacksam

Bild
I finanskrisens spår, lagom till att alla Stockholms hyresrätter är sålda till folk som vill göra bostadskarriär eller prioritera sitt boende som det heter, är det dags för 89-91 års babyboom att flytta hemifrån och ta sig ut på arbetsmarknaden.

Regeringen höjer studiebidraget med 40kr nästa termin. Samtidigt sänker de prisbasbeloppet. Förra året fick vi inflationstäckning, det är inte varje år.
När Metro intervjuar ungdomar om det ler de tacksamt och säger "det är i alla fall en latte".

Centerpartiet föreslår att man ska kunna anställa ungdomar i ett år efter att de avslutat sin utbildning på såkallad ungdomslön, 2/3 av en normal minimilön. Som om det inte räckte med den stora underklassen av 11-månadersvikarier. Och som om någon tror att ungdomarna kommer att få vara kvar på arbetsplatsen när de börjar kosta skälig lön? Eller kommer att kunna försörja sig på den lönen när allt annat bara blir dyrare.
När Metro intervjuar ungdomar om vad de tycker om det ler de tacksamt och säg…

Och allting som du trodde på - det gäller inte mera!

Bild
Igår var det precis 20 år sedan Berlinmuren föll. Det är typisk sådan där historia som är så nära men ändå så långt bort. Tidningarna, TV och radio har uppmärksammat rätt ordentligt och jag har varit lite ledsen att jag inte äger någon TV. Hela grejen fascinerar mig nämligen något oerhört.

När jag började lågstadiet 1997 var DDR ett minne blott. Våra kartböcker i skolan hade Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och förenade Tyskland. Muren föll i november 89, två månader innan jag föddes. Så det är fascinerande långt bort för att ändå vara så pass närliggande historia.

Dessutom är det en liten detalj, som stör mig något så innerligt, och som jag hänger upp mig på.

"3 oktober 1990
DDR uppgår i Förbundsrepubliken och upphör att existera"

Upphör att existera? Hur kan ett land som folk har växt upp i bara upphöra att existera? Det är hela grejen som jag hänger upp mig på. Det går inte att jämföra med vår barndoms Clock-restauranger och Blåvittglass som inte heller existerar lä…

Ge mig mina två timmar tillbaka

Ibland kan man inte låta bli att bli rejält arg på alla tidstjuvar som dyker upp i vardagen och tar sig friheter. Framförallt tar sig friheten att bestämma över min tid och vad jag ska ägna den åt.

Som en föreläsare jag har på institutionen för litteraturvetenskap, som skriver ner sina föreläsningar på sådär en 11 sidor, och kopierar upp dessa i 100 ex till sina studenter. När dessa är samlade i auditoriet ställer han sig längst fram vid katedern och läser upp sina 11 sidor innantill, utan att titta upp från papperet i två timmar. Vid föreläsningens slut delar han ut de uppkopierade papperena till klassen.

Eftersom föreläsningarna till stor del handlar om att droppa namn på tyska intellektuella och deras verk, och jag inte kan stava tyska, så hänger jag inte alls med i högläsningen. Jag frågade alltså den aktuella föreläsaren om han har en pedagogisk poäng i att inte dela ut sina anteckningar förrän efteråt. Han svarade med att "om jag delar ut dem innan, så kommer ni ju bara att l…