Feel-good och förenklingar

Jag ska till jobbet imorgon och borde sova för flera timmar sedan, men jag sitter uppe och filar på intervjufrågor till mitt andra jobb, ett personporträtt till Signaler från Sverok. Jag funderar på hur politiska frågor man får ställa, vad som anses vara god ton, och är lite orolig att det som egentligen förväntas av mig är ett feel good-reportage.

Saker blir sällan särskilt roliga när det ska förenklas och skrivas feel-good. Å andra sidan kanske det är vad målgruppen vill ha? Vilken är målgruppen? Vad är syftet? Får jag välja själv eller ska jag gå på mina fördomar?

För ska jag gå på dem så blir det feel-good och förenklingar. Jag gillar inte när folk förenklar saker.
Jag har följt bloggdiskussionerna om Elin Woods golfklubbejakt och Tigers affärer. Tanja skriver och länkar vidare till ett gäng, för den intresserade. Det jag fastnade på var folket som förespråkar öppna relationer men är noga med att fördöma otrohet. Som Niklas Hellgren skriver:
"Vantrivs man med parsamheten får man bita ihop, omförhandla förhållandet eller avsluta det, inte gå bakom ryggen på sin/sina partner."

Jag har hört relationsanarkister/folk med öppna förhållanden/polymänniskor säga det där rätt många gånger. "Omförhandla då!", "Bit ihop eller omvandla förhållandet", "Bli poly, raring!"
Och trots att jag själv rätt länge har hatat monomänniskor som säger "ni gör det för enkelt, tänk på verkligheten, svartsjuka och sånt", så får jag lust att klaga och säga "det är inte så enkelt!".
It takes two to tango.

Om jag bestämde själv, så skulle vi kanske ha lite mer privatliv, kanske egna rum, ett öppet förhållande. Men vi är två i mitt förhållande, så jag har en person till att rätta mig efter, som inte är beredd att öppna sitt hem för en massa random älskare, vilket jag kan förstå.

Och de där omförhandlingarna får man göra varje dag. De ständiga kompromisserna om disk, inköp av toapapper, nöjen, räkningar, tider, släckta lampor, jobb, uppskattning, studier och älskande. Jag kan inte bryta min del av avtalet när det kommer till hur vi betalar räkningarna. Jag kan inte bara bryta min del av avtalet när det kommer till hur vi inte har sex med andra heller.

Bit ihop, omvandla, vara otrogen eller avsluta. Inget av alternativen fungerar. Vissa är dåliga, andra bara inte genomförbara.

Jag tycker om er relationsmänniskor som inte skriver feel-good-inlägg.
Men förenkla inte monogami heller. Det är mycket svårare än det verkar.

Kommentarer

Niklas sa…
Jag tycker att du har alldeles rätt i att (om)förhandlandet sker varje dag, och så är det säkert oavsett relationsform. Själv förespråkar jag ingen av dem, utan ser dem som personliga val. Valen kan vara mer eller mindre överlagda, liksom förhandlingarna kan vara alltifrån mer eller mindre vänliga samtal om diverse eftergifter till fullt krig. Jag rekommenderar nog bara en enda sak, och det är att prata - mycket. Som min gamle terapeut brukade säga: Människan är en talande art - det vore synd att inte utnyttja det.
pussypower sa…
Förhandling och omförhandling är bl.a. det som leder ett förhållande framåt. Fanns inte det skulle relationen vara tråkig! Har levt mono i många år men lever mer poly nu, det är friare men innebär också ansvar gentemot flera. Men det är schysstare mot alla på det sättet än att gå bakom ryggen på folk.
Trevlig blogg!

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det