Vanilla ice ice baby!

Sist jag försökte diskutera med folk på BDSM-communityn Darkside lyckades folk dra slutsatsen att jag är mer än lovligt vanilj (alltså utövare av konventionellt sex utan rep och piskor och liknande), utifrån min åsikt att det inte är artigt av främmande män att kalla mig för fröken.

Jag tänker inte sluta tycka att det är felaktigt att använda 1800-talstitulering utan vidare i samtal med främmande människor. Om man nu inte förespråkar 1800-talets syn på könsroller och titelhierarkier egentligen, är det närmast rollspel att börja med det.

Om man verkligen tycker att man som dominant man har rätt att kalla unga tjejer för fröken (eller slyna för all del) utan samtycke, så förespråkar man ju verkligen 1800-talskönsroller. Och då är jag kanske bara för vanilj när jag inte accepterar det.

I sådana fall är jag stolt och vanilj.
Och då kanske det motiverar det här tröjtrycket, som jag har varit sugen på en tid.

Annars kanske det bara är så att jag har lust att göra ett statement av min sexuella identitet på samma nivå som killarna som brölar om att de ska ha tröjor med texten "stolt straight!" på. Då kan jag i alla fall lugna mig med att majoriteten av de som ser mig ha den på mig (och själva är vanilj) tror att jag bara gillar glass.

Kommentarer

Jag tycker det är så intressant att vanilj så lätt menas/uppfattas som förolämpning, nåt dåligt, att man är fantasilös och nästintill frigid. Det är väl som monogami, gissar jag, om man gillar defaulten är man kass, oupplyst och ett får.
Anneli sa…
Det handlar nog mycket om kontexten. Umgås man med ett gäng polyfolk som pratar om gruppsexorgier är det kanske inte konstigt att man tycker att "mono" känns som något förolämpande. På ett BDSM-community är det lite samma sak med "vanilj".

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det