Inlägg

Visar inlägg från januari, 2010

En liten hen-uppdatering

Ibland blir jag rätt arg på människor i min bekantskapskrets som kallar mig för hen. Att omnämna alla människor med ett könsneutralt pronomen oavsett de vill det eller inte, kan man antingen tolka som konsekvent språklig aktivism eller som att inte respektera andras könsidentitet.

Om jag har valt att definiera mig som en kvinna, se ut som en kvinna och vara helt nöjd med att refereras till som hon, är det inte förvånande att jag kan känna mig trampad på tårna av att bli kallad för hen. Från människor som ifrågasätter hela tvåkönsmodellen och det heteronormativa tänkandet accepterar jag det gärna, jag gillar konsekvent aktivism, men när det kommer till gratisradikaler som mest vill säga hen om alla för att det är häftigt betackar jag mig gärna.

Tidskriften FUL tillhör å andra sidan den kategori av hen-användare som tänker och problematiserar. Det gillar jag! Alltså är det rätt schysst att de gått i svaromål mot Magnussons krönika häromdagen.

Jag funderar för övrigt på om inte attityderna …

Könsneutralt språk är inte att göra en höna av en fjäder

Jag brukar skriva om ordet hen. Nu hade jag tänkt att jag skulle lämna det ifred lite, men när en bloggdebatt om ordet sammanfaller med att jag skriver uppsats i språkvård, kan det vara värt att ta upp det igen. (Diskussionen: Lisa Magnusson, Elin Grelsson, Tanja Suhinina)

Och då måste jag få inleda med föga konstuktiva "Lisa Magnussons krönika är tamigfan något av det sämsta jag läst!", och då har jag diskuterat just "hen" med många. Hon inleder med idiotargumentet "Hen betyder höna på engelska" och uttrycker (också föga konstruktivt) sin avsky för ordet.

Poängen är att Lisa Magnusson tycker att om man ska försöka utplåna skillnaden mellan hon och han, så kan man ju lika gärna utplåna alla andra beskrivande adjektiv eller personliga pronomen också. Eftersom det är dumfeministiskt att använda samma pronomen om både män och kvinnor. Lisa tar också upp att franskan (som har maskulinum och femininum istället för svenskans neutrum och utrum) är ett jämställt sp…

Dagdrivande och hemmafruar

Bild
I somras tog ett stort gäng ungdomar, födda 1990, studenten, och släpptes officiellt ut i vuxenlivet mitt under brinnande finanskris. Det har klagats och problematiserats om oss sedan dess. Inga jobb, inga bostäder, och dagens bortskämda ungdomar som bara vill bli idolstjärnor och inte ha skitjobb, etc.

När samhällsanalytikerna tittar på vad som ligger i tiden, konstaterar de att ungdomarna under 2010-talet kommer att bli mer familjeinriktade och konservativa, och mindre individualistiska och karriärhungrande. Tydligen vanligt under lågkonjunktur.

Jag undrar om det är för att jag är student, med en stadigt kommunalanställd mamma och en stadigt sjukpensionerad pappa, som jag inte känner mig så drabbad av konjunkturen och om det är därför som jag ställer mig så frågande till saker som poppar upp i min omgivning. Som när människor jag gått gymnasiet med plötsligt blivit hemmafruar i Schweiz, eller förlovat sig med 20 år äldre byggjobbare.

En av sakerna min mamma alltid varit noga med i min…

Teorin om kärleksburkarna

Bild
Det är hösten 2005 och Anneli står på järnvägsbron i Flemingsberg. Det är ingen särskilt spännande bro, men de står där varje dag. Det är Anneli, som kallas Scarecrow, och Sakito. Sakito har alldeles vit hud på halsen och plattar sitt hår ett par timmar varje dag. De pratar om vampyrer och relationer, tecknar och lyssnar på Sonata Arctica tillsammans.

Den här dagen pratar de om kärlek.
Först i efterhand inser Anneli vad hon säger. Långt senare inser hon att hon kanske har en poäng.


"Jag tror egentligen inte att det är någon skillnad på olika sorters kärlek. Sådär kärlek till föräldrar och till kompisar och till pojkvän eller så. Det är som en gyllene, rätt trögflytande glittrig smet. Och så häller man ned den i olika burkar - en burk för varje person. Det är egentligen bara etiketten man sätter på burken som talar om vem den hör till."
Sakito protesterar.
"Det kan väl inte vara samma?!"
"Jo, fast man har olika etiketter på burkarna. Såhär familjeburkar och kompisbur…

Jag hatar män

Bild
Det är väl förvisso inte helt sant att jag hatar alla män. Men en viss sorts killar har jag verkligen så galet jävla svårt för. Ni vet de bröliga antifeminist-killarna.

Inte snubbarna som på allvar sitter och säger "någon måtta får det vara med jämställdheten, tillbaka till spisen kvinna!". Dem finns det liksom inte så mycket att göra åt och de är ofta i sorglig minoritet (även om de hörs rätt mycket i kommentarsfunktionen på kvällstidningarnas webbupplagor). Alltså står jag ut med dem.

En kategori jag däremot inte står ut med är killarna som är "för jämställdhet emot feminism". De som tycker att feminismen är för ensidig för att den fokuserar på kvinnors underläge gentemot männen och inte på männens underläge gentemot kvinnorna. De som säger att ordet feminism gör dem så avtända på feminism att alla kvinnor borde förstå att det inte är gångbart med ett ord som så uppenbart riktar sig till kvinnor. (Till skillnad från yrken som brandman, läkare och talman som kvinnor…