Könsneutralt språk är inte att göra en höna av en fjäder

Jag brukar skriva om ordet hen. Nu hade jag tänkt att jag skulle lämna det ifred lite, men när en bloggdebatt om ordet sammanfaller med att jag skriver uppsats i språkvård, kan det vara värt att ta upp det igen. (Diskussionen: Lisa Magnusson, Elin Grelsson, Tanja Suhinina)

Och då måste jag få inleda med föga konstuktiva "Lisa Magnussons krönika är tamigfan något av det sämsta jag läst!", och då har jag diskuterat just "hen" med många. Hon inleder med idiotargumentet "Hen betyder höna på engelska" och uttrycker (också föga konstruktivt) sin avsky för ordet.

Poängen är att Lisa Magnusson tycker att om man ska försöka utplåna skillnaden mellan hon och han, så kan man ju lika gärna utplåna alla andra beskrivande adjektiv eller personliga pronomen också. Eftersom det är dumfeministiskt att använda samma pronomen om både män och kvinnor. Lisa tar också upp att franskan (som har maskulinum och femininum istället för svenskans neutrum och utrum) är ett jämställt språk, men att franska kvinnor ändå inte är jämställda männen.

Problemet är, att Lisa Magnusson helt har missat poängen.

När det kommer till franskan, så är det mest dumt eftersom det är en sammanblandning mellan grammatiska och semantiska genus. Att merde är ett feminint ord som betyder skit, betyder inte att kvinnor i Frankrike allmänt betraktas som skit. Att dörren är en hon och klockan är en han är rent grammatiska skillnader och totalt irrelevant för diskussionen. Då kan vi dessutom tillägga att svenskan rent grammatiskt redan har ett hen, i och med att vi gått från ett tregenussystem (som i ryskan) till vårt nuvarande med den och det.

Sedan, så uppfattar i alla fall jag att det är att skjuta bredvid målet att prata om utarmning av språket genom att komplettera det med ännu ett personligt pronomen. Rent språkpolitiskt, om man tittar på språkvården, är det här med hur man skriver könsneutralt i tredje person singular en rätt svår och omdiskuterad fråga.
"Väljaren beslutar vilket parti han eller hon/väljaren/den/vederbörande/h-n/hen ska rösta på." Svaret är inte enkelt. Ett flertal förslag finns och de flesta är undermåliga. Språknämnden rekommenderar att använda den, men rätt många (inklusive jag själv) är rätt obekväma med att använda det om människor.

Jag har inte uppfattat att några större grupper av språkbrukare som förespråkar ordet hen är motståndare till han och hon. Däremot finns det ett uppenbart behov av ett pronomen som inte är könsbundet. För när könet är okänt, irrelevant, eller för folk som har en växlande eller obestämbar könsidentitet. Bland annat. Att ignorera det behovet genom tvärsäkra idiotformuleringar som "den mest idiotiska uppfinningen sedan Kalles kaviar med banansmak" är rent respektlöst. Att som andra hävda att "hen är en skrivbordsprodukt och ingenting annat" skulle jag kalla omedvetet, eller rentav ignorant.

Så nästa gång någon känner för att tvärsäkert dissa ett språkbruk utan att ha torrt på fötterna, hoppas jag att hen kan göra det någon annanstans än i rikstäckande media.

Mer om hen-diskussionen och könsneutralt språk från min sida här, här och här.

Kommentarer

Elin sa…
Well spoken!
Johan sa…
"Språknämnden rekommenderar att använda den, men rätt många (inklusive jag själv) är rätt obekväma med att använda det om människor." - Varför det? "Människa" är bara en social konstruktion som vissa klumpar av atomer använder om liknande klumpar av atomer. //Naturvetarn
Anneli sa…
Det är ju just de sociala konstruktionerna som är intressanta! Huruvida vi består av atomer eller inte är jag faktiskt fullständigt likgiltig inför. //Humanisten
finska seder:

- att sammanfatta "han" och "hon" i "hän"

- att intet låsa dörren om natten

gissa hvilkendera denne hemlöse icke-feminist uppskattar mest af de två?

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.