Värsta inflationen

När jag var liten och fyllde år brukade farmor skicka en hundralapp i ett kuvert. Då var man riktigt rik i veckor framöver och spekulerade om alla dyra och coola saker man skulle kunna köpa för de där pengarna. Jättebra färgpennor eller världens största godispåse eller en Hula Hula-Barbie eller något.

När jag gick på gymnasiet och fick en femhundring var det lite samma känsla. Jag har massa mer pengar än vanligt och kan fika, shoppa och gå på bio obegränsat! Livet leker!

Och nu när jag har flyttat hemifrån är det som om det plötsligt råder enorm inflation. Marknaden bara rusar och pengarna är mycket mindre värda än när jag var sex år gammal. Så nu när jag har fått pengar i födelsedagspresent av min pappa och farmor så är det nästan lite otäckt.

Jag skulle kunna handla någonting praktiskt för dem, som kurslitteratur, men det räcker de inte riktigt till. Eller en ny kappa, men det behöver jag inte. Jag skulle kunna köpa nya klänningar men det är väl mer än lovligt dekadent att lägga så mycket pengar på det. Eller så skulle jag kunna ta med mig min pojkvän till Berlin och lägga dem i högen med sparpengar dit, men då är de ju plötsligt reducerade till en liten piss i havet av pengar som behövs för att resa någonstans, och det är ju dumt när det är så mycket! Samma sak om jag ser dem som en tredjedels månadshyra.

Så det är svårt, det här med inflation. Jag önskar verkligen att mina pengar kändes lika stora och speciella som när jag var sex år, men det är svårt att hitta någonting riktigt stort och speciellt att göra av dem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.