Inlägg

Visar inlägg från februari, 2010

En man i byrån

Bild
I antologin "F-ordet", som jag köpte på bokrean häromdagen och som väl var värd sin femtiolapp, skriver Boris Benulic om machomän och sex. Benulic konstaterar att muskulösa män får mera sex än mjuka män, och irriterar sig på att kvinnorörelsen inte säger ifrån när män ska kastreras genom att bära mjukisbyxor och kånka runt på barn för att verkligen förstå hur det är att vara kvinna.

Helt enkelt, machomän med muskler har mera sex och fler lösa förbindelser än män som inte är macho. Kvinnor protesterar inte när deras män femininiseras, men samtidigt ökar försäljningen av dildos. Kvinnor vill ha oförställda knull, och kan bara få det av machomännen. Lite så. Tydligen.

Jag tolkar det som att Boris Benulic mest irriterar sig på den nya mansrollen och idealiserandet av känsliga killar. Och tycker synd om de stackars killarna som lärt sig att man måste prata känslor, tända rökelse och ge henne oralsex i två timmar först innan det kan bli penetrationssex av. Så att tjejens lust och nj…

Jag hatar Ted Gärdestad

Den här kom upp i vår blandade spellista på Spotify och jag kände mig tvungen att än en gång spy galla över den.

Jag såg i tidningen
att nu finns det en chans
för mig att åka billigt utomlands.
Det är bra för mig,
men synd om dig (mhmm)
För om jag ser dig le,
mot nån annan kis,
tar jag planet till Paris
Jag bor på hotell
för en kväll, skyll dig själv!

Jag tänker hoppa, ner från Eiffeltornet
om du sviker mig
för jag ska hämnas, om jag lämnas
ensam utan dig.
Jag tänker hoppa, ner från Eiffeltornet
om du lurar mig,
men jag hoppas att jag stoppas
i hissen upp av dig.

Det är väl ganska klart,
att du är populär.
Men det ställer bara till besvär.
Jag blir förbisedd, vilseledd (mhmm)
Du vet att jag begär, en liten bagatell,
jag vill ha dig för mig själv.
Var beredd på allt, och framför allt
Ta det kallt

Jag tänker hoppa, ner från Eiffeltornet,
om du sviker mig.
För jag ska hämnas om jag lämnas
ensam utan dig.
åååh ja hoppar, ner för Eiffeltornet,
om du lurar mig.
Men jag hoppas att jag stoppas
i hissen upp av dig.

Allvarligt t…

Färgskala för reklambranchen

När man läser bild på högstadiet lär man sig sånt där som färgskalan. Grundfärgerna är blå, röd och gul och däremellan finns nyanser som gröngul, gulgrön och rödlila.
Hos frisören finns inga gulgröna nyanser, men däremot extra ljus honungsblond och mörkt askblond, mahogny och cendré.

Och på kläder! På kläder finns det alla möjliga roliga färger. Som på den här sidan med hoodies.
De följer inga färgskalor jag tidigare lärt mig. De är i natur, royal, bordeaux, aska, bränd orange, iron, burgundy, choklad, stålblå, buteljgrön, ljus grafit, safety orange, mellanljusblå, sotröd, körsbärsröd, skogsgrön och antracit.

Och visst låter det lite mer spännande så än med ljus rödlila?

På buss 179 är det jag som är annorlunda

Bild
Jag tänker sällan på det här med etnicitet, och när jag gör det nuförtiden är det nästan alltid på buss 179 mellan Spånga och Kista. Den passerar Tensta och Rinkeby på vägen, och det är få gånger jag känner mig så märkligt exotisk och främmande, på samma sätt som jag uppfattar hela omgivningen som just exotisk och främmande, som då.

Tensta Centrum ligger 5 minuter med buss från Bromsten, där jag bor. Vi ingår i samma, Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. Men jag har nog aldrig mött på sådan segregation, som jag upplever när jag promenerar runt i Tensta. Vilket händer ibland eftersom det, jämte Spånga, har mitt närmaste bibliotek, och lite annat.
I Tensta har 85% av de boende utländsk bakgrund (antingen utrikes födda själva eller med två invandrade föräldrar), jämfört med 35% i Bromsten. Hälften av invandrarna i båda stadsdelarna kommer från Asien, men i övrigt är det skandinaver (finländare) i Bromsten och afrikaner i Tensta. (statistik från Stockholms stad)
Och det är en sådan otrolig sk…

Introducerar: Ma vie en rose

Bild
Ni vet den där modebloggen jag gnäller om ibland och skulle vilja ha?
Nu är den här!

Tanken är att det ska vara uppenbart att Ma vie en rose är ett komplement och en systerblogg till Jeu de rôles (därav ännu ett obegripligt namn på franska). Ett ytligt och vackert komplement där jag får leka Anneli från Montmartre och prata om röda läppar, kakor och klänningar hur mycket jag vill.

Jag hoppas att ni kommer att tycka om den:
http://jeu-de-vie.blogspot.com

Tregenussystem eller bara könsneutralt?

Jag kanske borde tycka någonting om att Sensus valt att införa ett tredje alternativ när deras anställda ska välja pronomen om sig själva. Numera kan man alltså be att kallas hon, han eller hen. Och det är väl bra, för dem som faktiskt tycker att det känns bäst så.

Det som jag tycker är märkligast, är att hen liksom förlorar sin roll som generiskt pronomen när man gör på det här sättet. Om jag kan välja mellan att vara han, hon eller hen, är det svårt att referera till "vem som helst" som hen, och förvänta sig att alla han eller hon inte ska känna sig utelämnade. På samma sätt som kvinnorna på 1970-talet började påpeka att de inte kände sig inräknade generiska han.

Olle Josephson påpekar också den skillnaden i måndagens språkspalt i SvD. Att Sensus inte tar bort två kön utan inför ett tredje.

Jag önskar bara att jag kunde bemöta det här med att hen-förespråkarna önskar sig ett tredje kön också. Men jag har inte kommit fram till vilka som ingår i Josephsons "queerfolket&qu…

Respekt, mannen!

Bild
Ibland upptäcker jag det här med att den akademiska världen faktiskt rymmer en hel del prestige, och att det är viktigt att se upp till sina företrädare på rätt sätt.

Just nu läser jag Tradis och Funkis av Ulf Teleman. Teleman är en sån där namnkunnig människa som haft en massa uppdrag och är erkänt kunnig. Och Teleman älskar förra generationens nestor, Erik Wellander. Ibland lite överdrivet mycket, kan jag tycka. Som i det här stycket:

"Wellander var en vältalig representant för dessa kritiker (1939:738) när han anklagade ungdomen för att vara de största syndarna:

De mera begåvade och livaktiga vantrivas snart med detta andliga stillastående, bryta sig ut ur gruppens alltför bekväma språkgemenskap och vandra vidare på egna vägar, men många stanna kvar i loj likgiltighet och bilda det stora flertal av språkligt outvecklande, som lämpligen skulle kunna kallas de språklata. Den språklättja, och det här är fråga om, visar sig icke i fåordighet eller tystlåtenhet utan i ett onyanserat,…

Det är inte staten...

När folk på allvar skriver insändare till DN om den ociviliserade och barbariska staten Turkiet där två män sitter åtalade och riskerar livstids fängelse för att ha begravt en 16-årig kvinnlig släkting levande, så undrar jag verkligen om de kan skilja på stat och person.

Eller är det så att Sverige också är barbariskt och kvinnofientligt, med tanke på hur många kvinnor här som blir mördade av sina sambos eller ex varje år?

Valfrågor, bitte

Nu börjar Facebook bli medvetna om att det är val igen i september. För första gången har jag rösträtt i ett riksdagsval, och det har jag haft ångest över sedan jag fyllde 18, åtminstone. Jag har RSVPat till eventet "Riksdagsvalet 2010" och uppgett att jag tänker rösta - inte för att jag tror att någon bryr sig egentligen om att jag anger att jag tänker rösta på Facebook, men för att det känns bra att ha tagit det steget i alla fall.

Nu efterlyser jag bara lite partipolitik.
Ideologiskt vet jag var jag står, men att inte ha det konkret förankrat är ju att köpa grisen i säcken om något.Hör ni det! Partipolitik! Hej Lars och Maria och Mona och Peter, Maud och Göran och Fredrik och Jan. Nu har ni en unik chans att tala om för mig som förstagångsväljare varför jag ska rösta på just er. Ni ska inte tala om för mig på vilket sätt motståndarsidan är verklighetsfrånvända eller olämpliga, och ni ska strunta i att göra fastighetsskatten, snökaoset eller pensionerna till centrala valfråg…

Vila i frid, "Rip"

På tal om språk förresten, så finns det ett uttryck som jag reagerar starkt på varenda gång jag ser det. Som stör mig in i märgen och gör mig om inte fly förbannad så kliande irriterad och jag får lust att skrika högt.

Rip.

Det dyker alltid upp i sorgliga sammanhang, ibland mer och ibland mindre. Nu hittade jag det när jag läste bloggkommentarer om den här olyckan. En farbror som gjorde den härliga missen att tappa sin mobiltelefon på spåret på Centralen i tisdags, och som då i rusningstrafik ger sig ner på spåret för att hämta den. (kombinationen äldre, tåg och mobiltelefoner verkar farlig). Och hur som helst måste ju åtminstone någon bloggare citera hela SvDs artikel och kommentera att det är ett ganska onödigt sätt att dö på att bli påkörd när man försöker plocka upp sin mobiltelefon.

Och då kommer det!
"Jag tänker mest på de anhöriga. Rip"

Och det där händer varje gång. Den store fantasyförfattaren dör, bloggarna skriver Rip. Någons mamma dör, kompisarna skriver Rip. Politike…

Språkvård på hög nivå

Strax före midnatt bryter en irc-diskussion ut, om vad Oompa Loompas egentligen heter på svenska. Nörd som jag är måste jag fråga vad Språknämnden skulle anse om detta, och drar upp det i min statusrad på Facebook. Och allvarligt talat, jag älskar mina kursare!
En kvart senare har vi standardiserat det till ompalompier, med tillägget att man av ideologiska skäl borde stava det åmpalåmpjer, för att låta bolsjeviksvenskan vakna upp och låta vårt offentliga språk bli roligare än en gång.
Åmpalåmpjer i alla stater, förena er!

Språkvård är rätt spännande. Just nu läser jag Tradis och funkis av Ulf Teleman, där det just framstår sådant som att stavning i början av 1900-talet var ideologisk grej. Nystavarna som låg till vänster ville slopa hv, fv, dt, ett par till fåniga och talspråksfrämmande rättstavningsregler, och pluralböjningarna av verben. Några ville för all del gå så långt som till en helt ljudenlig skrift, med ord som Svärje. Bolsjeviksvenska, skälldes den varianten för. Onekligen lit…

En femme fatale är ingen genderbender

Bild
Just nu sitter jag och försöker ta mig igenom Karin Milles, Eva Ersons och Ann-Catrine Edlunds bok Språk och kön. Tyvärr växlar den mellan att vara Ta betalt-radikalfeministisk och att klappa läsaren på huvudet på ett ganska obehagligt sätt. Jag misstänker att syftet är att vara lättillgänglig, och boken innehåller en del intressant, men just sättet den framställer heteronormativitet, män och kvinnor på är rätt störande.

När författarna pratar om sexuellt avvikande beteende (alltså från normen), känns deras generaliseringar om verkligheten väldigt mycket snävare än vad jag uppfattar den. De analyserar en studie som jämför hur mänsklig fortplantning beskrivs (spermien som atlet och ägget som erövras och penetreras) genom att konstatera att "en riktig man är aktiv, en riktig kvinna är passiv". Sedan föreläser de om hur kvinnor hålls på plats av rädsla för att bli kallade för hora, som alltså inte heller är en riktig kvinna eftersom skällsordet antyder att hon är sexuellt aktiv…

Dagens outfit

Bild
Idag har jag blivit vuxen, tydligen. I alla fall har jag fått mitt livs första pensionsbesked. Det var inte mycket, men tydligen är mitt studiebidrag pensionsgrundande så tretusen kronor kan jag i alla fall vänta mig att få utbetalt när arbetsmarknaden har tröttnat på mig. Det kändes galet vuxet, i alla fall. Det oranga kuvertet, liksom. Jag tror att jag nästan är att räkna som en fullvärdig samhällsmedborgare nu. Nästan i alla fall.

Dagens outfit består alltså av en grå morgonrock tillhörande min sambo, kombinerad med accessoarer i den alltid lika trendiga färgen orange.

En sak förresten som jag aldrig fattar med modebloggare... går de verkligen runt med klackskor på trägolven inomhus? Eller tar de bara på sig sina schysstaste heels när det är dags att fota? Alla jeans och t-shirt blir ju snyggare av ett par högklackade skor... men varför gå runt i sådana inomhus?

Min klädsel är ingen samhällsfara

Bild
(till Metros insändarsida)

Jag känner mig hedrad.
Tänk att, år 2010, så många herrar lägger energi på att i rikstäckande media diskutera vad jag får ha på mig och inte. Det är ju fantastiskt!

Tydligen är det viktigt att jag visar min mun och näsa när jag är ute på gatan, men att jag döljer mina bröst när jag badar. Och nu när ni dessutom börjar diskutera ifall det är farligast för samhället om jag är täckt från topp till tå, eller oklädd. Som sagt, jag känner mig hedrad över att min kvinnliga kropp och klädsel får så mycket uppmärksamhet.

Jag måste bara få påpeka en sak, som kan tyckas vara relevant för debatten. Min kropp är min egen, och upp till mig att bestämma vad jag ska göra med. Min klädsel har jag rätt att välja själv, och det är att kväva min yttrandefrihet och min integritet att ropa om förbudmot såväl niqab som korta kjolar eller för höga kängor.

Jag vet, att andras kläder som man själv inte vill bära, ofta framställs onyanserat som farliga, hot mot hälsan eller mot den allmänn…

Den Perfekta Partnern

Bild
Egentligen är det sjukt orimliga krav som det här samhället tenderar att kräva att vi ställer på våra partners. Det märkliga är att de orimliga kraven räknas som helt naturliga och att vi förväntas leva upp till dem. Men allvarligt.

Enligt mononormen ska en bra partner vara följande:

En god vän som man kan prata med om allt, känner en utan och innan, alltid lyssnar och ställer upp och tar hand om en som goda vänner gör.En smärtfri medboende som delar ansvaret för hushållssysslorna, inte ignorerar dig men samtidigt ger dig lagom mycket personligt utrymme och integritet.En spännande älskare som är bra i sängen och varierad så att ert sexliv inte blir långtråkigt. Dessutom gärna romantisk, ständigt attraktiv och attraherad av dig, trogen och passionerad.Allt detta och gärna mer i en och samma person!
Snacka om att det känns som att det känns svårt att vara Den Perfekta Flickvännen ibland.

Parlez-vous anglais?

Bild
Jag är lite skuldmedveten över min låga uppdateringsfrekvens, men den beror mest på att jag försöker vara skötsam och ta mig igenom en 200 sidors lunta vid namn Language Policy, tillika min första engelskspråkiga kursbok.

Häromdagen satt jag och läste en tråd på Likströms forum om just engelskspråkig litteratur, och engelska i allmänhet, och märkte till min förvåning hur många människor som har svårt för att begripa det här med att engelska är ett främmande språk för majoriteten av alla svenskar. Att vi hör det på tv dagligen gör oss inte till stimulerade och varierade talare.

Tydligen är det lite skämmigt att vid 20 års ålder föredra att få undertexter på engelskspråkig film, översatt kurslitteratur och en sammanfattning på svenska istället för att gå direkt på engelska wikipedia. Trots att det är allmänt erkänt på senare år att det är lättare att ta till sig information på sitt modersmål. Och att vi svenskar förvisso är bra på engelska men gärna överskattar vår egen förmåga.

Jag är int…