En femme fatale är ingen genderbender

Just nu sitter jag och försöker ta mig igenom Karin Milles, Eva Ersons och Ann-Catrine Edlunds bok Språk och kön. Tyvärr växlar den mellan att vara Ta betalt-radikalfeministisk och att klappa läsaren på huvudet på ett ganska obehagligt sätt. Jag misstänker att syftet är att vara lättillgänglig, och boken innehåller en del intressant, men just sättet den framställer heteronormativitet, män och kvinnor på är rätt störande.

När författarna pratar om sexuellt avvikande beteende (alltså från normen), känns deras generaliseringar om verkligheten väldigt mycket snävare än vad jag uppfattar den. De analyserar en studie som jämför hur mänsklig fortplantning beskrivs (spermien som atlet och ägget som erövras och penetreras) genom att konstatera att "en riktig man är aktiv, en riktig kvinna är passiv". Sedan föreläser de om hur kvinnor hålls på plats av rädsla för att bli kallade för hora, som alltså inte heller är en riktig kvinna eftersom skällsordet antyder att hon är sexuellt aktiv. Kapitlet om homosexualitet och språk (jag huttrar över att det ens behöver ett eget kapitel!) diskuterar heterosexuella mäns sätt att manifestera sin egen manlighet genom att nedsättande kalla andra män för bögar när de gör "kvinnliga" saker som att diska eller ta hand om sina barn.

Allvarligt talat, så tror jag att det är att göra det väldigt mycket för lätt för sig, att analysera kvinnors underordning och de villkor som unga kvinnor lever under, genom att helt enkelt påstå att män ska vara sexuellt aktiva, kvinnor passiva, och att männen håller kvinnorna på plats genom att kalla oss för horor och slampor när vi inte beter oss som vi ska.

Och på tal om att bete sig som man ska, så får jag ofta under läsningen bilden av att det räcker med att som tjej vara sexuellt initiativtagande för att man ska utföra en könsöverskridande och dekonstruerande handling. Som om att jag hånglade upp en man skulle göra mig mindre kvinnlig. Som att mitt sexuella begär gentemot personer av det andra könet skulle vara ett upplösande av könsrollerna i sig, då jag tar fokus från min egen kropp som objekt och istället visar lite handlingskraft.

Och jag är säker på att det är svårare än så att ifrågasätta och överskrida könsrollerna. Om det nu är för att de är fasta kategorier man inte kan göra så mycket åt, eller om det är för att kvinnor har större handlingsutrymme nu än för 100 år sedan, är inte så intressant att reflektera över. Men jag tycker att det är väldigt tråkigt när en lärobok som aktivt arbetar med ett genusperspektiv ska måla in unga kvinnor som gillar att dricka öl, ha sex och se på sport i ett hörn, och se till att de framställs som ifrågasatta och smädade.

Det är som när tonårsbrudarna tror att de måste må dåligt för att alla tidningar talar om för oss hur deprimerade vi är. Det blir inte ett dugg bättre av att i all välmening reproducera sådana bilder.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det