Inlägg

Visar inlägg från mars, 2010

Nej snälla, rädda inte Slussen

När vi stockholmare har tråkigt och det är nyhetstorka i stan, brukar vi ägna oss åt attrasa över något av de nya projekt som de styrande vill dra igång för att förstöra vår stad ytterligare (för vi har inte glömt Klarakvarteren!). Det kan vara badringar i Riddarholmsfjärden, hemska skyskrapor vid Norra stationsområdet, stora glasbibliotek som skulle sätta Asplunds rotunda i skymundan, eller för all del den sedan många år planerade helrenoveringen av Slussen.

När biblioteksombyggnaden var på tal tyckte jag att det verkade tråkigt att förringa den vackra rotundan. Den är trots allt sjukt pampig. Sedan, när kulturborgarrådet meddelat via sin blogg att det inte skulle bli något nytt bibliotek försökte jag mig på att plugga på det nuvarande stadsbiblioteket. Och ändrade uppfattning. Rotundan suger. Det är lyhört, bilbullret utifrån hörs med icke önskvärd tydlighet, och det finns inga avskärmade platser. Tyvärr. Så nu är jag lite besviken över att vi inte fick ett nytt bibliotek.

Gällande T…

Etikettpoliser igen

Magdalena Ribbing är verkligen en av mina stora favoriter! Så belevad, formell och korrekt, och ändå är hon så underhållande spydig och bra på att ta död på alla tramsiga etikettsregler som folk har fått för sig att de ska följa bara för att det "ska vara så".

Tyvärr envisas ju folk att skriva till spalten bara för att visa upp sin egen fina etikett. Som dagens härliga där någon undrar hur hen ska påpeka för värdinnan att det är fel att äta en fast förrätt med sked, eftersom vi i det här landet blivit uppfostrade till att göra det med kniv och gaffel. Dessutom torde maten känna sig skymfad av att inmundigas på detta förskräckliga vis.

Magdalena borde kanske ta efter Språktidningens underhållande exempel, "brev till Språkpolisen", som skickas via hemsidan och blir till en fin liten spalt i tidningen. Såhär underbart skriver de:

"Har du stött på några slemmiga språkgrodor på sistone? Ett språkbruk som får dig att rodna av förtrytsamhet? Sett ytterligare tecken på …

Du ska vara den du är!

Bild
Den här länken dök upp på IRC ikväll, och föreställer en tjej som sminkar sig steg för steg. Sensmoralen är "man kan göra mycket med smink" och människan som lagt upp bilderna konstaterar att det är farligt att dejta tjejer som har mycket smink - man vet aldrig vad man vaknar upp med.

Det påminner en del om diskussionerna om smink som gick i början av 00-talet. För den som inte minns klimatet då pratar vi om Flicka-kampanjen, mediedebatter om retuscherade modeller och feminister som målade kläder på H&Ms julreklam. Jag var 12 år, och en av de viktigaste frågorna var "om man ska sminka sig eller vara den man är". Joakim Hilson hade en hit med Vacker utan spackel. Tja... ni fattar.

Och det hade ju varit rätt gulligt! Om det bara var 12-åringar som diskuterade vilket som är viktigast av smink eller personlighet. Eller över huvudtaget såg ett motsatsförhållande mellan dem. Tyvärr får man ju ibland intrycket av att det inte riktigt är så. Som när killen i länken komme…

Hobbyetymologen funderar

Bild
Via Bellman hittade vi verbet kullra, i betydelsen "trilla omkull". Enligt SAOB betyder det dock oftast "rulla".

Därefter upptäckte jag att det måste vara samma kullring som förekommer i substantivet kullerbytta.

Det vi bara inte riktigt får grepp om är varför en kullerbytta är någonting man gör medan en skvallerbytta är någonting man är. Och om det verkligen måste vara så. Skulle man inte kunna överföra betydelsen av kullerbytta, i analogi med skvallerbyttan, för att beteckna folk som ramlar mycket. Typ Håkan Hellström?

Där har vi någonting att fundera på.

---

Nymfen kullrar och du skrattar med din trut. Bild från en gammal kullersession i Humlegården där Mattlo fotade en hel massa kullrande barn och nymfer. Tyvärr har jag inte bilderna där det faktiskt rullas runt runt nerför backar och slås kullerbyttor.

Rör inte min Selma!

Bild
Riksbanken vill dra in tjugokronorssedeln, rapporterar DN idag. Istället vill de införa en tvåhundrakronorssedel och en tvåkrona. Vad nu det ska vara bra för. I alla fall den där tvåkronan gör mig rätt skeptisk.

Jag gillar selmorna. Inte bara för att det är Selma Lagerlöf på dem, utan för att det är den mest perfekta valören på en sedel. Tjugolappen är den ultimata fikapengen. Räcker till en kaffe och en liten chokladbit, eller till en smörgås. En tjuga får man slösa upp på väg hem från skolan när man är sugen - medan en femtilapp är för stor för det och en tia för liten.

Dessutom kan man knöla ned dem i fickan med lite bristande respekt. Det är nog det alla gör också, eftersom det är problem med att de är för slitna.

Det har visst kommit förslag på att byta ut sedeln mot ett tjugokronorsmynt också. Det skulle kunna vara en idé. Motsvarande värde som ett tvåeurosmynt, och det är nog min favoritvalör på just euro. Mest för att det plötsligt ligger så mycket pengar i myntfacket när man har…

Skugge gråter hellre i en Rolls Royce

Bild
När jag var 13-14 läste jag och mina vänner Linda Skugge. Det var Fittstim, Lilla ångestboken och Akta er killar, här kommer Gud - och hon är jävligt förbannad. Skugge var bra, skärpt och sådär lagom befriande arg. Tyvärr växte Linda Skugge upp och blev en gnatig morsa med bacillskräck så småningom. Tyvärr blev hennes arga provokationer allt mindre träffsäkra. Tyvärr insåg vi att Linda Skugge inte alls stod på vår sida. Jag har faktiskt fortfarande svårt att förlåta henne för det.

Som när hon skriver och dissar gymnasietjejer som inte fattar att de borde ha en buffert på banken. Uppenbarligen tycker Skugge att hon har fattat någonting mycket större och vettigare än småtjejerna som vill ha hår under armarna och finna sig själva på långa resor till Sydostasien. Skugge tycker att tjejerna ska skärpa sig och bli ekonomiskt oberoende istället. På vilket sätt det nu skulle stå i motsättning över huvudtaget till att ha ett intressant liv utanför sitt arbete eller lite spännande kroppsbehåring…

En snabbis bara

Bild
För att fortsätta på viktspåret... jag fick en helt sjuk flashback på Kapp-Ahl igår. När folk började prata om sina jeansstorlekar kände jag mig nämligen tvungen att gå och prova sådana för att se vad jag har för storlek (jag äger ett enda par byxor, och det är ett par mjukisbyxor som jag gymmar i). Majoriteten av mina kläder är köpta second hand och saknar storleksmärkning.

Och plötsligt var jag tillbaka med tjocka lillla Anneli från början av gymnasiet, och stod där och svettades och skämdes i Kapp-Ahls provrum. Maken till hemska, inkonsekventa storlekar har jag aldrig varit med om! Maken till osmickrande kläder har jag inte träffat på länge, det heller.

Först hittade jag ett par raka jeans i storlek 42, som jag provade och till min stora förvåning upptäckte att de satt bra, med undantag för den där valken på magen som jeans brukar generera. Jag hade också tagit med mig en tunika i 36-38 och en bastopp i 40-42 med in.

Tunikan var ett tält som fick mina bröst att öka med ett par kupor i…

Men tjock är fint!

Bild
Efter att både Julia Skott och Tjockisbloggen svarat på gårdagens inlägg, och ganska mycket av svarsinläggen går i tonen "vi lägger ingen negativ värdering i ordet tjock", känner jag att jag måste göra ett förtydligande.

"Varför ska man sätta en benämning på allt? Tjock är inget annat än ett ord och en beskrivning precis som kort, lång, rödhårig, mörkhyad osv. Det behöver inte alltid ligga en värdering i det utan låt det bara vara ett ord för det är när man lägger negativa tankar bakom ordet som det blir till ett skällsord…"
Såhär skriver Sarah på Tjockisbloggen...

"JAG ÄR TJOCK. Det är inte elakt mot mig själv att säga det, och det är inte elakt mot eventuella människor som väger lika mycket eller mer. De är också tjocka, och det säger absolut ingentingom dem — förutom att de är tjocka."
... och såhär skriver Julia Skott.

Jag tycker inte att det är negativt att vara tjock eller att ordet i sig är någonting dåligt.
En tanke som slagit mig, är att vi är så vana…

Jag är ingen tjockis!

Bild
Via Tanja hittade jag Julia Skotts inlägg om att vara tjockis. Sedan tidigare har jag också hittat modebloggen Tjockisbloggen, där två kvinnor skriver under parollen "hälsa och välmående för alla oavsett storlek".

Visst, jag tycker också att Big is Beautiful och att det är häftigt med kvinnor som vill utmana skönhetsidealen genom att acceptera sin övervikt och visa att stora kvinnor också är vackra. Det är bara det att både Julia och Hanna och Sarah bakom tjockisbloggen drar ungefär samma klädstorlekar som jag och har lika mycket dubbelhaka. Och jag är inte tjock.

När jag började gymnasiet började jag delta i skolgympan, promenerade och åt inte godis på vardagar. Plötsligt tokrasade jag i vikt och tappade 14 kilo på en termin. Jag kan inte minnas att jag uppfattade min kropp då som det minsta mindre och snyggare än vad den är idag. När jag vägde 62 kilo och hade helt platt mage var jag orolig för dubbelhakorna. Jag klippte av mig håret och kommer ihåg att jag tyckte att jag va…

Jag är minsann moralisk och betalar alltid på bussen!

Bild
Den här veckan är de mest kommenterade etikettinläggen hos Magdalena Ribbing bland annat ett om hur man hejdar plankare, och ett om hur man ber andra att lämna sina sittplatser på bussen till förmån för äldre. Såhär i snökaostider har även DNs insändarsida gått varm med klagomål på ungdomar som låter gråhåriga stå upp i bussen.

Och herregud vad jag inte orkar längre! Att klaga om de ohyfsade ungdomarna som sitter på bussen är mer PK än Anton Abele. Och det är inte lite PK.

Dessutom, allvarligt, när man skriver in till en etikettspalt och undrar hur man ska tillrättavisa folk som man anser beter sig omoraliskt trots att det inte drabbar en själv... gör man det egentligen för att man vill ha ett konkret svar eller bara för att man vill visa upp vilket stort hjärta och gott samvete man själv har? Det är samma fenomen som folk som skriver till Språkrådet och talar om att de själva minsann alltid säger större än jag, men nu har börjat störa sig på att andra säger större än mig. För det kan …

Semester!

Bild
Jag har länge trott att det här med semester är någonting dyrt och svåråtkomligt som hushåll med två inkomster ägnar sig åt. Sen skaffade jag en egen ekonomi och ett sparkonto med namnet "Berlin", som jag trodde att det skulle bli en sommarresa för. Tills i går kväll.

Men på lördag åker jag till Turkiet istället! Jag och Hell ska sola, bada och bo all inclusive i en vecka. Och det var inte dyrt heller.
Önska oss lycka till :)

Klassångest och klassapartheid

Bild
Under min fjärde termin på högskolan börjar jag för första gången någonsin känna lite ångest över att jag inte har akademikerföräldrar. Jag har alltid blivit matad med hur smart och duktig jag är, och hur långt jag kommer att kunna gå om jag anstränger mig lite. Så hittills har det inte varit några problem. Men nu börjar jag komma upp på den nivån i utbildningen att min ovana vid den akademiska sfären plötsligt är en nackdel.

Jag sitter och pratar med kompisar, vars fäder är professorer, och önskar i smyg att vi också kunde sitta och diskutera germanska morfem och bläddra i etymologiska ordböcker hemma vid middagsbordet. Min mor är en underbar kvinna, men hon är inte intresserad av språk. Politik slutade vi diskutera när jag var 14 och krävde mer nyanserade diskussioner än "vänsterpartiet är bäst och borgarna suger". Pappa är den som alltid har skrutit mest över min begåvning och varit väldigt peppande, men jag misstänker att han inte heller varken är intresserad av eller rik…