En snabbis bara

För att fortsätta på viktspåret... jag fick en helt sjuk flashback på Kapp-Ahl igår. När folk började prata om sina jeansstorlekar kände jag mig nämligen tvungen att gå och prova sådana för att se vad jag har för storlek (jag äger ett enda par byxor, och det är ett par mjukisbyxor som jag gymmar i). Majoriteten av mina kläder är köpta second hand och saknar storleksmärkning.

Och plötsligt var jag tillbaka med tjocka lillla Anneli från början av gymnasiet, och stod där och svettades och skämdes i Kapp-Ahls provrum. Maken till hemska, inkonsekventa storlekar har jag aldrig varit med om! Maken till osmickrande kläder har jag inte träffat på länge, det heller.

Först hittade jag ett par raka jeans i storlek 42, som jag provade och till min stora förvåning upptäckte att de satt bra, med undantag för den där valken på magen som jeans brukar generera. Jag hade också tagit med mig en tunika i 36-38 och en bastopp i 40-42 med in.

Tunikan var ett tält som fick mina bröst att öka med ett par kupor i storlek. Toppen satt tight och flashade den där jeansvalken rätt tydligt samtidigt som min rygg badade i den. Inget vidare.

Jag beslöt mig alltså för att hitta ett par jeans med högre midja, som borde motverka det där, och en topp som var mindre över axlarna. Vilket ledde till att jag stod och kände mig alldeles förbluffad i ett par stretchjeans i storlek 44 som inte kom över mina höfter (alltså på tok för små), och en stickad tröja i storlek 36 som var på tok för stor.

Jag fattar plötsligt varför bloggar som ältar att Storleken inte har någon betydelse är så populära! Och jag handlar nog inga kläder på Kapp-Ahl.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.