Jag är minsann moralisk och betalar alltid på bussen!

Den här veckan är de mest kommenterade etikettinläggen hos Magdalena Ribbing bland annat ett om hur man hejdar plankare, och ett om hur man ber andra att lämna sina sittplatser på bussen till förmån för äldre. Såhär i snökaostider har även DNs insändarsida gått varm med klagomål på ungdomar som låter gråhåriga stå upp i bussen.

Länk Och herregud vad jag inte orkar längre! Att klaga om de ohyfsade ungdomarna som sitter på bussen är mer PK än Anton Abele. Och det är inte lite PK.

Dessutom, allvarligt, när man skriver in till en etikettspalt och undrar hur man ska tillrättavisa folk som man anser beter sig omoraliskt trots att det inte drabbar en själv... gör man det egentligen för att man vill ha ett konkret svar eller bara för att man vill visa upp vilket stort hjärta och gott samvete man själv har? Det är samma fenomen som folk som skriver till Språkrådet och talar om att de själva minsann alltid säger större än jag, men nu har börjat störa sig på att andra säger större än mig. För det kan väl ändå inte vara korrekt?!

Sist jag satt på en buss i rusningstrafik och det kom på en kvinna med käpp så reste jag mig. Det verkar de flesta göra, så länge det är fullt i bussen. Däremot flyttar jag inte min väska från sätet bredvid om sätet mittemot är ledigt
Och när jag betalt ett SL-kort (den här terminen blir nog min sista med ett prisvärt och bra sådant) men tappat det och inte har råd med ett nytt, eller när leveransen strular och kortet kommer mig tillhanda 8 dagar efter att det börjat gälla, då plankar jag faktiskt gärna med gott samvete. Och då struntar jag faktiskt fullständigt i tanter som gnäller över att det ser ohyfsat ut.

Kommentarer

Anonym sa…
"bara för att man vill visa upp vilket stort hjärta och gott samvete man själv har?"

Är det ungefär som att prata om problemet med att tjejsex inte ses som riktigt sex, samtidigt som man själv skriver om sin underbara pojkvän?
Eller att själv vid konfrontation erkänna att man skriver om sexualitet utan att skriva om queer?
Anneli sa…
Jag ser inte det dubbla i att både skriva om tjejsex och om sin pojkvän. De flesta som läst den här bloggen ett tag och känner mig har koll på att jag är bisexuell men för tillfället sambo med en kille.

Begreppet queer använder jag sällan eftersom jag tycker att det är svårdefinierat och luddigt. Jag skriver alltså om sexualitet i största allmänhet, men vilket fokus jag tar för stunden beror på vad jag uppfattar som intressant.
Anonym sa…
På samma sätt som att de som skriver in till Magdalena Ribbing skriver om det de tycker är intressant.
Anonym sa…
Jag skulle gissa att man skriver och frågar, för att man helt uppriktigt inte vet hur man ska hantera en situation där man blir irriterad av att se personer sitta och inte erbjuda sin plats åt stående med uppenbart behov. Varför tro något sämre om folk än det?

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän