Heteronorm... right

En sak som förresten slog mig efter att ha läst lite mera sexuell makt-diskussion och samtidigt suttit och sammanställt hen-enkäterna...

För ett bra tag sedan läste jag den här artikeln om hen ur Tidningen i skolan. Där intervjuas Stephanie Green på Sveriges förenade gaystudenter.

"Men nu har HBT-rörelsen börjat rota i begreppet.
Stephanie Green, vice ordförande på Sveriges Förenade Gaystudenter, ser begreppet som ett nytt sätt att betrakta kön.
- I dag delar vi upp människor i två fack, beroende på om de har byst eller inte. Vi vill ifrågasätta det. Finns det bara två kön? Jag har många bekanta som inte alls känner att de faller in i rollerna för män och kvinnor.
- Allmänheten ser homosexuella män och kvinnor som "icke-män" och "icke-kvinnor". Genom ett könsneutralt "hen" kan även de bli inkluderade. Inte som ett "tredje kön", utan som individer."


Vid första läsningen tyckte jag att hennes uttalande om flator som icke-kvinnor var bisarrt och helt uppåt väggarna. Sedan läste jag mina enkätsvar där en del studenter svarat just med att hen är ett ord som passar bäst för homosexuella. Och sen kom hela den här trend-diskussionen om hur bra kvinnor lämpar sig i hemmet och hur stor makt vi har över männen med vår kvinnliga grace och charm, och då plötsligt slog det mig. Var är bögarna och flatorna när särartsfolket debatterar?

När Bo Rothstein skriver i Expressen att det är ett samhällsproblem med högutbildade kvinnor, eftersom de lågutbildade männen kommer att bli nobbade av både dem och samhället (kvinnor vill ju ha äldre män med statusyrken och högre utbildning). Eller när hemmafrukärringarna käbblar om att män och kvinnor kompletterar varandra, men män ska inte ta hand om barn. Var är kvinnorna som inte har den minsta lust att välja en högutbildad man att kompletteras med? För en gångs skull kanske jag inte ska sucka högt åt Stephanie Green, för de kanske inte räknas som kvinnor i det här sammanhanget.

Jag hade faktiskt glömt varför jag började säga hen när jag var 14. Jag ville kunna prata om "saker jag uppskattar hos en partner" eller "en som jag är kär i i min skola" utan att behöva röja för allt och hela världen att det kanske var tjejer som var aktuella. Jag undrar om jag helt enkelt var för liten för att hela särartsgrejen skulle vara på tapeten i diskussionerna jag hade, eller om jag helt enkelt var för ointresserad av män över huvudtaget för att lägga märke till den.

Kommentarer

Känns lätt galet att bara använda hen på ickeheterofolk. Likaså att använda hen som beteckning på ett tredje kön. Hen är ju tänkt som könsneutralt personligt pronomen. När man inte vet vem som gjort något eller det inte spelar någon roll. Hen där borta ser bra ut och liknande fall.

Ett personligt pronomen för ett tredje kön får bli något annat. Annars faller meningen med hen.
Anneli sa…
Jag håller med dig om hen, fast det börjar faktiskt kännas som att ingen annan gör det :/. Sedan kanske jag är lite heteronormativ som tycker att det är viktigare med ett generiskt könsneutralt pronomen än med ett för alla former av könsöverskridare, också, vem vet ^^

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän