Så naturligt!

Ibland träffar man på människor som anser att vegetarianer är konstiga/dumma/gör fel eftersom det faktiskt tillhör människans natur att äta kött. Vi gör uppror mot det naturliga genom att inte göra det, och det är såklart att förhäva sig.

Visst, kan jag gå med på. Jag har grova tänder längst in i munnen att mala frön och gräs med, och jag har spetsiga hörntänder att slita sönder köttstycken med. Det är säkert tanken att jag ska göra det. Mitt kostval är säkerligen emot naturen.

Å andra sidan tror jag bestämt att den monogama livsstilen som så många förespråkar varmt också är emot naturen. Att den till stor del är byggd på överdrivna förväntningar om Den Stora Kärleken och sociala normer som säger åt oss att inte ha begär till vår nästas hustru eller egendom (titta bara på skilsmässo- och otrohetsstatistiken). Det gör inte att jag inte praktiserar den. Mitt relationsval är säkerligen också emot naturen.

Det här med naturlighet är egentligen ett totalt värdelöst argument som används av folk som vill inskränka andras rätt att välja själva, men ändå inte vill låta så intoleranta. Då kan man prata om naturlighet eller hur det är meningen att vi ska vara mot varandra istället. Och så kan man låtsas att såväl kvinnor som män består till 97% av våra kroppar och gener och sen kanske har en liten, underkuvad personlighet som är fylld med galna idéer också.

Vissa dagar reagerar min kropp på det vegetariska kostvalet och vill inte alls vara med. Då är jag trött, lite sur och har cravings efter grillad kyckling. Andra dagar reagerar min kropp på det monogama sexlivet och vill inte alls vara med. Då är jag trånande och sexuellt frustrerad. Vissa dagar blir jag galen på folk som tror att potatis och sallad med bortpetat kött är det jag helst vill äta, och att en myskväll med min pojkvän alltid står överst på listan över saker jag vill göra.

Å andra sidan är det begränsningar som jag har lagt på mig själv. Kompromisser med mitt eget utrymme och begär som jag gjort för att leva upp till mina bekvämlighetskrav eller ideal. Jag får vackert bita i det sura äpplet och tycka att jag är duktig som klarar det bra. Och det gör jag nog efter ett drygt år med båda delarna. Men kom inte och säg att det är naturligt eller idealistiskt. För det är inte det minsta relevant.

Kommentarer

Och så kan man låtsas att såväl kvinnor som män består till 97% av våra kroppar och gener och sen kanske har en liten, underkuvad personlighet som är fylld med galna idéer också.

Och hvarföre skulle kropp och personlighet stå emot hvarandra som t ex vatten och calcium i kroppen?

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.