Vart tog alla de söta popparna vägen?

När jag var liten (sådär 13-14) fanns det en liten klick poppare på min högstadieskola. De målade akvareller och hade picknick på skolans gräsmatta, i nedklottrade Converse och frisyrer med minst ett kilo hårspray i. De var kära i Henrik Berggren och Jocke Berg. De hade randiga knästrumpor. Resten av skolan kände dem som "flatorna och bögen" och tyckte att de var knäppa i huvudet som satt på golvet i den smutsiga skolkorridoren och blåste såpbubblor. Men det var sådana de var, indiepopparna.

De lärde mig alla knep om hur man sprayar den mest hållbara pandafrisyren och hur man orienterar i SoFos second hand-djungel (men då hette det bara Söder, var inte lika trendigt och definitivt inte lika vintage). De skolstrejkade och demonstrerade mot Irakkriget. De hängde på Plattan och fikade ekologiskt på Lava. Sen växte indiepopparna upp, började gymnasiet och försvann.

På Lava efter ombyggnaden var uppdelningen mellan popparna som lade pärlplattor på nedervåningen och svartrockarna som hånglade i sofforna på ovanvåningen. Av dem lärde jag mig kyssas, flumma och smygröka. (Det är ett säkert tecken på att man är 14 när man refererar till sitt icke-drogrelaterade umgänge som att flumma). Så småningom blev de portade från Lava för förargelseväckande beteende och flyttade till Bågen. Jag började gymnasiet, växte upp och tröttnade på dem.

Ett par år senare finns inga poppare kvar på Plattan. Ungdomarna som först var indie (påp) och sen blev Alternativa, har idag blivit emos. Och fy vad de förvaltar vårt arv dåligt!

Visst har de svartfärgat, trassligt hår och dyra tygskor, men deras image är så trashig. Deras kläder är dyra och massproducerade från någon av de "alternativa" klädbutikerna där man kan köpa ett koncept. De är otvättade, har smetig billig kajal, och de skriver inte poesi. När de är arga på mamma eller har existensiell ångest röker de på, blir fulla och knullar runt. När jag var liten låste man in sig, lyssnade på Broder Daniel och skar sig på sin höjd lite i armarna.

Jag vet att jag ser dem genom ett nostalgiskt romantiskt skimmer, mon jag kan inte låta bli att sakna pandapopparna lite grann och undra vart de tog vägen. Jag strövar second hand-rundan i SoFo, köper en matroshatt till en närstående, 14-årig Håkanälskare, och hoppas att hon aldrig blir emo.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag är en glad poppare som inte ser ut (eller blir kallad för emo) som ett emo. Här kommer picknicktips som du kan locka till dig popare med http://lista.se/listor/picknicktillbehren-du-inte-klarar-dig-utan-1098/
Anneli sa…
Vad trevligt! Nu blev jag grymt sugen på att ha picknick - med eller utan poppare :)
De kommo till Paris.

De bjuda mig ibland på mat och dryck, men mindre ofta nyligen och taga mindre ofta mot url-en till min blogg sedan de fått höra af lärare att det är en form af goth-blogg.

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän