Grundkurs i jämställdhet

Nu är jag sådär irriterad igen och undrar varför vi över huvudtaget måste diskutera det här. DNs Insidan har en jävligt bra serie om kön och föräldraskap igång. De ensamstående unga småbarnspapporna är rätt spännande att läsa om, man ser dem inte så ofta. De stolta och lyckliga hemmafruarna står mig upp i halsen.

Häromdagen jobbade jag ihop med ett par gymnasietjejer i min ålder (det är fascinerande i sig). Den ena av dem fick mig faktiskt att undra ganska rejält om saker jag tar för självklara inte är det. Med uttalanden som "min kille betalar ju allt hemma, så det är inte mer än rätt att jag städar, jag är mycket bättre än honom på att städa" och "nu tycker jag att det har gått för långt med jämställdheten" slog hon mig med häpnad. Bland annat ansåg hon att det är fel att arbetsplatser strävar efter en jämn könsfördelning, eftersom man ju faktiskt inte kan välja anställda bara för att de är kvinnor.

Varför argumenterar unga tjejer för ett system som uppenbart missgynnar dem?
Fattar de helt enkelt inte att de blir missgynnade av hemmafruvurmandet och kärnfamiljsromantiken, antifeminismen och naturlighetsivrarna?

Visst, 50-talets hemmafruar med röda läppar som dammsuger i högklackat är estetiskt tilltalande, men kom igen tjejer... är det nödvändigt att ta en grundkurs med er? Vi kör...

Varför du inte ska bli hemmafru
eller "saker min mamma lärt mig", pedagogiskt uppställda i punktform

  • En fri kvinna har en egen ekonomi. Har du inga egna pengar är du beroende av någon annans, simple as that. Du får grymt begränsat handlingsutrymme, kan inte köpa vad du vill eller göra vad du vill. Han har alltid sista ordet om er ekonomi. Våga inte komma med argumentet att du får hand om hushållskassan. Månadspeng ger man till tonåringar. Tonåringar är inte självbestämmande.

  • En bra mamma begränsar inte pappan som förälder. Medan ett föräldraskap där den ena föräldern jobbar heltid från början och den andra är hemma på heltid definitivt leder till obalans. En bra pappa kan ta hand om sina barn. Som om han kommer att lära sig det om du alltid finns där som primär förälder.

  • Lyckliga barn umgås med andra barn. Det är sjukt svårt för ungar att lära sig sociala sammanhang om de inte får umgås med andra barn och leka utvecklande lekar. Mammas knä och lillasyster är inte ett fullgott substitut för en dagisgrupp.

  • Samhället tjänar på att du jobbar. Varför försöker alla länder minska arbetslösheten och få ut befolkningen i sysselsättning? För att de tjänar på det. Mer pengar till Sverige leder till bättre välfärd.

  • Du tjänar på att du jobbar. Du får en mer stimulerande vardag, arbetskamrater och framför allt lön, pension, yrkeslivserfarenhet. När er relation tar slut efter ett par år tillsammans kan du försörja dina barn på egen hand. När du går i pension har du pengar att leva på.
Det finns fördelar! Se! Rätt många, till och med. Tänk över dem.

Kommentarer

Niclas Hell sa…
Majh, alltså. Jag kan instämma på "Min flickvän betalar mer hemma, så det är inte mer än rätt att jag städar mer. Jag är bättre på att städa."

Jag kan också gå med på "Nu har det gått för långt med jämställdheten.". Inte i betydelsen att det gått för långt med jämställdheten, eftersom det är omöjligt, jag antar att ingen eftersträvar ett samhälle där män och kvinnor är ojämställda (inte ens särartsfeministerna gör det, även om många andra skulle kalla kvinnan strukturellt underordnad i särartsfeministerna idealsamhälle). Däremot tycker jag att det är långt ifrån uppenbart att det är fel, som de där tjejerna säger. Att sparka nedåt (för det är det, det är fördömande av tänkande individer, och omyndigförklarande, något som är betydligt värre än deras åsikter), är det verkligen bättre? De där tjejerna går på gymnasiet. Självklart ska de städa hemma om deras kille jobbar. Du minns ju själv hur ansträngande gymnasiet var...
En bra förälder begränsar den andra föräldern, ifall de är ihop. Att leva ihop är att begränsa varandra. Naturligtvis ska det lagstiftas om halva föräldraledigheten var, men det är väldigt lol-marxistisk att påstå att "lika barn leka bäst" i klass-synpunkt. Det är ett stort problem för många att de tjänar olika mycket. Men det är ju betydligt bättre än att man håller sig inom väggarna och gifter sig med Storsäckens dotter, för att man råkade bo där. Bättre då Annika, som flydde från den obekväma situationen, till en visserligen svår och ovan situation, men en som lovade andra saker än konformism.
"En fri kvinna..." är samma sak som Göran Perssons gamla "En människa satt i skuld är inte fri", give or take. Det är inte sant, varken nationalekonomiskt eller moraliskt. Man måste satsa för att uppnå sina mål. Om det är ens makes mål är det dåligt, men är det sina egna mål - att bli försörjd och snyta ungar medans man pluggar till vad man nu vill bli - vem är du att ta ifrån folk rätten?
Mer pengar till Sverige. Det gäller bara i privat sektor, där knappt 3% (ungefär) är anställda. Du utbildar dig till lärare. Tänkte du jobba på friskola?
kamrat Hjalmar sa…
Å ena sidan håller jag med Hell. Det är stor skillnad på att städa hemma för att partnern bidrar med pengar när en går på gymnasiet, och att avstå från att förvärvsarbeta _för_ att kunna vara hemma och städa åt partnern.

Å andra sidan förstod jag inte det LOL-marxistiska argumentet alls. Lyckliga barn leker med andra barn. Ja. Ingen har sagt att de måste leka med barn ur samma klass, men om så blir fallet beror det knappast på barnomsorgen, utan på klasskillnader och bostadssegregering m.m.
Anneli sa…
Mjo, jag kanske får förtydliga. Det som störde mig med "jag är hemma och städar medan jag går gymnasiet" var dels att det gick ut på att killen inte kunde städa, och dels att det kom i samband med just "det har gått för långt med jämställdheten"

Hell, jag tycker inte att jag omyndigförklarar människor genom att förklara för dem varför det är bättre att förvärvsarbeta än att vara hemma och snyta barn. Det är inte fel att ha åsikter om hur andra lägger upp sina liv, på samma sätt som du och andra kan ha åsikter om människor som väljer att inte utbilda sig, att skaffa barn när de är 15 eller att ha bil i stan.

Att leva ihop är att begränsa varandra som människor, visst, men det jag pratade om var att begränsa varandra som föräldrar. Pappor som lämnar över ansvaret till mamman när det blir jobbigt för att de har dåligt självförtroende när det kommer till att ta hand om sina barn, lär inte bli stärkta av att umgås mycket mindre med barnen än vad mammorna gör.

När påstod jag "lika barn leka bäst" ur klassynpunkt? Jag skrev att barn mår bra av att vara på dagis. Skrev jag någonting om att makar mår bäst av att vara jämlikar, skulle jag inte kalla det lolmarxism utan en självklarhet i en relation. Vem fan orkar leva ihop med någon som är på alla plan underlägsen? Eller överlägsen för den delen.
Niclas Hell sa…
Hm, det är möjligt att jag läste in något som inte fanns i texten. Jag tyckte att "oberoende" signalerade "typ lika mycket pengar, annars blir man beroende".
Om det inte finns nån som tycker så, är det ju ingen idé att argumentera emot det...
ML sa…
Så länge det är ett fritt val att stanna hemma så ska de väl få göra det utan att någon feminist kommer och lägger sig i och bestämmer vad som är bäst för mig...
Frihet kallas det, något som vi 80-talister tydligen värderar högt, jag ser inget behov av att jobba när det finns så mycket annat som är roligare samtidigt som jag kan få tag i pengar genom att bara jobba deltid.
Varför slita ut sig för att sedan betala bort allt i skatt när man kan vara hemma och förverkliga sina drömmar och ändå bara ha några tusenlappar mindre i månaden, men en massa mer fri tid? :)
Anneli sa…
ML: Jag tycker att det är att blunda för kvinnors underordning på arbetsmarknaden och i den sortens relationer att bara säga att man har ett fritt val och att inga feminister ska lägga sig i. Visst har man vissa valmöjligheter, men att tro att vilket liv man lever bara handlar om fria val är otroligt naivt.

Det jag ställer mig frågande inför är konceptet "vara hemma och förverkliga sina drömmar". Varför drömmer unga kvinnor om att inte uträtta någonting större i livet än ett piffigt hem och en glad karl? Att dessutom förvänta sig att någon annan ska försörja en medan man gör "roligare saker" och inte tro att det försätter en i beroendeställning, tja... med tanke på hur skiljsmässostatistiken ser ut skulle jag definitivt inte våga förlita mig på att bli försörjd genom äktenskap.
Amanda sa…
Jag tycker att du har många bra poänger! Vi tycker ju samma sak, mer eller mindre, i den här frågan och jag tror inte att pengar gör dig lycklig. Däremot att utvecklas som person, det gör dig lycklig och det tror jag inte att du gör av att vara hemma hela dagarna (under allt för långa perioder) utan du behöver stimulans från arbete och arbetskamrater OCH familj, städning och matlagning för att få ett fullt och rikt liv.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.