"It's not about how you vote, it's about who you fuck"

Jag hamnade i en intressant diskussion på Helgons forum, med en lesbisk tjej som ondgjorde sig å det grövsta över att en del bisexuella tjejer kallar sig för flator, trots att vi tänder på män. Det påminde rätt mycket över ett av mina favoritirritationsmoment, det med hardcoreveganer som blir arga för att andra kallar sig vegetarianer trots att de äter ägg, eller mjölk, eller ost med löpe eller till och med fisk.

Egentligen är det här en semantikdiskussion, och jag tror att vi skulle behöva slänga in ett par semantiska begrepp i den. Först och främst artmotsats och gradmotsats.

En artmotsats, även kallat en absolut motsats, är precis vad det låter som. De där motsatsparen som svart - vit, öppen - stängd eller tänd - släckt. En tänd lampa är inte släckt. Punkt. En öppen dörr är inte stängd och en svart katt är inte vit. Det ligger i motsatsernas natur, att det är antingen eller som gäller. Och det finns en klar och tydlig skillnad där emellan. En gradmotsats har en inbyggd gråskala. Dit hör motsatspar som stor - liten, varm - kall och mörk - ljus.

Och nu kommer vi till diskussionens kärna här. Måste vegetarisk - animalisk verkligen vara artmotsatser. Eller heterosexuell - homosexuell för den delen. Det känns ju urdumt att låtsas att de är det, med tanke på vilka enorma gråskalor som faktiskt finns mellan begreppen.

Jag är fuskvegetarian som äter fisk ibland. Däremot brukar jag inte ta med den detaljen när jag anmäler specialkost till konferenser etc, utan då ber jag om vegetariskt, rätt upp och ner. Jag tycker helt enkelt inte att det är relevant att komma med en lista över specifika livsmedel som jag äter i större eller mindre utsträckning, utan avrundar neråt. I den givna kontexten är det helt enkelt inte relevant vilka skaldjur jag accepterar och inte.

På samma sätt är det med sexuell läggning. När jag söker tjejragg är det inte särskilt relevant att jag tänder på män också, och då tycker jag att det är helt motiverat att avrunda neråt och kalla mig flata. I den givna kontexten passar det bäst så. Medan det så klart vore dumt att kalla mig för flata i en mer heterosexuell situation.

Och sådär är det ju med folk. Vi är kontextberoende, på samma sätt som vårt språk är det. Dessutom är människor betydligt mer komplexa, än att det i regel går att sätta ett enda adjektiv på dem och så rättar de in sig perfekt efter prototypen för det adjektivet.

Eftersom det uppenbarligen går att vara småföretagare och kommunist samtidigt, eller socialbidragstagare och moderat. Eller som folk jag känner som lyckas kombinera gothare och hippie, kvinna och nörd och bohem och fast anställd. Prototypen för respektive etikett säger att det inte ska gå att göra så. I alla fall inte så länge man tror att prototyper är absoluta och att alla adjektiv har en artmotsats.

Men det har de inte! För etiketter och epitet är jäkligt dynamiska, och man måste kunna använda flera stycken och växla mellan dem allt eftersom kontexten tillåter det.
För även om Star Wars-nördande inte är kvinnligt, så finns det kvinnliga nördar. Och även om fisk inte är vegetariskt, så finns det fiskätande vegetarianer.
Deal with it.

Kommentarer

klyka sa…
Apropå gothare och hippie: http://www.laredoute.se/misc/ProductZoom.aspx?ImageSource=324174090_XZ_2.jpg
GE MIG DESSA!!!!!!!!1

Och folks svart-eller-vitt-hysteri är en ständig källa till nöje, precis som deras parförhållanden :)
Anneli sa…
De där var ju inte lite gothar-hippie hörrdu :)

Det är bra att du kan se dem som underhållande, i alla fall.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det